Beginning

Joash blir kung i Juda

12 ^(A) I Jehus sjunde regeringsår blev Joash kung, och han regerade i fyrtio år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. ^3 (B) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.

^4 (C) Joash sade till prästerna: ”Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, ⁵ dem ska prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de ska rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet.”

⁶ Men i kung Joashs tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset. ⁷ Då kallade Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och sade till dem: ”Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni ska ge dem till underhållet av huset.” ⁸ Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.

^9 (D) Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som kom in till Herrens hus. ¹⁰ Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus. ^11 (E) Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som förvaltare vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de snickare och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus ¹² och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, till alla utgifter för att rusta upp huset. ¹³ Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som kom in till Herrens hus, ¹⁴ utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset. ¹⁵ Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro. ^16 (F) Men skuldofferpengarna och syndofferpengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.

^17 (G) Vid den tiden drog kung Hasael av Aram upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem. ^18 (H) Då tog Juda kung Joash allt som hans fäder Joshafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och det som han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset, och sände det till kung Hasael i Aram. Då lämnade han Jerusalem i fred.

¹⁹ Vad som mer finns att säga om Joash och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ^20 (I) Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joash i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla. ²¹ Det var hans tjänare Josakar, Shimeats son, och Josabad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

Joahas blir kung i Israel

13 ^(J) I Juda kung Joashs, Ahasjas sons, tjugotredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, kung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.^{[b] 2 (K)} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och levde i de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dem avstod han inte.

^3 (L) Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på kung Hasael av Aram och Ben-Hadad, Hasaels son^[c], under hela denna tid. ^4 (M) Men Joahas bönföll inför Herren, och Herren hörde honom eftersom han såg Israels lidande när kungen av Aram förtryckte dem. ⁵ Herren gav Israel en befriare^[d] så att de kom undan arameernas hand. Sedan bodde Israels barn i sina hem som förut.

^6 (N) Likväl avstod de inte från Jerobeams hus synder som han hade förlett Israel med, utan levde i dem. Asheran fick också stå kvar i Samaria. ⁷ Av Joahas folk fanns inte kvar mer än 50 ryttare, tio vagnar och 10 000 man fotfolk. Så svårt hade Arams kung tillintetgjort dem. Han hade gjort så att de blev som stoft vid tröskning.

⁸ Vad som mer finns att säga om Joahas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. ⁹ Joahas gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joash blev kung efter honom.

Joash blir kung i Israel

¹⁰ I Juda kung Joashs trettiosjunde regeringsår blev Joash, Joahas son, kung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.^{[e] 11 (O)} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med, utan levde i dem.

^12 (P) Vad som mer finns att säga om Joash, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Juda kung Amasja, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹³ Joash gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Joash blev begravd i Samaria hos Israels kungar.

Elisha dör

^14 (Q) När Elisha låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Israels kung Joash ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!”

¹⁵ Då sade Elisha till honom: ”Hämta en båge och pilar!” Han hämtade en båge och pilar åt honom. ¹⁶ Och han sade till Israels kung: ”Grip bågen med din hand!” När han hade gjort det, lade Elisha sina händer på kungens händer. ¹⁷ Sedan sade han: ”Öppna fönstret mot öster!” När han hade öppnat det, sade Elisha: ”Skjut!” Och han sköt. Då sade han: ”En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du ska slå arameerna vid Afek så att de förgås.”

¹⁸ Sedan sade han: ”Ta pilarna!” När han hade tagit dem, sade han till Israels kung: ”Slå på jorden!” Han slog tre gånger, och sedan slutade han. ¹⁹ Då blev gudsmannen arg på honom och sade: ”Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då hade du slagit arameerna och gjort slut på dem. Nu kommer du bara att slå arameerna tre gånger.”

²⁰ Elisha dog och man begravde honom. Nu brukade moabitiska rövarband komma in i landet vid årets början. ²¹ Så hände sig att just när några höll på att begrava en man, fick de se ett rövarband. Då kastade de mannen i Elishas grav. När mannen kom i beröring med Elishas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.

Krig mellan Israel och Aram

²² Kung Hasael av Aram hade förtryckt Israel så länge Joahas levde. ^23 (R) Men Herren visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av förbundet som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Han ville inte fördärva dem, och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte.

²⁴ Kung Hasael av Aram dog, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. ²⁵ Då tog Joash, Joahas son, tillbaka städerna från Ben-Hadad, Hasaels son, som denne hade tagit från hans far Joahas i krig. Tre gånger slog Joash honom och tog så tillbaka Israels städer.

Amasja blir kung i Juda

14 ^(S) I Joashs, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joashs son, kung i Juda. ² Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[f] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin^[g] och var från Jerusalem. ^3 (T) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans far Joash hade gjort, ⁴ men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna.

^5 (U) Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. ^6 (V) Men mördarnas barn dödade han inte, som det stod skrivet^[h] i Moses lagbok där Herren befallt: ”Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.” ⁷ Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.

^8 (W) Sedan skickade Amasja sändebud till Joash, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra.” ^9 (X) Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁰ Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men nöj dig med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”

¹¹ Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid det Bet-Shemesh som hör till Juda. ¹² Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. ¹³ Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Ahasja, blev tillfångatagen^[i] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar^[j]. ^14 (Y) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

^15 (Z) Vad som mer finns att säga om Joash, om det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig mot Juda kung Amasja, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹⁶ Och Joash gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.

Kung Amasja dör

¹⁷ Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

¹⁸ Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika. ^19 (AA) En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish^[k]. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. ²⁰ Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

^21 (AB) Allt folket i Juda tog Asarja när han var sexton år^[l] och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. ^22 (AC) Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Jerobeam II blir kung i Israel

^23 (AD) I Juda kung Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joashs son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år^[m]. ^24 (AE) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att synda. ^25 (AF) Han vann tillbaka^[n] Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet^[o], enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona^[p], Amittajs son, från Gat-Hahefer.

^26 (AG) Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp. ^27 (AH) Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.

^28 (AI) Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika. ^29 (AJ) Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.