Beginning
Sofars första tal
11 (A) Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt
och en så mångordig man få rätt?
3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,
ska du håna utan att någon
får dig att skämmas?
4 Du säger: ”Min lära är ren,
och jag är fläckfri
inför dina ögon.”
5 Om bara Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig
6 och säga dig vishetens hemligheter,
för han äger förstånd
i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud
kan låta din skuld vara glömd.
7 (B) Kan du utforska Guds djup?
Kan du förstå den Allsmäktiges
fullkomlighet?
8 (C) Hög som himlen är den –
vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den –
vad kan du förstå?
9 Dess längd är längre än jorden
och vidare än havet.
10 (D) Om han far fram
och fängslar någon
och kallar till doms –
vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
då kan en vildåsna
födas till människa.
13 Om du bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer
till honom,
14 om du skaffar undan
dina händers fördärv
och inte låter orättfärdighet
bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
ditt ansikte utan skam,
du står trygg
och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
än middagsljuset,
och mörkret ska vara
som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
19 (E) Du ska lägga dig
utan att någon skrämmer dig,
och många ska söka vinna
din gunst.
20 (F) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflykt finnas,
deras hopp ska vara
att få ge upp andan.
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,
och med er dör visheten ut!
3 (G) Men jag har förstånd
likaväl som ni,
jag är inte underlägsen er.
Vem känner inte till detta?
4 (H) Jag har blivit till åtlöje
för min vän,
jag som ropade till Gud
och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,
den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
6 (I) Rövarna får ha sina tält i fred,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen,
den ska undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de ska ge dig svar.
8 Tala till jorden,
den ska undervisa dig,
fiskarna i havet ska ge dig besked.
9 Vem av dem känner inte till
att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 (J) I hans hand är allt levandes själ
och varje människas ande.
11 (K) Ska inte örat pröva orden
liksom munnen prövar
matens smak?
12 Hos de gamla finns vishet,
långt liv ger förstånd.
13 (L) Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 (M) Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 (N) Se, han håller vattnen tillbaka
och de torkar ut,
han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och förvillaren
tillhör honom.
17 Rådsherrar för han barfota bort,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort
och störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar
och tar bort de äldstes insikt.
21 (O) Han öser förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 (P) Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 (Q) Han låter folkslag växa
och förgör dem,
han vidgar deras gränser
och för bort dem.
24 (R) Han tar förståndet
från ledarna för jordens folk
och låter dem irra
i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
13 Se, allt har mitt öga sett,
mitt öra har hört
och förstått det.
2 (S) Vad ni vet, vet också jag,
jag är inte underlägsen er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag vill försvara mig mot Gud.
4 (T) Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 (U) Om ni ändå ville tiga helt –
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 (V) Vill ni försvara Gud med orätt
och tala falskhet för hans sak?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 (W) Kan det sluta väl
när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom
som man bedrar en människa?
10 Han ska sannerligen straffa er
om ni visar dold partiskhet.
11 (X) Ska inte hans majestät skrämma er,
skräck för honom drabba er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan får vad som helst hända mig.
14 (Y) Varför skulle jag ta mitt kött
mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han får döda mig,
jag väntar inget annat.[a]
Då får jag försvara min väg
inför hans ansikte.
16 (Z) Det skulle också bli min frälsning,
för ingen gudlös
kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns det någon
som kan anklaga mig?
I så fall ska jag tiga och dö.
20 Skona mig bara från två ting,
sedan ska jag inte gömma mig
för ditt ansikte:
21 (AA) Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig
skrämma mig.
22 Kalla på mig och jag ska svara,
eller jag ska tala och du svara mig.
23 Hur många är mina
missgärningar och synder?
Visa mitt brott och min synd.
24 (AB) Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma
ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 (AC) Du skriver ner bittra ting mot mig
och låter mig ärva
min ungdoms synder.
27 (AD) Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 (AE) Människan tärs bort som ruttet trä,
som ett malätet klädesplagg.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation