Beginning

Koresh befaller judarna att återvända

1 ^(A) Detta hände i den persiske kungen Koresh^[a]s första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia^[b] skulle uppfyllas påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät kungöra, både muntligt och skriftligt:

² ”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. ^3 (B) Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds hus, och hans Gud ska vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. ⁴ Alla som finns kvar, på varje ort där de bor som främlingar, ska få hjälp av folket på orten. De ska få silver, guld, gods och boskap utöver det som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.”

⁵ Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer samt prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig redo att ge sig av för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem. ⁶ Och alla deras grannar hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.

^7 (C) Kung Koresh lät hämta fram de föremål^[c] som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar^[d] hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus^[e]. ⁸ Koresh, kungen av Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sheshbassar^[f], fursten av Juda. ⁹ Detta var deras antal: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl, ¹⁰ 30 bägare av guld, 410 enklare silverbägare och 1 000 andra kärl. ¹¹ Antalet^[g] guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sheshbassar med sig när de bortförda begav sig från Babel till Jerusalem^[h].

De som återvände från Babel

2 ^(D) Dessa var de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. ² De följde med Serubbabel^[i], Jeshua^[j], Nehemja^[k], Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana.

Detta var antalet^[l] män av Israels folk:

³ Paroshs barn: 2 172,

⁴ Shefatjas barn: 372,

⁵ Aras barn: 775,

⁶ Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 812,

⁷ Elams barn: 1 254,

⁸ Sattus barn: 945,

⁹ Sackajs barn: 760,

¹⁰ Banis barn: 642,

¹¹ Bebais barn: 623,

¹² Asgads barn: 1 222,

¹³ Adonikams barn: 666,

¹⁴ Bigvajs barn: 2 056,

¹⁵ Adins barn: 454,

¹⁶ Aters barn av Hiskia: 98,

¹⁷ Besajs barn: 323,

¹⁸ Joras barn: 112,

¹⁹ Hashums barn: 223,

²⁰ Gibbaras barn: 95,

²¹ Betlehems barn: 123,

²² männen från Netofa: 56,

^23 (E) männen från Anatot: 128,

²⁴ Asmavets barn: 42,

²⁵ Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,

²⁶ Ramas och Gebas barn: 621,

²⁷ männen från Mikmas: 122,

²⁸ männen från Betel och Ai: 223,

²⁹ Nebos barn: 52,

³⁰ Magbishs barn: 156,

^31 (F) den andre Elams barn: 1 254,

³² Harims barn: 320,

³³ Lods, Hadids och Onos barn: 725,

³⁴ Jerikos barn: 345,

³⁵ Senaas barn: 3 630.

³⁶ Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,

³⁷ Immers barn: 1 052,

³⁸ Pashurs barn: 1 247,

³⁹ Harims barn: 1 017.

⁴⁰ Av leviterna: Jeshuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,

⁴¹ av sångarna: Asafs barn: 128,

⁴² av dörrvakternas barn: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.

^43 (G) Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, ⁴⁴ Keros barn, Siahas barn, Padons barn, ⁴⁵ Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, ⁴⁶ Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn, ⁴⁷ Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, ⁴⁸ Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, ⁴⁹ Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn, ⁵⁰ Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, ⁵¹ Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, ⁵² Basluts barn, Mehidas barn, Harshas barn, ⁵³ Barkos barn, Siseras barn, Temas barn, ⁵⁴ Nesias barn, Hatifas barn.

^55 (H) Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn, ⁵⁶ Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, ⁵⁷ Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.

⁵⁸ Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

⁵⁹ Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel: ⁶⁰ Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.

^61 (I) Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn och Barzillajs barn, han som tog en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter dem. ⁶² Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. ^63 (J) Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim^[m].

⁶⁴ Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360, ⁶⁵ förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor. ⁶⁶ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, ⁶⁷ 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁶⁸ När de kom till Herrens hus i Jerusalem gav några av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus för att det åter skulle byggas upp på sin plats. ⁶⁹ De gav efter sin förmåga till arbetskassan 61 000 dariker^[n] i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.

⁷⁰ Prästerna, leviterna och en del av folket samt sångarna, dörrvakterna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer^[o], och hela Israel i sina städer.

Offertjänsten börjar på nytt

3 ^(K) När sjunde månaden^[p] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man i Jerusalem.

^2 (L) Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. ^3 (M) De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken där i länderna omkring. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och kvällens brännoffer. ^4 (N) De firade lövhyddohögtiden som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag, det bestämda antalet för varje dag. ^5 (O) Sedan offrade de det dagliga brännoffret och det som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och alla offer som de frivilligt bar fram åt Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Grunden till templet läggs

^7 (P) De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även mat, dryck och olja^[q] till sidonierna och tyrierna, för att dessa skulle föra cederträ sjövägen^[r] från Libanon till Jafo^[s] enligt det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade gett dem. ⁸ I det andra årets andra månad^[t] efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla de som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. De anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. ^9 (Q) Jeshua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, åtog sig som en enda man att ha uppsikt över dem som arbetade med Guds hus. Det gjorde även Henadads söner med sina söner och bröder leviterna.

^10 (R) När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett^[u]. ^11 (S) De sjöng lov och pris till Herren: ”Han är god, evig är hans nåd mot Israel!” Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

^12 (T) Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. ¹³ Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.