Beginning
Jobs svar på Sofars andra tal
21 Då tog Job till orda och sade:
2 Lyssna noga på mina ord,
låt det vara trösten ni ger mig.
3 (A) Visa mig tålamod så att jag får tala,
och när jag har talat kan du håna.
4 Är det en människa jag grälar på?
Varför skulle jag inte vara otålig?
5 (B) Se på mig och häpna,
sätt handen för munnen.
6 När jag tänker på det
blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
7 (C) Varför får de gudlösa leva,
bli gamla och växa i kraft?
8 De ser sina barn leva trygga hos dem
och har sina avkomlingar
för ögonen.
9 Deras hus står trygga utan fasor,
Gud drabbar dem inte med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 (D) Sina minsta släpper de ut
som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till tamburin och harpa
och jublar till musik av flöjt.
13 De lever sina dagar i välmåga,
och i frid far de ner till dödsriket.
14 (E) De sade till Gud: ”Låt oss vara!
Vi har ingen lust
att lära känna dina vägar.
15 (F) Vem är den Allsmäktige
att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna
på att åkalla honom?”
16 (G) Se, deras framgång
ligger inte i deras egen hand.
De gudlösas rådslag
är fjärran från mig.
17 Hur ofta slocknar
de gudlösas lampa?
Hur ofta drabbar dem olycka,
plågor som Gud i vrede
tilldelar dem?
18 (H) Hur ofta blir de som halm för vinden,
som agnar som stormen för bort?
19 (I) Ni säger:
”Gud sparar hans straff
till barnen.”
Låt honom straffa honom själv,
så att han får känna det.
20 (J) Låt den gudlöse få se sitt fall
med egna ögon,
låt honom få dricka
den Allsmäktiges vrede.
21 Frågar han efter sin familj
när han är borta,
när hans månaders antal är slut?
22 (K) Kan någon lära Gud förstånd,
han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
och märgen i hans ben
har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
utan att ha smakat det goda.
26 (L) Tillsammans ligger de i stoftet,
med förruttnelsens maskar
över sig.
27 Se, jag känner era tankar
och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar:
”Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de gudlösa bodde?”
29 Har ni inte frågat dem som har rest,
lyssnar ni inte
till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet
hur han lever,
vem straffar honom
för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom
och otaliga har gått före honom.
34 (M) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
Era svar är bara bedrägeri.
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa
vara till nytta för Gud,
kan en förståndig
vara till nytta för honom?[a]
3 (N) Har den Allsmäktige
någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du
lever rent?
4 Är det för din gudsfruktan
som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor
och dina missgärningar utan ände?
6 (O) Du tog ju pant av din broder
utan orsak
och plundrade de utblottade
på deras kläder.
7 (P) Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld
fick besitta landet,
och den som är högt aktad
fick bo där.
9 Änkor lät du gå tomhänta bort,
och de faderlösas armar krossades.
10 (Q) Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser
och av vattenmassor som täcker dig.
12 (R) Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe,
hur högt de sitter!
13 (S) Och du säger:
”Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja
så att han inte ser
när han vandrar på himlavalvet.”
15 Vill du hålla dig på forntidens väg
där fördärvets män[b] gick,
16 (T) män som rycktes bort i förtid
när deras grund sveptes bort
av floden?
17 (U) De sade till Gud: ”Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?”
18 (V) Ändå var det han som fyllde
deras hus med välstånd.
Men de gudlösas rådslag
är fjärran ifrån mig.
19 (W) De rättfärdiga ser det och gläds,
den oskyldige hånar dem:
20 ”Sannerligen,
våra motståndare är utrotade,
och elden har slukat deras överflöd.”
21 Sök nu försoning och frid med Gud,
så ska lycka komma på din lott.
22 Ta emot undervisning av hans mun,
bevara hans ord i ditt hjärta.
23 (X) Om du omvänder dig
till den Allsmäktige
blir du upprättad,
om du avlägsnar orätten
från ditt tält,
24 om du kastar ditt guld i stoftet
och guldet från Ofir[c]
bland bäckens stenar,
25 (Y) då blir den Allsmäktige ditt guld,
han blir ditt ädlaste silver.
26 (Z) Ja, då ska du glädjas
i den Allsmäktige
och lyfta ditt ansikte till Gud.
27 (AA) När du ber till honom
ska han höra dig,
och du ska få uppfylla dina löften.
28 Allt du beslutar ska gå dig väl,
och ljus ska skina på dina vägar.
29 (AB) När de för nedåt
ska du säga: ”Uppåt!”
Då ska han frälsa
den som sänker sin blick.
30 (AC) Han ska rädda också den
som inte är oskyldig,
genom dina händers renhet
ska han räddas.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[d]
Min hand[e] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (AD) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (AE) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (AF) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (AG) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (AH) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (AI) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (AJ) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (AK) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation