Beginning

^2 [b]Mitt hjärta är frimodigt^[c], Gud!
    Jag vill sjunga och spela,
        så vill min ära^[d].
³ Vakna, lyra och harpa!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

⁴ Jag vill tacka dig
        bland folken, Herre,
    och lovsjunga dig
        bland folkslagen,
^5 [e]för din nåd är stor
        och når upp över himlen,
    din sanning ända till skyarna.
⁶ Visa din höghet över himlen, Gud,
    och din härlighet över hela jorden!
^7 [f]Fräls med din högra hand
        och svara mig,
    så att dina älskade blir räddade.

⁸ Gud har talat i sin helgedom^[g]:
    "I triumf ska jag dela upp Sikem
        och mäta upp Suckots dal.
⁹ Gilead är mitt, Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm
        och Juda min spira.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
        på Edom kastar jag min sko.
    Över filisteerna ropar jag i triumf."

¹¹ Vem för mig
        till den befästa staden,
    vem leder mig till Edom?
¹² Är det inte du, Gud –
        du som har förkastat oss
    och inte drar ut
        med våra härar, Gud?
¹³ Ge oss hjälp mot fienden,
    människors hjälp är meningslös.
^14 [h]Med Gud ska vi göra storverk.
    Han ska trampa ner våra fiender.

Min lovsångs Gud,
    var inte tyst,
^2 [j]för de öppnar sin gudlösa mun,
        sin falska mun mot mig.
    De talar mot mig
        med lögnaktig tunga.
³ Med hatiska ord
        omringar de mig,
    de strider mot mig utan orsak.
⁴ Som svar på min kärlek
        anklagar de mig,
    men jag ber.
^5 [k]De lönar gott med ont
    och min kärlek med hat.

^6 [l]Sätt en gudlös över honom,
    låt en åklagare^[m]
        stå på hans högra sida.^[n]
7 [o]När han ställs inför rätta,
    låt honom dömas skyldig
        och hans bön bli till synd.
^8 [p]Låt hans dagar bli få
    och en annan ta över hans ämbete.
^9 [q]Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
^10 [r]Låt hans barn irra runt och tigga
    och söka sitt bröd
        långt från sina ödelagda hem.
¹¹ Låt ockraren
        få grepp om allt han äger
    och främlingar
        plundra hans egendom.
¹² Låt ingen visa barmhärtighet
        mot honom
    och ingen förbarma sig
        över hans faderlösa.
^13 [s]Låt hans ättlingar bli utrotade
    och hans namn utplånat
        i nästa släktled.
^14 [t]Låt hans fäders skuld
        bli ihågkommen inför Herren
    och hans mors synd inte utplånas,
^15 [u]låt dem alltid finnas inför Herren
    och låt minnet av dem utrotas
        från jorden.

¹⁶ Han hade ju ingen tanke
        på att vara barmhärtig,
    utan jagade den som var svag,
        fattig och bedrövad i hjärtat
            för att döda honom.
¹⁷ Han älskade förbannelse
        och den drabbade honom,
    han ville inte ha välsignelse
        och den flydde från honom.
¹⁸ Han bar förbannelse som sin dräkt,
    och den trängde in
        som vatten i hans inre
            och som olja i hans ben.
¹⁹ Låt den bli som hans mantel
        att svepa sig i,
    som ett bälte att ständigt
        spänna om sig.
²⁰ Detta är mina anklagares lön
        från Herren,
    till dem som talar ont mot min själ.

^21 [v]Men du, Herre min Herre,
        hjälp mig för ditt namns skull!
    Din nåd är god, rädda mig,
²² för jag är svag och fattig,
    mitt hjärta är genomborrat
        i mitt inre.
^23 [w]Jag försvinner som skuggan
        om kvällen,
    jag skakas bort som en gräshoppa.
²⁴ Mina knän vacklar av fasta,
    min kropp tappar sitt hull.
^25 [x]Jag har blivit till åtlöje för dem,
    de ser mig och skakar på huvudet.

