Beginning

Jerusalem efter fångenskapen

9 ^(A) Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar.

Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. ² De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.

^3 (B) I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:

⁴ Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn,

⁵ av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner,

⁶ av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690,

⁷ av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, ⁸ dessutom Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, ⁹ liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem

^10 (C) Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, ¹¹ dessutom Asarja, son till Hilkia,^[a] son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit^[b], son till Immer, ¹³ liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem

¹⁴ Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, ¹⁵ dessutom Bakbackar, Heresh och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, ¹⁶ dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvakterna i Jerusalem

¹⁷ Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. ¹⁸ De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger.

¹⁹ Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj koraiterna till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. ^20 (D) Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! ²¹ Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till upppenbarelsetältet.

^22 (E) Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. ²³ De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt.

²⁴ Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. ²⁵ Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. ²⁶ På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. ²⁷ Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna

²⁸ Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. ²⁹ Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. ^30 (F) Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.

³¹ Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. ^32 (G) Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat.

³³ Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt.

³⁴ Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt

^35 (H) I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. ³⁶ Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, ³⁷ Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. ³⁸ Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

^39 (I) Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. ⁴⁰ Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. ⁴¹ Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. ⁴² Ahas^[c] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. ⁴³ Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.

⁴⁴ Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Sauls död

10 ^(J) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa^[d].

² Filisteerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. ³ När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ^4 (K) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. ⁵ När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.

⁶ Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. ⁷ När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel^[e].

¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead^[f] hörde om allt som filisteerna hade gjort med Saul, ^12 (L) bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.

^13 (M) Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska^[g] för att få svar. ¹⁴ Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.

David blir kung över hela Israel

11 ^(N) Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.^{[h] 2 (O)} Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.” ^3 (P) När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

^4 (Q) David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, där jebusiterna bodde. ⁵ Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg,^[i] som nu är Davids stad. ⁶ David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde resten av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids hjältar

^10 (R) Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

^11 (S) Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam^[j], son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. ^12 (T) Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna^[k]. ¹³ Han var med David vid Pas-Dammim när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. ¹⁴ Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

^15 (U) Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶ David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷ David sade längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁸ Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. ¹⁹ Han sade: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det.

Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

²⁰ Abshaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹ Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^22 (V) Dessutom Benaja,^[l] son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna^[m] i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ^23 (W) Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång.^[n] Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴ Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.