Beginning
Herrens andra tal till Job
40 Då talade Herren till Job ur stormvinden. Han sade:
2 (A) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
3 (B) Vill du göra min rättvisa om intet?
Dömer du mig skyldig
för att själv stå rättfärdig?
4 Har du en arm som Gud,
och kan du dundra
med en röst som hans?
5 (C) Pryd dig då
med storhet och härlighet,
klä dig i ära och majestät.
6 Ös ut din rasande vrede,
ödmjuka alla högmodiga
med en blick.
7 (D) Underkuva alla högmodiga
med en blick,
slå ner de gudlösa på stället.
8 Göm dem alla i stoftet,
fjättra deras ansikten i mörkret.
9 (E) Då ska också jag prisa dig
för att din högra hand
ger dig frälsning.
10 Se Behemot[a],
som jag har skapat liksom dig.
Han lever av gräs som en oxe.
11 Se kraften i hans höfter
och styrkan i hans bukmuskler.
12 Hans svans är styv som en ceder,
hans lårsenor är sammanvävda.
13 Hans benpipor är som kopparrör,
benen liknar järnstänger.
14 Han är förstlingen av Guds verk,
men hans skapare kan komma nära
med sitt svärd.
15 Bergen bär fram mat åt honom,
och alla de vilda djuren
har där sin lek.
16 Han lägger sig ner under lotusträd,
i skydd av rör och vass.
17 Lotusträden ger honom skugga,
flodens pilträd omger honom.
18 Även om strömmen är kraftig
oroas han inte,
om så Jordan forsar mot hans gap
är han trygg.
19 Kan någon gripa tag i hans ögon
eller borra snaror genom hans nos?
20 Kan du dra upp Leviatan[b] med krok
eller kuva hans tunga med rep?
21 Kan du sätta en sävlina[c] i hans näsa
eller borra en hake
genom hans käke?
22 Skulle han vädja till dig om nåd
gång på gång
eller tala till dig med mjuka ord?
23 Skulle han sluta fördrag med dig
så att du kan ta honom som slav
för alltid?
24 Kan du leka med honom
som med en fågel
eller hålla honom i band
åt dina flickor?
25 Kan fiskarlag köpslå om honom
och dela upp honom
mellan köpmän?
26 Kan du fylla hans hud
med harpuner
och hans huvud med fiskespjut?
27 Bär hand på honom,
så minns du den striden
och gör inte om det!
28 Nej, den som hoppas på seger
blir besviken,
redan när man ser honom
är man slagen.
41 (F) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (G) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[d]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[e]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[f]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[g].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job svarar Herren
42 Job svarade Herren och sade:
2 (H) Jag vet att du kan göra allt,
inget du beslutar
är omöjligt för dig.
3 (I) ”Vem är den som döljer ditt råd
utan förstånd?”
Jag ordade om det jag inte begrep,
om det som var
för underbart för mig
och som jag inte förstod.
4 ”Lyssna nu, så ska jag tala.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.”
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 (J) Därför tar jag tillbaka det
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job. 8 (K) Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap[h] har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9 (L) Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön.
Herren välsignar Job
10 (M) Och Herren återupprättade Job[i] när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut. 11 (N) Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som Herren hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita[j] och en guldring.
12 (O) Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.[k] 15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv[l] tillsammans med deras bröder.
16 (P) Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 (Q) Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation