Beginning

Herre, du har varit vår tillflykt^[a]
    från släkte till släkte.
^2 (B) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

^3 (C) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors^[b] barn!"
^4 (D) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar^[c].
^5 (E) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
^6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

⁷ Vi går under genom din vrede,
    förskräckta av din glöd.
^8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
    våra hemligheter
        i ditt ansiktes ljus.
^9 (H) Alla våra dagar försvinner
        genom din vrede,
    vi slutar våra år som en suck.
^10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
        eller åttio om krafterna räcker.
    När det är som bäst
        är det möda och bekymmer.
    Snart är det slut och vi flyger bort.

^11 (J) Vem känner din vredes kraft
        och din harm
    så att han fruktar dig?
^12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
    så att vi får visa hjärtan.

^13 (L) Kom tillbaka, Herre!
        Hur länge dröjer du?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd
        när morgonen gryr,
    så att vi får jubla och glädjas
        i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
        som du plågat oss,
    lika många år
        som vi sett det onda.
¹⁶ Låt din gärning bli synlig
        för dina tjänare
    och din härlighet över deras barn,
¹⁷ och låt Herren vår Guds ljuvlighet
        vila över oss.
    Ge oss framgång
        med våra händers verk,
    ja, ge framgång
        åt våra händers verk.

^3 (O) Han ska rädda dig
    från jägarens snara
        och den härjande pesten.
^4 (P) Med sina fjädrar täcker han dig,
    under hans vingar
        finner du tillflykt.
    Hans trofasthet är sköld och skärm.
^5 (Q) Du ska inte frukta nattens fasor,
    inte pilen som flyger om dagen,
⁶ inte pesten som smyger i mörkret
    eller sjukdomen som härjar
        mitt på dagen.
⁷ Tusen kan falla vid din sida,
        tiotusen vid din högra sida,
    men dig drabbar det inte.
^8 (R) Du ska bara se det med egna ögon,
    bevittna hur de gudlösa
        får sitt straff.

^9 (S) Du har sagt att Herren
        är ditt skydd,
    du har gjort den Högste
        till din tillflykt.
^10 (T) Inget ont ska drabba dig,
    ingen plåga närma sig din hydda,
^11 (U) för han ska befalla sina änglar
    att bevara dig på alla dina vägar.
^12 (V) De ska bära dig på sina händer
    så att du inte stöter din fot
        mot någon sten.
^13 (W) Du ska gå fram
        över lejon och huggormar,
    trampa på unga lejon
        och drakar^[d].

¹⁴ "Han älskar^[e] mig,
        därför ska jag befria honom,
    och jag ska beskydda honom
        eftersom han känner mitt namn.
^15 (X) Han ropar till mig
        och jag svarar honom.
    Jag är med honom i nöden,
        jag ska rädda honom
            och ge honom ära.
^16 (Y) Jag ska mätta honom med långt liv
    och låta honom se min frälsning."

^2 (Z) Det är gott att tacka Herren
    och att lovsjunga ditt namn,
        du den Högste,
^3 (AA) att på morgonen förkunna din nåd
    och om natten din trofasthet,
^4 (AB) med tiosträngad lyra och luta,
    med klingande^[g] toner på harpan.

^5 (AC) Du gläder mig, Herre,
        med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
^6 (AD) Hur stora är inte dina verk, Herre,
    hur djupa dina tankar!
^7 (AE) En oförnuftig man förstår det inte,
    dåren fattar det inte.
^8 (AF) När de gudlösa grönskar som gräs
    och alla förbrytare blomstrar,
        går de ändå mot evig
            undergång.

^9 (AG) Men du, Herre,
    är den Högste för evigt.
^10 (AH) Se dina fiender, Herre,
    se, dina fiender ska förgås,
        alla förbrytare skingras!
^11 (AI) Men mitt horn höjer du
        som vildoxens,
    jag är överöst med frisk olja.
^12 (AJ) Mina ögon får se
        mina förföljare falla,
    mina öron får höra om de onda
        som reste sig mot mig.

^13 (AK) De rättfärdiga grönskar som palmer,
    de växer som cedrar på Libanon,
^14 (AL) planterade i Herrens hus,
    grönskande på vår Guds förgårdar.
^15 (AM) Även vid hög ålder bär de frukt^[h],
    de frodas och grönskar
^16 (AN) för att förkunna att Herren,
    min klippa, är rättfärdig.
        Ingen orätt finns i honom.

^3 (AQ) Strömmarna höjer sig, Herre,
    strömmarna höjer sin röst,
        strömmarna höjer sitt dån.
^4 (AR) Men mäktig är Herren i höjden,
    mer än bruset av väldiga vatten,
        mer än havets mäktiga
            bränningar.

^5 (AS) Dina vittnesbörd
        är alltigenom sanna.
    Helighet tillhör ditt hus, Herre,
        för alltid.

⁸ Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
    Dårar, när ska ni bli kloka?
^9 (AX) Han som har planterat örat,
        skulle han inte höra?
    Han som format ögat,
        skulle han inte se?
¹⁰ Han som fostrar folken,
        skulle han inte straffa,
    han som lär människan förstånd?
^11 (AY) Herren känner
        människornas tankar,
    han vet att de är tomhet.

^12 (AZ) Salig är den som du, Herre,
    fostrar och lär från din lag
^13 (BA) för att ge honom ro
        från onda dagar
    tills graven är grävd
        för de gudlösa.
^14 (BB) Herren förskjuter inte sitt folk,
    han överger inte sin arvedel.
^15 (BC) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
    och alla som har ärliga hjärtan
        ska följa den^[k].

¹⁶ Vem står upp för mig mot de onda?
    Vem hjälper mig mot förbrytarna?
^17 (BD) Om inte Herren var min hjälp
    skulle min själ snart bo i det tysta.
¹⁸ När jag säger: "Min fot vacklar",
    då är din nåd mitt stöd, Herre.
^19 (BE) När mitt inre är fullt av bekymmer,
    då gläder din tröst min själ.

²⁰ Kan en orättfärdig domstol^[l]
        ha gemenskap med dig,
    en som gör orätt^[m] i lagens namn,
²¹ som angriper en rättfärdig själ
    och fördömer oskyldigt blod?
^22 (BF) Men Herren har blivit min borg,
    min Gud är min tillflykts klippa.
²³ Han låter deras brott
        drabba dem själva,
    han förgör dem
        för deras ondska.
    Herren vår Gud
        ska förgöra dem.

^6 (BJ) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
    böja knä för Herren vår Skapare,
^7 (BK) för han är vår Gud
    och vi är folket i hans hjord,
        fåren i hans vård.

I dag,
    om ni hör^[n] hans röst,
^8 (BL) förhärda inte era hjärtan
    som vid Meriba,
        som på Massas^[o] dag i öknen,
^9 (BM) där era fäder frestade mig
        och prövade mig
    fast de sett mina gärningar.
^10 (BN) I fyrtio år var jag vred
        på det släktet,
    och jag sade: "De är ett folk
        med vilsna hjärtan,
            de känner inte mina vägar."
^11 (BO) Så svor jag i min vrede:
    "De ska aldrig komma in
        i min vila."