²⁶ Hjälp mig, Herre min Gud!
    Fräls mig efter din nåd,
²⁷ så att de förstår att det är din hand,
    att du, Herre, har gjort det.
²⁸ De förbannar, men du välsignar.
    De reser sig men måste skämmas,
        och din tjänare gläds.
^29 [y]Låt mina anklagare
        bli klädda i vanära
    och svepta i sin skam
        som i en mantel.

^30 [z]Jag vill tacka Herren
        om och om igen med min mun
    och prisa honom bland de många,
^31 [aa]för han står på den fattiges
        högra sida
    för att frälsa honom
        från dem som dömer hans själ.

Herren sade till min Herre:
        "Sätt dig på min högra sida
    tills jag lagt dina fiender
        som en pall under dina fötter."^[ac]
2 [ad]Din makts spira
        ska Herren sträcka ut från Sion.
    Härska mitt bland dina fiender!
^3 [ae]Villigt kommer ditt folk
        när du samlar din här.
    I helig skrud^[af] kommer din ungdom
        till dig,^[ag]
    som dagg ur morgonrodnadens
        sköte.

^4 [ah]Herren har gett sin ed
        och ska inte ångra sig:
    "Du är präst för evigt,
        på samma sätt som Melkisedek."^[ai]

⁵ Herren är vid din högra sida,
    han krossar kungar
        på sin vredes dag.
^6 [aj]Han ska hålla dom
    bland hednafolken,
        överallt ska kroppar ligga,
    han krossar hövdingar^[ak]
        över hela jorden.
⁷ Han ska dricka ur bäcken
        vid vägen,
    därför ska han lyfta huvudet högt.

⁴ Han gör så att man minns
        hans under,
    nådig och barmhärtig är Herren.
^5 [an]Han ger mat åt dem
        som vördar honom,
    han minns sitt förbund för evigt.
⁶ Sina gärningars kraft
        visade han sitt folk
    när han gav dem
        hednafolkens arvedel.
^7 [ao]Hans händers verk
        är sanning och rätt,
    alla hans befallningar
        är orubbliga^[ap].
⁸ De står fasta för alltid
        och för evigt,
    fullbordade med sanning
        och rättvisa.

^9 [aq]Han har sänt sitt folk befrielse
    och grundat sitt förbund
        för evig tid.
    Heligt och vördat är hans namn.
^10 [ar]Att vörda Herren
        är början till vishet,
    gott förstånd får alla
        som handlar så.
    Hans lov består för evigt.

^5 [ax]Det går väl för^[ay] den
        som är barmhärtig och lånar ut,
    som sköter sina saker
        med rättfärdighet.
^6 [az]Han ska aldrig vackla,
    den rättfärdige blir ihågkommen
        för evigt.
^7 [ba]Han är inte rädd för olycksbud,
    hans hjärta är frimodigt
        och litar på Herren.
^8 [bb]Hans hjärta är tryggt
        och utan fruktan,
    till sist får han se sina fiender falla.
^9 [bc]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
    hans rättfärdighet består
        för evigt.
    Hans horn ska höjas högt med ära.

^10 [bd]Den gudlöse ser det
        och grämer sig,
    han gnisslar tänder
        och tynar bort.
    De gudlösas begär
        blir det ingenting av.

^4 [bi]Herren är upphöjd över alla folk,
    hans ära når över himlen.
^5 [bj]Vem är som Herren vår Gud,
    han som tronar så högt,
^6 [bk]som ser ner så djupt –
    vem i himlen och på jorden^[bl]?
^7 [bm]Han reser den ringe ur stoftet
    och lyfter den fattige ur dyn
^8 [bn]för att sätta honom bland furstar,
    bland sitt folks furstar.
^9 [bo]Han ger den ofruktsamma ett hem
    som en lycklig mor med barn.
        Halleluja!

⁵ Varför flyr du, hav?
    Jordan, varför vänder du tillbaka?
⁶ Berg, varför hoppar ni som baggar,
    ni höjder som lamm?

⁷ Bäva inför Herren, du jord,
    inför Jakobs Gud
^8 [bt]som gör klippan till vattenrik sjö,
    den hårda stenen^[bu] till vattenkälla.