Beginning
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tycker du det är rätt att säga:
”Min rättfärdighet
är större än Guds”,
3 (A) eftersom du säger:
”Vad hjälper den mig?
Har jag mer nytta av den
än av min synd?”
4 Jag ska svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna
högt över dig.
6 (B) Om du syndar,
vad gör du då mot honom?
Om dina brott är många,
vad skadar det honom?
7 (C) Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han från din hand?
8 Din ondska påverkar människor
som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp
mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar:
”Var är Gud som har skapat mig,
han som låter lovsånger
ljuda[a] i natten,
11 han som ger oss
mer kunskap än jordens djur
och mer vishet än[b] himlens fåglar?”
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 (D) Nej, Gud hör inte på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig inte
om det.
14 Även när du säger
att du inte ser honom
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 (E) Men nu när han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket
om synden,
16 (F) spärrar Job upp sin mun
till tomma ord,
han hopar ord utan insikt.
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har mer att säga till Guds försvar.
3 Jag vill hämta min insikt från fjärran
och hävda min skapares
rättfärdighet.
4 Mina ord är sannerligen inte falska,
en som har full insikt är med dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 (G) Den gudlöse låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 (H) Han tar inte sina ögon
från de rättfärdiga.
Han låter dem trona i kungars krets,
upphöjda för evigt.
8 Men läggs de bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka brott de i trots
har begått.
10 (I) Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om
från synden.
11 (J) Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
ska de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan
tar till vrede,
de ropar inte på hjälp
när han binder dem.
14 (K) De ska dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar[c]
i avgudatempel.
15 (L) Genom lidandet vill han rädda
den som lider
och genom nöden öppna hans öra.
16 (M) Också dig vill han locka
ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord
med utsökta rätter.
17 Men du är fylld
av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte vreden locka dig att håna,[d]
och låt inte en stor lösensumma
förleda dig.
19 Kan ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 (N) Längta inte efter den natt
då folken ska ryckas från sin plats.
21 Akta dig, vänd dig inte till ondskan,
som du valt i stället för lidande.
22 (O) Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 (P) Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga:
”Du har gjort orätt”?
24 Kom ihåg att upphöja hans verk
som människorna besjunger,
25 som alla människor ser,
som de betraktar om än i fjärran.
26 (Q) Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utforska.
27 (R) Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn från dimman.
28 Det strömmar från skyarna
och droppar i mängd
över människor.
29 (S) Kan någon förstå
hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus
omkring sig
och döljer havets djup.
31 Genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtars ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
även boskapen vet vad som väntar.[e]
37 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 (T) Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 (U) Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 (V) Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7 Han binder[f] alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 (W) Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 (X) Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 (Y) De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[g] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (Z) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation