Beginning

^2 (B) För ni verkligen rättfärdighetens
        talan när ni tiger^[a]?
    Dömer ni rätta domar,
        ni människors barn?
³ Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
    era händer banar väg
        för våld i landet.

^4 (C) De gudlösa är avfälliga
        från födseln,
    lögnarna far vilse
        ända från moderlivet.
^5 (D) De har gift som ormens gift,
    de liknar en döv huggorm
        som stänger sitt öra
⁶ och inte hör ormtjusaren,
    den skicklige besvärjaren.

^7 (E) Gud, krossa tänderna i deras mun,
    bryt de unga lejonens käkar,
        Herre!
^8 (F) Låt dem försvinna
        likt vatten som rinner bort.
    När han spänner bågen,
        låt pilen vara utan udd.
^9 (G) Som snigeln smälter bort i slem
        ska han försvinna,
    som en kvinnas dödfödda foster
        som aldrig fick se solen.

^10 (H) Innan era grytor
        känner hettan från törnet,
    vare sig det är färskt
        eller brinner,
    ska han svepa bort det
        med en stormvind.^[b]
11 (I) Den rättfärdige ska glädja sig
        när han ser hämnden,
    han ska tvätta sina fötter
        i den gudlöses blod,
^12 (J) och människor ska säga:
        "Den rättfärdige får sin lön.
    Det finns en Gud
        som dömer på jorden."

² Rädda mig, min Gud,
        från mina fiender,
    beskydda mig
        från mina motståndare!
³ Rädda mig från förbrytarna,
    fräls mig från de blodtörstiga!
^4 (L) Se hur de lurar på min själ,
    mäktiga män gaddar ihop sig
        mot mig
    utan att jag har begått
        brott eller synd, Herre.
^5 (M) Jag är utan skuld,
    men de rusar fram
        och gör sig redo.
    Vakna, kom till mig och se!
⁶ Herre Gud Sebaot, du Israels Gud,
    vakna och ställ alla folk till svars,
        skona inga trolösa förrädare!
            Sela

⁷ De kommer tillbaka mot kvällen,
    de morrar som hundar
        och stryker runt i staden.
^8 (N) Se vad de spyr ut med sina munnar.
    De har svärd på sina läppar
        och tänker: "Vem hör oss?"

^9 (O) Men du, Herre, ler åt dem.
    Du gör narr av alla hedningar.
^10 (P) Du min styrka,
        jag vill hålla mig till dig,
    för du, Gud, är min borg.
^11 (Q) Min Gud möter mig med sin nåd,
    Gud låter mig se
        mina förföljares fall.

^12 (R) Döda dem inte,
        då kan mitt folk glömma det.
    Skingra dem med din kraft,
        störta dem, Herre,
            du vår sköld!
¹³ Varje ord på deras läppar
        är en synd i deras mun.
    Låt dem fångas i sitt högmod
        av den förbannelse och lögn
            som de talar.
¹⁴ Förgör dem i vrede,
    förgör dem så att de inte
        finns mer!
    Låt dem veta att Gud härskar
        i Jakob och till jordens
            yttersta ändar. Sela

¹⁵ De kommer tillbaka mot kvällen,
    de morrar som hundar
        och stryker runt i staden.
^16 (S) De strövar omkring efter föda,
    blir de inte mätta så gnyr de^[d].

^17 (T) Men jag ska sjunga om din makt
    och jubla var morgon
        över din nåd,
    för du är en borg för mig,
        en tillflykt när jag är i nöd.
¹⁸ Du min styrka,
        jag vill lovsjunga dig,
    för Gud är min borg,
        min nådige Gud.

³ Gud, du har förkastat oss
        och krossat oss,
    du har varit vred –
        upprätta oss igen!
⁴ Du lät landet bäva och rämna.
    Läk nu dess sprickor,
        för det vacklar.
^5 (V) Du lät ditt folk möta hårda ting,
    du gav oss vin så att vi raglar.
⁶ Men åt dem som vördar dig
        gav du ett baner
    att lyfta för sanningens skull^[f]. Sela

^7 (W) Fräls med din högra hand
        och svara oss^[g],
    så att dina älskade blir räddade.

⁸ Gud har talat i sin helgedom^[h]:
    "I triumf ska jag dela upp Sikem
        och mäta upp Suckots dal.^[i]
9 (X) Gilead är mitt, Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm
        och Juda min spira.
^10 (Y) Moab är mitt tvättfat,
        på Edom kastar jag min sko^[j].
    Ropa av fröjd över mig, filisteer^[k]!"

¹¹ Vem för mig
        till den befästa staden,
    vem leder mig till Edom?
^12 (Z) Är det inte du, Gud –
        du som har förkastat oss
    och inte drar ut
        med våra härar, Gud?
^13 (AA) Ge oss hjälp mot fienden,
    människors hjälp är meningslös.
^14 (AB) Med Gud ska vi göra storverk.
    Han ska trampa ner våra fiender.

² Gud, hör mitt rop,
    lyssna till min bön!
³ Från jordens ände ropar jag till dig
        när mitt hjärta mattas.
    För mig upp på klippan
        som är högre än jag,
^4 (AC) för du har varit min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.
^5 (AD) Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ha min tillflykt
        under dina vingar. Sela

⁶ Du, Gud, har hört mina löften,
    du har gett mig en arvedel
        bland dem som^[l] vördar ditt namn.
^7 (AE) Du förökar kungens dagar,
    hans år ska vara
        från släkte till släkte,
^8 (AF) han ska trona för evigt inför Gud.
    Låt nåd och sanning
        bevara honom.
^9 (AG) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
    och uppfylla mina löften
        dag efter dag.

^2 (AH) Bara hos Gud har min själ sin ro,
    från honom kommer min frälsning.
^3 (AI) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁴ Hur länge ska ni storma
        mot en enda man,
    tillsammans slå ner honom
        som en lutande vägg,
            en fallfärdig mur?
^5 (AJ) De rådslår om att störta honom
        från hans höjd.
    De älskar lögn,
        de välsignar med sin mun
            men förbannar i sitt hjärta. Sela

^6 (AK) Bara hos Gud har du din ro,
        min själ,
    från honom kommer mitt hopp.
^7 (AL) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁸ Hos Gud är min frälsning
        och min ära,
    i Gud är min starka klippa,
        min tillflykt.
^9 (AM) Lita alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
        Gud är vår tillflykt. Sela

^10 (AN) Människors barn
    är bara en vindpust,
        myndiga herrar sviker.
    I vågskålen är de för lätta,
        tillsammans väger de
            mindre än luft.
^11 (AO) Lita inte till våld,
        hoppas inte på stulet gods.
    Fäst inte hjärtat vid rikedom,
        även om den växer.

¹² Ett har Gud talat,
        två ting^[m] har jag hört:
    Hos Gud finns makten,
^13 (AP) och hos dig, Herre, finns nåd.
    Du ska löna var och en
        efter hans gärningar.

^2 (AR) Gud, du är min Gud.
        Tidigt^[o] söker jag dig.
    Min själ törstar efter dig,
        min kropp längtar efter dig
    i^[p] ett torrt och törstigt^[q] land
        utan vatten.
^3 (AS) Så söker jag dig^[r] i helgedomen
    för att se din makt och härlighet.
⁴ Din nåd är bättre än liv,
    därför ska mina läppar prisa dig.
^5 (AT) Jag ska lova dig så länge jag lever,
    i ditt namn ska jag lyfta
        mina händer.

⁶ Min själ blir mättad
        som av feta rätter.
    Med jublande läppar
        lovsjunger min mun,
⁷ när jag minns dig på min bädd
    och tänker på dig
        under nattens timmar.
^8 (AU) Du är min hjälp,
    i dina vingars skugga jublar jag.
^9 (AV) Min själ håller sig tätt intill dig,
    din högra hand stöder mig.

^10 (AW) De som vill ta mitt liv
        ska gå under^[s],
    de ska hamna i jordens djup.
¹¹ De ska överlämnas åt svärdet,
    de ska bli schakalers byte.
^12 (AX) Men kungen ska glädja sig i Gud.
    Var och en som svär vid honom
        ska skatta sig lycklig
    när lögnarnas mun täpps till.

² Gud, hör min röst när jag klagar,
    skydda mitt liv från fiendens hot!
³ Göm mig från de ondas
        hemliga planer^[t],
    från förbrytarnas hetsiga hop.

^4 (AY) De gör sina tungor
        skarpa som svärd,
    de laddar med bittra ord
        som pilar
^5 (AZ) för att skjuta den oskyldige
        ur bakhåll.
    Plötsligt skjuter de honom
        utan fruktan.
^6 (BA) De uppmuntrar varandra
        i sitt onda uppsåt^[u],
    de talar om att lägga snaror,
        de säger: "Vem skulle se oss?"
^7 (BB) De smider onda planer:
        "Nu har vi en färdig plan!"
    Människans tankar och hjärta
        är djupa.

^8 (BC) Då skjuter Gud dem,
    en plötslig pil
        och de är sårade.
^9 (BD) Deras egna tungor får dem på fall,
    alla som ser dem
        skakar på huvudet.
^10 (BE) Alla människor grips av skräck,
    de förkunnar
        vad Gud har gjort
    och förstår att det är hans verk.
^11 (BF) Den rättfärdige gläder sig i Herren
        och flyr till honom,
    och alla som har ärliga hjärtan
        skattar sig lyckliga.

^2 (BG) Gud, dig lovar man i stillhet^[v] i Sion.
    Till dig uppfyller man löften.
³ Du som hör bön,
    till dig kommer alla människor.

^4 (BH) Synderna^[w] är mig^[x] övermäktiga,
    du är den som sonar våra brott.
^5 (BI) Salig är den som du utväljer,
    som får komma dig nära
        och bo i dina gårdar^[y].
    Låt oss mättas
        av det goda i ditt hus,
            det heliga i ditt tempel.

^6 (BJ) Du bönhör oss i rättfärdighet
        med förunderliga gärningar,
    du vår frälsnings Gud,
        du tillflykt för jordens alla ändar
            och för havet i fjärran.
⁷ Du gör bergen fasta med din makt,
    du är rustad med kraft.
^8 (BK) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.
⁹ De som bor vid jordens ändar
        häpnar för dina tecken,
    öster och väster^[z]
        fyller du med jubel.

^10 (BL) Du tar hand om jorden
        och vattnar den,
    du gör den mycket rik.
        Guds flod är full av vatten.
    Du skaffar säd åt människorna
        när du så bereder jorden.
^11 (BM) Du vattnar dess fåror
        och jämnar det plöjda,
    du mjukar upp den med skurar
        och välsignar dess gröda.
^12 (BN) Du kröner året^[aa] med ditt goda,
    dina spår dryper av rikedom.
^13 (BO) Vildmarkens beten dryper,
    höjderna klär sig i glädje,
¹⁴ ängarna fylls av hjordar
        och dalarna täcks med säd.
    Man ropar av glädje och sjunger.