Beginning
Mordokajs upphöjelse
6 (A) Den natten kunde kungen inte sova[a]. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. 2 (B) Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. 3 Kungen frågade: ”Vilken ära och upphöjelse fick Mordokaj för detta?” De unga männen som var i tjänst hos kungen svarade honom: ”Han fick ingenting.” 4 (C) ”Är det någon ute på borggården?” frågade kungen.
Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på den påle som han hade gjort i ordning för honom. 5 Kungens tjänare svarade honom: ”Ja, Haman står därute på borggården.” Kungen sade: ”Låt honom komma in.”
6 När Haman kom in frågade kungen honom: ”Vad ska man göra med den man som kungen vill hedra?” Haman tänkte i sitt hjärta: ”Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?”, 7 och Haman sade till kungen: ”Till den som kungen vill hedra 8 ska man hämta en kunglig skrud som kungen själv har burit, och en häst som kungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. 9 Skruden och hästen ska överlämnas till en av kungens förnämsta furstar. Man ska klä den som kungen vill hedra i skruden, och föra fram honom ridande på hästen längs huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så gör man med den som kungen vill hedra!” 10 Då sade kungen till Haman: ”Skynda dig, ta skruden och hästen som du föreslog och gör så med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Glöm inte något av det du har sagt.”
11 Haman hämtade skruden och hästen och klädde Mordokaj i den och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: ”Så gör man med den som kungen vill hedra!” 12 (D) Sedan återvände Mordokaj till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med huvudet övertäckt. 13 När Haman berättade för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: ”Om Mordokaj som du börjat vackla för är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall.” 14 (E) Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.
Hamans död
7 (F) Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 (G) Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.” 3 Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. 4 (H) För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.” 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?” 6 (I) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar[b] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 (J) Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!”
10 (K) Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Judarna får försvara sig
8 (L) Samma dag gav kung Ahasveros till drottning Ester det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, för Ester hade berättat vad han betydde för henne. 2 (M) Kungen tog av sig signetringen, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.
3 Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan som han hade tänkt ut mot judarna. 4 (N) Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. 5 (O) Hon sade: ”Om kungen finner för gott, och om jag funnit nåd inför honom och det är rimligt inför kungen och om jag är till behag för honom, låt då en skrivelse gå ut för att återkalla breven med den plan som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev att förgöra judarna i kungens alla provinser. 6 (P) Hur skulle jag klara av att se den olycka som annars drabbar mitt folk? Ja, hur skulle jag klara att se mina landsmän förgöras?”
7 Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: ”Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han hängts på en påle därför att han ville bära hand på judarna. 8 (Q) Skriv nu ni i kungens namn en skrivelse om judarna så som ni finner lämpligt, och förse den med kungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i kungens namn och försedd med kungens sigill kan inte återkallas.”
9 (R) Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden[c], månaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse utfärdades helt enligt Mordokajs befallning till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, hundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. 10 Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.
Därefter sände han breven med kurirer till häst, ridande på springare från kungens egna stall. 11 I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sina liv och förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror i varje folk och provins som angrep dem, även barn och kvinnor[d], och att ta deras egendom som byte. 12 På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar.[e] 13 (S) En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. 14 På kungens befallning gav sig kurirerna i väg på de kungliga springarna i stor brådska, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg.
15 Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig skrud av purpurrött och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa jublade man och var glad. 16 För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. 17 (T) I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet utgav sig för att vara judar[f], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
Judarnas hämnd
9 (U) På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats få makt över dem, men nu blev det tvärtom så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, för alla folk hade gripits av fruktan för dem. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, för de hade gripits av fruktan för Mordokaj. 4 (V) Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinserna eftersom denne Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och nergjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. 6 I Susas borg dödade och nergjorde judarna femhundra män. 7 Parsandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.
11 Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susas borg. 12 (W) Då sade kungen till drottning Ester: ”I Susas borg har judarna dödat och förgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Vad är nu din önskan? Den ska beviljas. Och vad mer är din begäran? Den ska uppfyllas.” 13 Ester svarade: ”Om kungen finner för gott, låt då judarna i Susa även i morgon handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen.” 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda. 15 Judarna i Susa samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susa. Men de avstod från plundring.
16 De andra judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. 17 Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar[g]. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18 Judarna i Susa hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19 Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid då man sänder matgåvor till varandra.
Purimfesten
20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och fjärran. 21 Han fastställde att de år efter år skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, 22 alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras sorg vändes i glädje och deras bedrövelse i fest. Därför skulle de fira dem som dagar av fest och glädje och sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.
23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 (X) Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 25 Men när saken kom upp inför kungen[h], befallde han genom en skrivelse[i] att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.
26 Därför kallades dessa dagar purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i brevet och vad de själva sett och vad som skett med dem, 27 antog och fastställde judarna en orubblig sed: de själva och deras efterkommande och alla som anslöt sig till dem skulle år efter år fira dessa båda dagar, så som det var föreskrivet och på deras bestämda tid. 28 Dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.
29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. 30 Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de hundratjugosju provinserna i Ahasveros rike 31 för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och som de fastställde för sig själva och sina efterkommande, med regler om fasta och sorgerop. 32 Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.
Mordokajs makt
10 Kung Ahasveros tog ut skatt av fastlandet och av kustländerna[j]. 2 Allt som han i sin makt och väldighet gjorde, liksom skildringen om den höga ställning som kungen gav Mordokaj, det finns nertecknat i krönikan om Mediens och Persiens kungar.
3 (Y) Juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man[k]. Han var högt ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation