Beginning

21 ^(A) Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

² Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. ³ Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. ⁴ När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.

^5 (B) Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år^[a] i Jerusalem. ⁶ Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab^[b]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ^7 (C) Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

^8 (D) I hans tid avföll Edom^[c] från Juda välde och satte en egen kung över sig. ⁹ Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. ¹⁰ Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna^[d] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud. ¹¹ Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.

¹² Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, ¹³ utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. ¹⁴ Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. ¹⁵ Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.”

¹⁶ Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde nära nubierna^[e]. ¹⁷ De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas,^[f] sin yngste son. ¹⁸ Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. ^19 (E) Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.

Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. ^20 (F) Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.

Ahasja blir kung i Juda

22 ^(G) Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. ² Han var tjugotvå år^[g] när han blev kung och han regerade ett år^[h] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter^[i]. ³ Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. ⁴ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. ^5 (H) Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead.

Men Joram blev sårad av arameerna. ^6 (I) Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Och Juda kung Asarja^[j], Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel eftersom han låg sjuk.

^7 (J) Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. ^8 (K) Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem. ^9 (L) Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sade: ”Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta.” Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.

Atalja tar makten i Juda

^10 (M) När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och utrotade hela kungasläkten i Juda. ¹¹ Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabeat^[k] i hemlighet bort Joash, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Ahasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. ¹² Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja^[l] regerade i landet.

Prästen Jojada gör uppror mot Atalja

23 ^(N) I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.

² Dessa reste sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, ^3 (O) slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: ”Kungens son ska nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner. ⁴ Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, ska stå på vakt vid trösklarna. ⁵ En tredjedel ska vara vid kungapalatset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket ska vara på förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla. ⁷ Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset ska han dödas. Ni ska följa kungen, både när han går in och går ut.”

⁸ Leviterna och hela Juda gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. ⁹ Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. ¹⁰ Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. ^11 (P) Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet^[m] och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: ”Leve kungen!”

¹² När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket. ^13 (Q) Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Sammansvärjning! Sammansvärjning!”

¹⁴ Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: ”För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd.” Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus. ¹⁵ Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungapalatset dödade de henne där.

Jojadas reformer

¹⁶ Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. ¹⁷ Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. ^18 (R) Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. ¹⁹ Och han ställde dörrvakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle komma in. ²⁰ Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.

²¹ Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.

Joash blir kung i Juda

24 ^(S) Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år^[n] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. ³ Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

⁴ Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus. ⁵ Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: ”Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det.” Men leviterna gjorde sig ingen brådska. ^6 (T) Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: ”Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt^[o] Israels församling? ⁷ Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna.”

^8 (U) På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. ^9 (V) Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.

¹¹ När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. ¹² Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.

¹³ De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. ¹⁴ När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

Andligt förfall i Juda

¹⁵ Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år. ¹⁶ Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

¹⁷ Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. ¹⁸ Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

^19 (W) Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

^20 (X) Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.”

^21 (Y) Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. ^22 (Z) Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: ”Herren ska se det här och utkräva hämnd.”

Slutet av Joashs regering

^23 (AA) Efter ett år drog arameernas här upp^[p] mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. ²⁴ Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.

^25 (AB) När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. ²⁶ De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.

^27 (AC) Vad beträffar Joashs söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus återupprättades, det är skrivet i ”Utläggning av Kungaboken”. Hans son Amasja blev kung efter honom.