Beginning
9 (A) Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. 2 (B) Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode[a], den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. 3 (C) Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. 4 Den som är med i[b] de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. 5 (D) De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen.
7 (E) Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita[c] och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud[d]. 9 (F) Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. 10 (G) Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.
11 (H) Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. 12 (I) Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad[e] med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 (J) Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. 16 (K) Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än rop från en härskare
bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen.
Men en enda syndare
fördärvar mycket gott.
10 Döda flugor får
parfymerarens olja
att stinka och jäsa.
Så uppväger liten dårskap
både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger[f],
men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 (L) På alla sina vägar är dåren utan vett,
och han säger till alla
att han är en dåre.
4 (M) Om en furste blir vred på dig,
så lämna inte din plats,
för saktmod förhindrar stora synder.
5 Det finns ett ont
som jag har sett under solen,
ett misstag som kommer
från den som har makten:
6 (N) Att dårskap sätts på höga poster
och framstående män
på obetydlig plats.
7 Jag har sett slavar till häst
och furstar till fots som slavar.
8 (O) Den som gräver en grop
faller själv däri,
och den som river en mur
blir biten av en orm.
9 Den som flyttar på sten
blir skadad av sten,
och den som klyver ved
blir skadad av trä.
10 Den som inte slipar eggen
när järnet blir slött
måste använda mer kraft.
Men vishet leder till framgång.
11 (P) Om ormen hugger
innan den blivit tjusad
har ormtjusaren ingen nytta
av sin konst.
12 (Q) Ord från den vises mun
är välgörande[g],
men dåren förtärs
av sina egna läppar.
13 Början på hans tal är dårskap
och slutet svår galenskap.
14 (R) Dåren är rik på ord,
men ingen människa
vet vad som ska ske.
Vem kan säga en människa
vad som kommer efter henne?
15 Dårarnas möda tröttar ut dem.
Inte ens till staden hittar de vägen.
16 (S) Ve dig, du land
vars kung är ett barn[h]
och där furstarna festar
redan på morgonen!
17 Lyckliga land
vars kung är son till ädla män
och där furstarna har fest
vid rätt tid,
för att få styrka[i]
och inte för att dricka.
18 Av lättja förfaller husets bjälkar,
och av försumlighet
regnar det in genom taket.
19 (T) Fest ordnar man för att roa sig
och vin ger glädje åt livet,
och pengar kan ge allt detta.
20 (U) Inte ens i din tanke
ska du förbanna en kung,
och inte ens i ditt sovrum
ska du förbanna den rike,
för himlens fåglar bär ditt tal
och de bevingade för vidare
vad du har sagt.
Du kan inte se in i framtiden
11 (V) Sänd ditt bröd över vattnet[j],
för med tiden
får du det tillbaka.
2 (W) Dela vad du har i sju delar, ja, åtta,
för du vet inte vilken olycka
som kan drabba landet.
3 När molnen blir fulla
tömmer de sitt regn över jorden,
och faller ett träd
mot söder eller norr
så ligger det på platsen
där det föll.
4 Den som spejar efter vind
får aldrig så,
den som ser efter moln
får inget skörda.
5 (X) Liksom du inte vet vart vinden far
eller hur benen bildas[k]
i moderlivet,
så förstår du inte heller Guds verk,
hur han gör alltsammans.
6 Så din säd om morgonen
och låt inte din hand
vila om kvällen,
för du vet inte vad som lyckas bäst,
det ena eller det andra
eller om båda är lika bra.
7 Ljuset är ljuvligt,
och det är gott för ögonen
att se solen.
8 Om en människa får leva många år,
bör hon glädja sig under dem alla
och minnas
att det blir många mörka dagar.
Allt som kommer är förgängligt.
Ungdom och åldrande
9 (Y) Du som är ung,
gläd dig i din ungdom,
låt ditt hjärta ha det gott
i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar,
följ det dina ögon ser.
Men tänk på att för allt detta
kommer Gud att kalla dig
till doms.
10 Låt sorgen[l] vika ur ditt hjärta
och håll det onda borta
från din kropp.
För ungdomstiden
och blomstringstiden
är förgänglig.
12 (Z) Tänk på din Skapare
i din ungdoms dagar,[m]
innan de onda dagarna kommer
och åren då du säger:
”De ger mig ingen glädje” –
2 innan solen och ljuset
och månen och stjärnorna
förmörkas
och molnen kommer åter
efter regnet,
3 (AA) då husets väktare darrar
och de starka männen[n] sviker,
då malerskorna[o] slutat mala
eftersom de blivit så få
och spejarna[p] har det mörkt
i sina gluggar,
4 då båda portarna
mot gatan[q] stängs till
och ljudet från kvarnen försvagas,
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar
sänker rösten,
5 då man är rädd för var backe
och farorna på vägen,
då mandelträdet[r] blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen[s] saknar kraft,
då människan går till
sin eviga boning
och gråtarna går omkring
på gatan,
6 innan silvertråden brister
och guldskålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och hjulet går sönder
vid brunnen,
7 (AB) då stoftet vänder åter
till jorden det kom från
och anden vänder åter
till Gud som gav den.
8 (AC) Förgängligt, förgängligt!
säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 (AD) För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket[t]. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk[u]. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.
11 (AE) De visas ord är som uddar,
som indrivna spikar
är deras samlade tänkespråk.
De är gåvor
från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son,
låt varna dig!
Det är ingen ände
på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande
gör kroppen trött.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation