Beginning

Amasja kung i Juda

25 ^(A) Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.

^3 (B) Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash. ^4 (C) Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet^[b] i Mose lagbok där Herren hade befallt: ”Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.”

Krig mot edomiterna

^5 (D) Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. ⁶ Dessutom lejde han för hundra talenter^[c] silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.

⁷ Men en gudsman kom till honom och sade: ”O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. ⁸ Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa.” ⁹ Amasja sade till gudsmannen: ”Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?” Gudsmannen svarade: ”Herren kan ge dig mycket mer än det.”

¹⁰ Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.

^11 (E) Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. ¹² Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.

¹³ Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.

¹⁴ När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. ^15 (F) Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: ”Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?” ¹⁶ När profeten talade så till honom, svarade han honom: ”Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?” Profeten sade till sist: ”Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd.”

Krig mot Israel

^17 (G) Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra!”

¹⁸ Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁹ Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”

²⁰ Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. ²¹ Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh^[d] i Juda. ²² Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. ²³ Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen^[e] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar^[f]. ^24 (H) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

^25 (I) Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

²⁶ Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ²⁷ Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish^[g]. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. ²⁸ Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.

Ussia (Asarja) kung i Juda

26 ^(J) Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. ² Det var han som byggde upp Elot^[h] och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

^3 (K) Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år^[i] i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. ^4 (L) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. ⁵ Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner.^[j] Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom. ⁶ Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filisteernas land. ⁷ Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot meuniterna. ⁸ Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.

^9 (M) Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. ¹⁰ Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, eftersom han älskade jordbruk.

¹¹ Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. ¹² Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. ¹³ Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. ¹⁴ Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar.

¹⁵ I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.

Ussia straffas för sitt högmod

¹⁶ Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren sin Gud genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.

^17 (N) Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. ^18 (O) Dessa steg fram mot kung Ussia och sade till honom: ”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna^[k], Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och det ska inte ge dig ära från Herren Gud.”

¹⁹ Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna slog spetälska ut på hans panna inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret. ²⁰ Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.

^21 (P) Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.

²² Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner. ²³ Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom^[l] hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.

Jotam kung i Juda

27 ^(Q) Jotam var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år^[m] i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. ^2 (R) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och till det kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde fortfarande det som var ont^[n].

^3 (S) Jotam byggde Övre porten till Herrens hus, och på Ofelmuren^[o] utförde han stora byggnadsarbeten. ^4 (T) Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd och uppförde borgar och torn i skogarna. ⁵ Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer^[p] korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året. ⁶ Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren sin Gud.

⁷ Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. ⁸ Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. ⁹ Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.