Beginning
Kungen i Arad besegras
21 (A) När den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga. 2 Då gav Israel ett löfte till Herren: ”Om du ger detta folk i min hand, ska jag viga deras städer åt förintelse.” 3 Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de vigde[a] dem och deras städer åt förintelse. Och platsen fick namnet Horma.
Kopparormen
4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5 Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”
6 (B) Då sände Herren giftiga[b] ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. 8 Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”
9 (C) Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen[c] och fick leva.
Från berget Hor till Moab
10 Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. 11 Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. 12 Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.
13 (D) Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon[d] som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14 Därför heter det i Boken om Herrens krig[e]:
”Vaheb i Sufa,
och Arnons bäckravin,
15 och bäckravinens sidor
som går ner till Ars bosättning
och lutar sig mot Moabs gräns.”
16 Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: ”Samla folket så ska jag ge dem vatten.” 17 Då sjöng Israel denna sång:
”Flöda, du brunn!
Sjung om den!
18 Brunnen som hövdingar grävde,
som folkets främste grävde ut
med spiran, med sina stavar.”
Från öknen drog de till Mattana, 19 från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, 20 från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över Jeshimon[f].
Seger över kungarna Sichon och Og
21 (E) Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung[g], och lät säga: 22 ”Låt mig tåga igenom ditt land. Vi ska inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska gå Kungsvägen[h] tills vi har kommit igenom ditt område.”
23 Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom hans område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24 (F) Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända fram till ammoniterna, för deras gräns var befäst. 25 Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Heshbon med alla dess underlydande orter. 26 Heshbon var nämligen den amoreiske kungen Sichons stad, för han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:
”Kom till Heshbon,
Bygg och befäst Sichons stad,
28 (G) för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichons stad.
Den förtärde Ar i Moab,
herrarna på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk!
Han lät sina söner bli flyktingar
och sina döttrar gå i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
Förlorat var Heshbon,
ända till Dibon.
Vi härjade ända till Nofa
som når till Medeba.”
31 Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att speja vid Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33 (H) Sedan vek de av och drog upp mot Bashan. Och Bashans kung Og[i] drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
34 Men Herren sade till Mose: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom i din hand med allt hans folk och hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” 35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk tills ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.
Moabs kung skickar efter Bileam
22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar[j], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
2 Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. 3 Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn 4 och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”
På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. 5 (I) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son[k], i Petor[l] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. 6 Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”
7 (J) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. 8 Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.
9 Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: 11 Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”
12 Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” 13 När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” 14 Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”
15 Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. 16 De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, 17 för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” 18 (K) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. 19 Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”
20 Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” 21 Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.
Bileams åsna och ängeln
22 Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom. 23 När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
24 Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. 25 Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
26 Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster. 27 När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.
28 Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?” 29 Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”
30 Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”
31 Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. 32 Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet. 33 Åsnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva.” 34 Då sade Bileam till Herrens ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka.”
35 Men Herrens ängel svarade Bileam: ”Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala.” Och Bileam följde med Balaks hövdingar.
36 När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. 37 Och Balak sade till Bileam: ”Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna visa dig ära?” 38 Bileam svarade Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga.” 39 Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. 40 Där offrade Balak oxar och får och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.
41 Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal[m]. Från den platsen kunde han se en del av folket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation