Beginning
Kungar som besegrades av Mose
12 Dessa är de kungar i landet som Israels barn besegrade och vilkas land de tog i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från floden Arnon till berget Hermon, liksom hela Hedmarken på östra sidan: 2 (A) Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon och regerade över landet från Aroer vid floden Arnons strand och från dalens mitt samt över ena hälften av Gilead till floden Jabbok, som är ammoniternas gräns. 3 (B) Han regerade också över Hedmarken upp till Kinneretsjön, på östra sidan, och ner till Hedmarkshavet, Döda havet, på östra sidan, åt Bet-Hajeshimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.
4 (C) Vidare intog de Ogs[a] område. Han var kung i Bashan och en av de sista rafaeerna[b], och bodde i Ashtarot och Edrei. 5 Han regerade över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Bashan till geshureernas och maakateernas område, likaså över andra hälften av Gilead, till kung Sichons område i Heshbon.
6 (D) Herrens tjänare Mose och Israels barn besegrade dem, och Herrens tjänare Mose gav landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
Kungar som besegrades av Josua
7 Dessa är de kungar i landet som Josua och Israels barn besegrade på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanondalen ända till Halakberget som höjer sig mot Seir. Josua gav detta land till besittning åt Israels stammar efter deras avdelningar: 8 Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna, Öknen och Negev, hetiternas, amoreernas, kananeernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land. 9 Kungarna var:
Kungen i Jeriko en,
kungen i Ai vid Betel en,
10 kungen i Jerusalem en,
kungen i Hebron en,
11 kungen i Jarmut en,
kungen i Lakish en,
12 kungen i Eglon en,
kungen i Gezer en,
13 kungen i Debir en,
kungen i Geder en,
14 kungen i Horma en,
kungen i Arad en,
15 kungen i Libna en,
kungen i Adullam en,
16 kungen i Mackeda en,
kungen i Betel en,
17 kungen i Tappua en,
kungen i Hefer en,
18 kungen i Afek en,
kungen över Saron en,
19 kungen i Madon en,
kungen i Hasor en,
20 kungen i Shimron-Meron en,
kungen i Aksaf en,
21 kungen i Taanak en,
kungen i Megiddo en,
22 kungen i Kedesh en,
kungen i Jokneam vid Karmel en,
23 kungen i Dor över Nafat-Dor en,
kungen över Gojim vid Gilgal en,
24 kungen i Tirsa en
– tillsammans trettioen kungar.
Land som ännu inte intagits
13 Josua var nu gammal och hade nått hög ålder[c], och Herren sade till honom: ”Du är gammal och har nått hög ålder, men det finns mycket kvar av landet att inta. 2 (E) Detta är vad som återstår av landet: filisteernas[d] alla områden och hela geshureernas[e] land. 3 Allt som finns mellan Shihor[f] öster om Egypten och Ekrons område norrut räknas nämligen till Kanaans land, det som filisteernas fem furstar i Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron har, likaså aveernas område, 4 kananeernas land söderut och Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek och amoreernas område, 5 och gebaleernas land samt hela Libanontrakten österut, från Baal-Gad vid berget Hermon ända dit där vägen går till Hamat, 6 (F) alla invånarna i bergsbygden från Libanon ända till Misrefot-Majim, alla sidonier. Dessa ska jag själv driva undan för Israels barn. Men du ska fördela landet till arvedel åt Israel genom lottkastning, som jag har befallt dig. 7 Fördela redan nu detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam.”
Landet öster om Jordan fördelas
8 (G) Tillsammans med Manasse hade också rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem[g] på andra sidan Jordan, på östra sidan, just så som Herrens tjänare Mose gav den åt dem: 9 landet från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, likaså hela Medebaslätten ända till Dibon, 10 tillsammans med alla andra städer som hade tillhört Sichon, amoreernas kung som regerade i Heshbon, ända till ammoniternas område, 11 vidare Gilead och geshureernas och maakateernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Bashan ända till Salka, 12 (H) hela Ogs rike i Bashan, Og som regerade i Ashtarot och Edrei och som levde kvar som en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem. 13 Men Israels barn fördrev inte geshureerna och maakateerna. Därför bodde också geshureer och maakateer kvar bland Israels barn, som de gör än i dag.
14 (I) Men åt Levi stam gav han inte någon arvedel. Eldsoffren[h] åt Herren, Israels Gud, är hans arvedel, som han hade sagt honom.
Rubens stams område
15 Detta är vad Mose gav åt Rubens barns stam, efter deras släkter. 16 De fick området från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, liksom hela slätten vid Medeba, 17 Heshbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, 18 Jahas, Kedemot, Mefaat, 19 Kirjatajim, Sibma,Seret-Hashahar på Dalberget, 20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajeshimot, 21 (J) alla städerna på slätten, hela riket efter amoreernas kung Sichon som regerade i Heshbon. Denne och de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sichons lydfurstar, som bodde där i landet, hade blivit slagna av Mose. 22 (K) Spåmannen Bileam,[i] Beors son, dödades också med svärd av Israels barn tillsammans med andra som blev slagna av dem. 23 Gränsen för Rubens barn var Jordan, som utgjorde gränslinje. Detta är Rubens barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Gads stams område
24 Detta är vad Mose gav åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter. 25 De fick som sitt område Jazer och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land, till det Aroer som ligger mitt emot Rabba, 26 vidare landet från Heshbon till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanajim till Debirs område, 27 samt i dalen följande: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, resten av riket från kung Sichon i Heshbon intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till änden av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan. 28 Detta är Gads barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Halva Manasse stams område
29 Detta är vad Mose gav åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land efter sina släkter. 30 (L) Deras område utgjordes av landet från Mahanajim, hela Bashan, hela riket efter Og som var kung i Bashan, med alla Jairs byar i Bashan, sextio städer, 31 (M) och halva Gilead med Ashtarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Bashan. Detta fick barnen till Makir, Manasses son, nämligen ena hälften av Makirs barn efter deras släkter.
32 Dessa var de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan. 33 Men åt Levi stam gav Mose inte någon arvedel. Herren, Israels Gud, är deras arvedel, så som han har sagt dem.
Landet väster om Jordan fördelas
14 (N) Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 (O) Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 (P) De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 (Q) Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.
Hebron ges åt Kaleb
6 (R) Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,[j] Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 (S) Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 (T) Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 (U) Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år[k]. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat.”
13 (V) Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.
Landet hade nu ro från krig.
Juda stams område
15 (W) Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Zin, längst ner i söder. 2 Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik, 3 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Zin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka. 4 Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta ska vara er gräns[l] i söder.
5 Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp. 6 (X) Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten. 7 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Shemeshkällans vatten och så till Rogelskällan. 8 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, alltså Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal[m], västerut, i norra änden av Refaimdalen. 9 Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, alltså Kirjat-Jearim. 10 Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, alltså Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Shemesh och framför Timna. 11 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Shickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet. 12 Gränsen i väster var Stora havets kustlinje.
Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
13 (Y) Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks fars, stad, alltså Hebron. 14 (Z) Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sheshaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar.
15 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16 Och Kaleb sade: ”Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 (AA) När då Otniel[n], son till Kenas, Kalebs bror, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru. 18 Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: ”Vad önskar du?” 19 Hon svarade: ”Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev får du också ge mig vattenkällor.” Då gav han henne Övre och Nedre källorna.
Juda städer
20 Detta var Juda barns stams arvedel efter deras släkter. 21 Städerna som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Negev, var: Kabseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada, 23 Kedesh, Hasor och Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, alltså Hasor, 26 Amam, Shema, Molada, 27 Hasar-Gadda, Hesh-mon, Bet-Pelet, 28 Hasar-Shual, Beer-Sheba och Bisjotja, 29 Baala, Ijim, Esem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Siklag, Madmanna, Sansanna, 32 Lebaot, Shilhim, Ajin och Rimmon – tillsammans tjugonio städer med sina byar.
33 I Låglandet: Eshtaol, Sorga, Ashna, 34 Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam, 35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36 Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim[o] – fjorton städer med sina byar.
37 Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38 Dilean, Mispe, Jokteel, 39 Lakish, Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lahmas, Kitlish, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda – sexton städer med sina byar.
42 Libna, Eter, Ashan, 43 Jifta, Ashna, Nesib, 44 Keila, Aksib och Maresha – nio städer med sina byar.
45 Ekron med dess städer och byar. 46 Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Ashdod med dess byar.
47 Vidare Ashdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.
48 Och i bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna[p], alltså Debir, 50 Anab, Eshtemo, Anim, 51 Goshen, Holon och Gilo – elva städer med sina byar.
52 Arab, Duma, Eshan, 53 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba, alltså Hebron och Sior – nio städer med sina byar.
55 Maon, Karmel, Sif, Juta, 56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 57 Kajin, Gibea och Timna – tio städer med sina byar.
58 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon – sex städer med sina byar.[q]
60 Kirjat-Baal, alltså Kirjat-Jearim, och Rabba – två städer med sina byar.
61 I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 62 Nibshan, Saltstaden och En-Gedi – sex städer med sina byar.
63 (AB) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation