Beginning
Elihus tal (Kap 32-37)
32 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2 (A) Men Elihu,[a] Barakels son från Bus[b], av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:
Jag är ung till åldern,
och ni är gamla.
Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
7 (B) Jag tänkte: ”Åldern ska tala
och de många åren
förkunna vishet.”
8 (C) Men det beror på anden
i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt
ger henne förstånd.
9 (D) Det är inte åldern som ger vishet
eller bara gamla som förstår
vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
Också jag vill lägga fram
min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
men se,
ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom
svar på tal.
13 Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet.
Gud kan besegra honom,
inte människor.”
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag ska inte bemöta honom
med era argument.
15 De är bestörta och svarar inte mer,
de har tappat talförmågan.
16 Skulle jag vänta
när de inget säger,
när de står där utan svar?
17 Också jag vill ta till orda,
också jag vill säga min mening,
18 (E) för jag är uppfylld av ord,
anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin[c],
som en ny vinlägel nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag vill öppna mina läppar
och svara.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon
och inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag inte veta av,
annars kunde min skapare
strax rycka bort mig.
33 Men Job, hör nu mina ord,
lyssna till allt jag har att säga!
2 Se, jag öppnar nu mina läppar,
min tunga talar i min mun.
3 Mina ord kommer
från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår ska jag ärligt säga.
4 Guds Ande har gjort mig,
den Allsmäktiges livsande
ger mig liv.
5 Svara mig om du kan,
träd fram inför mig,
gör dig redo.
6 (F) Se, inför Gud är vi båda lika,
också jag är formad av lera.
7 Se, rädsla för mig
behöver inte skrämma dig,
och min myndighet
ska inte trycka ner dig.
8 Men du sade inför mina öron,
så lydde orden jag hörde:
9 (G) ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri och utan skuld.
10 (H) Men se, han vill ansätta mig,
han räknar mig som sin fiende.
11 (I) Han sätter mina fötter i stocken,
han vaktar på alla mina vägar.”
12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
för Gud är större än en människa.
13 (J) Hur kan du förebrå honom
att han inte ger ett enda ord till svar[d]?
14 Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung
över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 (K) då öppnar han människornas öron
och bekräftar[e] deras tuktan
17 för att hindra människan
från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv
från att falla för svärd.
19 (L) Hon tuktas med plågor
på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
hennes själ vid den föda
hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
tills inget finns kvar,
hennes ben blottas
som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
hennes liv dödens makter.
23 (M) Om det finns en ängel hos henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan
vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
och säger:
”Rädda henne
från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för henne.”
25 (N) Då får hennes kropp
ny ungdomskraft,
hon blir på nytt
som i sin ungdoms dagar.
26 (O) Hon ber till Gud
och han har behag till henne,
hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud återger människan
hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
”Jag syndade
och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
med en människa,
både två och tre gånger,
30 (P) för att återföra hennes själ
från graven
och låta livets ljus stråla över henne.
31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
så svara mig, tala,
för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
Var stilla, jag ska lära dig vishet.
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som vet,
3 (Q) för örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss avgöra vad som är rätt,
tillsammans förstå
vad som är gott,
5 (R) för Job har sagt: ”Jag är rättfärdig,
men Gud har berövat mig
min rätt.
6 (S) Trots att jag har rätt
står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten
fast jag är utan skuld.”
7 (T) Finns en man som Job,
som dricker hån som vatten,
8 (U) som slår följe med ogärningsmän
och vandrar
med gudlösa människor?
9 (V) Han säger ju:
”Det hjälper inte en människa
att hålla sig väl med Gud.”
10 (W) Lyssna därför på mig,
ni förståndiga män!
Skulle Gud göra orätt,
den Allsmäktige något
orättfärdigt?
11 (X) Nej, han ger åt människan
efter hennes gärningar
och låter var och en få
efter sin väg.
12 (Y) Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige
förvränger inte rätten.
13 Vem satte honom
att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande,
sin livsfläkt,
15 (Z) då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter
till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 (AA) Ska den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du
den störste i rättfärdighet,
18 han som säger ”Skurk!” till en kung
och ”Skyldig!” till furstar,
19 (AB) han som inte är partisk för furstar
och inte aktar den rike
mer än den fattige,
eftersom de alla är
hans händers verk?
20 (AC) De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort
men inte genom människohand,
21 (AD) för Guds ögon följer var mans vägar
och ser alla hans steg.
22 (AE) Det finns inget mörker
och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte betrakta
en människa länge
innan hon kan ställas till doms
inför honom.
24 (AF) Han krossar mäktiga män
utan rannsakan
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten
och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, där människor ser det,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt
på alla hans vägar.
28 (AG) Det fick de fattiga
att ropa till honom,
och han hörde
de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
vare sig ett folk
eller en enskild människa?
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
”Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer.”
33 Ska Gud löna dig
efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män kommer att säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 ”Job talar utan insikt,
hans ord är utan vishet.”
36 Låt Job prövas till det yttersta,
för han försvarar sig
som ogärningsmän.
37 (AH) Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation