Beginning

^2 (A) Gud, kom till min räddning!
    Herre, skynda till min hjälp!
^3 (B) Låt dem som vill ta mitt liv
        få skam och vanära,
    låt dem som önskar mig olycka
        vika tillbaka och blygas.
⁴ Låt dem vända om i sin skam,
    de som säger: "Haha!"

⁵ Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid få säga: "Gud är stor!"

^6 (C) Men jag är svag och fattig.
        Gud, skynda till mig!
    Du är min hjälp och min befriare.
        Herre, dröj inte!

⁴ Min Gud, befria mig
        ur den gudlöses hand,
    ur förbrytarens
        och förtryckarens grepp,
⁵ för du är mitt hopp, Herre,
    Herre, min trygghet
        ända från min ungdom.
^6 (F) Du har varit mitt stöd
        ända från moderlivet,
    du har förlöst mig
        ur min mors inre.
    Dig lovar jag alltid.
⁷ Jag har blivit som ett tecken
        för många,
    och du är min starka tillflykt.
⁸ Min mun ska fyllas av ditt lov,
    av din ära dagen lång.

⁹ Förkasta mig inte
        när jag blir gammal,
    överge mig inte
        när min kraft tar slut,
^10 (G) för mina fiender talar om mig,
    de som vaktar på min själ
        rådslår med varandra:
¹¹ "Gud har övergett honom.
    Jaga och grip honom,
        det finns ingen
            som räddar honom!"

^12 (H) Gud, var inte långt ifrån mig!
    Min Gud, skynda till min hjälp!
^13 (I) Låt min själs fiender
        få skämmas och gå under,
    låt dem som vill mig ont
        höljas i hån och vanära.

¹⁴ Men jag ska alltid hoppas
    och prisa dig om och om igen.
^15 (J) Min mun ska förkunna
    din rättfärdighet,
        din frälsning dagen lång,
    fast jag inte förstår dess vidd^[a].
¹⁶ Jag ska komma i Herrens,
        Guds väldiga kraft,
    jag ska prisa din rättfärdighet,
        din och ingen annans.

^17 (K) Gud, du har undervisat mig
        ända från min ungdom,
    och än i dag förkunnar jag
        dina under.
^18 (L) Överge mig inte, Gud,
        när jag blir gammal och grå,
    innan jag fått förkunna
        din makt för nya släkten,
    din kraft^[b] för alla som ska komma.

^19 (M) Din rättfärdighet
        når upp till himlen, Gud,
    du har gjort stora ting.
        Gud, vem är som du?
^20 (N) Du har låtit oss se
        mycket nöd och olycka,
    men du ska åter ge oss liv,
        åter lyfta oss ur jordens djup.

^21 (O) Föröka min storhet
    och trösta mig igen,
^22 (P) så vill jag tacka dig till lyra
        för din trofasthet, min Gud,
    jag vill lovsjunga dig till harpa,
        du Israels Helige.
^23 (Q) Mina läppar ska jubla
        när jag lovsjunger dig,
    så även min själ som du har friköpt.
²⁴ Min tunga ska tala
        om din rättfärdighet dagen lång,
    för de som ville mig ont
        måste skämmas och blygas.

Gud, ge kungen dina domar,
    kungasonen din rättfärdighet!
² Han ska döma ditt folk
        med rättfärdighet,
    dina förtryckta med rättvisa.
^3 (S) Bergen ska bära frid åt folket,
    höjderna rättfärdighet.
^4 (T) Han ska skipa rätt
        för de förtryckta bland folket,
    han ska frälsa de fattigas barn
        och krossa förtryckaren.

^5 (U) Dig ska man vörda^[c]
    så länge solen finns till,
        så länge månen skiner,
    från släkte till släkte.
^6 (V) Han ska komma som regn
        över nyslagen äng,
    en regnskur som vattnar jorden.
^7 (W) I hans dagar
        ska den rättfärdige blomstra,
    stor frid ska råda
        tills månen inte mer
            finns till.

^8 (X) Han ska härska från hav till hav,
    från floden^[d] till jordens ändar.
^9 (Y) Öknens folk
        ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
^10 (Z) Kungar från Tarshish
    och kustländerna
        ska komma med tribut,
    kungar från Saba och Seba^[e]
        ska bära fram gåvor.
^11 (AA) Alla kungar ska falla ner för honom,
    alla folk ska tjäna honom.

¹² Ja, han ska rädda den fattige
        som ropar
    och den förtryckte
        som ingen hjälpare har.
¹³ Han ska vara mild
        mot den svage och fattige
    och frälsa de fattigas själar,
^14 (AB) han ska befria deras själ
        från förtryck och våld.
    Deras blod är dyrbart i hans ögon.

¹⁵ Må han leva och få guld från Saba,
    må man ständigt be för honom
        och välsigna honom dagen lång.
^16 (AC) Må säden växa rikt i landet,
        ända upp till bergens toppar.
    Må dess frukt vaja
        som Libanons skogar
    och städernas folk blomstra
        som markens örter.
^17 (AD) Må hans namn leva för evigt,
    må hans namn blomstra
        så länge solen skiner.
    I honom ska man välsigna sig,
        alla hednafolk
            ska prisa honom salig.

^18 (AE) Välsignad är Herren Gud,
    Israels Gud som ensam gör under!
^19 (AF) Välsignat är hans härliga namn
        för evigt.
    Må hans ära fylla hela jorden!
        Amen, amen.

²⁰ Slut på Davids, Ishais sons, böner.

Gud är verkligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
² Men jag var nära att snava
        med mina fötter,
    mina steg var nära att slinta,
^3 (AH) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

⁴ De är fria från plågor
        fram till sin död,
    deras kroppar är välnärda.
⁵ De drabbas inte av mänsklig nöd,
    de plågas inte
        som andra människor.
⁶ Därför är högmod deras halsband
    och våld den dräkt de sveper sig i.
^7 (AI) Deras ögon kikar fram^[f] ur fetman,
    deras hjärtans fantasier
        har ingen gräns.

⁸ De hånar och hotar med ondska,
    överlägset hotar de med förtryck.
⁹ De öppnar sin mun mot himlen
    och deras tunga far fram på jorden.
¹⁰ Därför vänder sig folket till dem,
    de suger i sig vatten i mängd.
^11 (AJ) De säger:
        "Hur skulle Gud kunna veta?
    Den Högste har väl ingen vetskap?"
^12 (AK) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

^13 (AL) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
¹⁴ Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
¹⁵ men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
¹⁷ tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

^18 (AM) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
^19 (AN) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
^20 (AO) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

²¹ När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
²² då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

²³ Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
^24 (AP) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
²⁵ Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
^26 (AQ) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

²⁷ De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
²⁸ Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.