Beginning
Brödragemenskapens välsignelse
133 En pilgrimssång av David.
Se, hur gott och ljuvligt det är
när bröder bor enigt tillsammans!
2 [a]Det är som när den fina oljan
på huvudet[b]
rinner ner över skägget,
över Arons skägg,
och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som när Hermons dagg
kommer ner över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelsen,
liv till evig tid.
Lova Herren om natten
134 [c]En pilgrimssång.
Lova Herren,
alla ni Herrens tjänare
som står i Herrens hus om natten!
2 Lyft era händer mot helgedomen
och lova Herren!
3 [d]Herren välsigne dig från Sion,
han som har gjort
himmel och jord.
Herrens stora under
135 [e]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [f]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [g]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [h]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [i]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [j]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [k]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [l]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [m]Han slog många folk[n]
och dödade mäktiga kungar –
11 [o]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [p]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [q]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [r]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [s]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Evig är hans nåd
136 [t]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [u]Tacka gudarnas Gud,
evig är hans nåd.
3 [v]Tacka herrarnas Herre,
evig är hans nåd.
4 [w]Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.
5 [x]Han gjorde himlen med förstånd,
evig är hans nåd,
6 [y]han bredde ut jorden över vattnen,
evig är hans nåd,
7 [z]och gjorde de stora ljusen,
evig är hans nåd,
8 solen till att råda över dagen,
evig är hans nåd,
9 månen och stjärnorna
till att råda över natten,
evig är hans nåd.
10 [aa]Han slog de förstfödda i Egypten,
evig är hans nåd,
11 [ab]och förde Israel ut därifrån,
evig är hans nåd,
12 [ac]med stark hand och utsträckt arm,
evig är hans nåd.
13 [ad]Han delade Röda havet mitt itu,
evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
och hans här i Röda havet,
evig är hans nåd.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
evig är hans nåd,
17 [ae]han slog stora kungar,
evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
evig är hans nåd,
19 [af]Sichon, amoreernas kung,
evig är hans nåd,
20 [ag]och Og, Bashans kung,
evig är hans nåd,
21 [ah]och gav deras land som arvedel,
evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
evig är hans nåd.
23 [ai]Han tänkte på oss i vår förnedring,
evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
ur våra fienders våld,
evig är hans nåd.
25 [aj]Han ger mat åt allt levande,
evig är hans nåd.
26 Tacka himlens Gud,
evig är hans nåd!
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[ak]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[al]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
7 [am]Herre, tänk på Jerusalems dag
då Edoms barn ropade:
"Riv, riv ner ända till grunden!"
8 [an]Dotter Babel, du fördärvade[ao],
lycklig är den som får ge dig
för det du har gjort mot oss.
9 [ap]Lycklig är den
som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan.
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [aq]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [ar]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [as]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
4 [at]Herre, jordens alla kungar
ska tacka dig
när de hör din muns ord.
5 [au]De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 [av]Herren är upphöjd
men ser till den ringe.
Den högmodige känner han
fjärran ifrån.
7 [aw]När jag går genom nöd
håller du mig vid liv,
du sträcker ut din hand
mot mina fienders vrede,
din högra hand frälser mig.
8 [ax]Herren ska fullborda sitt
verk för mig.
Herre, evig är din nåd.
Överge inte[ay] dina händers verk!
Herren känner mig
139 [az]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [ba]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [bb]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [bc]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [bd]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [be]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [bf]Du har skapat mina njurar[bg],
du vävde mig i moderlivet.
14 [bh]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[bi].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [bj]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [bk]Hur ofattbara[bl] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[bm].
21 [bn]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation