Beginning

Folket ångrar sig

33 Herren sa till Mose: ”Lämna nu denna plats, du och detta folk, som du förde ut ur Egypten, och gå till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras ättlingar. ² Jag ska sända en ängel framför dig och fördriva kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna. ³ Dra iväg till det land som flyter av mjölk och honung. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk. Jag skulle kunna utplåna er på vägen.”

⁴ När folket hörde dessa stränga ord, klädde de sig i sorgdräkt och tog av sig alla sina smycken.

⁵ Herren hade nämligen bett Mose att säga till israeliterna: ”Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, skulle jag utplåna er. Men ta nu av er alla era smycken, så ska jag se vad jag ska göra med er.” ⁶ Från den stunden vid berget Horeb bar de inte längre några smycken.

Uppenbarelsetältet utanför lägret

⁷ Mose brukade slå upp boningen, som han kallade ”uppenbarelsetältet”^[a], utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet. ⁸ Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han hade gått in i tältet. ⁹ När han gått in i tältet, kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där blev den kvar medan Herren talade med Mose. ¹⁰ När folket såg molnpelaren, reste de sig och tillbad vid ingången till sina tält. ¹¹ Herren talade ansikte mot ansikte med Mose, precis som en människa talar med en annan. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men hans unge medhjälpare Josua, Nuns son, lämnade aldrig tältet.

Mose vill se Gud

¹² Mose sa till Herren: ”Du har sagt till mig: ’Led detta folk’, men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du känner mig vid namn och att du ser på mig med välvilja. ¹³ Om det är så, visa mig då tydligt vad du tänker, så att jag kan lära känna dig och få möta din välvilja. Glöm inte att detta folk är ditt folk!”

¹⁴ Herren svarade honom: ”Jag ska själv gå med dig. Du kan känna dig lugn.”

¹⁵ Mose sa: ”Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till, ¹⁶ för hur ska då andra kunna veta att du ser med välvilja på mig och ditt folk, och att vi är annorlunda än alla andra folk på jorden?”

¹⁷ Herren svarade Mose: ”Jag ska göra det du har bett mig om, för jag ser på dig med välvilja och känner dig vid namn.”

¹⁸ Då bad Mose: ”Låt mig få se din härlighet!” ¹⁹ Herren svarade: ”Jag ska låta min godhet gå förbi dig, och jag ska uttala mitt namn^[b] Herren för dig. Jag ska förbarma mig över vem jag vill, och jag ska visa medlidande med vem jag vill. ²⁰ Men du kan inte få se mitt ansikte, för en människa kan inte se mig och leva.”

²¹ Sedan sa Herren: ”Ställ dig här på klippan bredvid mig. ²² När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och täcka över dig med min hand tills jag har gått förbi. ²³ Sedan ska jag ta bort handen och du ska få se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

De tio buden på nya stentavlor

(5 Mos 10:1-5)

34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord^[c] som på de tavlor du slog sönder. ² Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. ³ Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.

⁵ Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren^[d]. ⁶ Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. ⁷ Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

⁸ Mose föll då ner och tillbad ⁹ och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

¹⁰ Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. ¹¹ Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

¹² Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. ¹³ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.^{[e] 14} Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

¹⁵ Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar^[f] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. ¹⁶ Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

¹⁷ Gjut inga gudabilder åt dig.

¹⁸ Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv^[g], för det var då du lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. ²⁰ En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

²² Du ska fira veckohögtiden^[h] i början av veteskörden och bärgningshögtiden^[i] vid årets slut. ²³ Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. ²⁴ Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

²⁵ Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. ²⁶ Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[j]”

²⁷ Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. ²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. ³⁰ När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. ³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. ³² Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. ³³ När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, ³⁴ men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt ³⁵ och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

Boningen byggs

(35:1—40:38)

Sabbatsbudet

35 Mose sammankallade hela Israels menighet och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er:

² Arbeta sex dagar, men den sjunde dagen är helig, en sabbatsvila helgad åt Herren. Den som arbetar på den dagen måste dö. ³ Gör inte ens upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.”

Material till boningen

(2 Mos 25:1-9; 39:32-43)

⁴ Vidare sa Mose till hela Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt: ⁵ Samla in gåvor åt Herren. Alla ni som har generösa hjärtan, bär fram dessa offergåvor till Herren: Guld, silver och koppar, ⁶ blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, ⁷ rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, ⁸ olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, ⁹ onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.

¹⁰ Alla skickliga konsthantverkare ska komma och tillverka vad Herren har befallt: ¹¹ boningen och tältet med dess överdrag, hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, ¹² arken och dess stänger, försoningsstället, det skyddande förhänget, ¹³ bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, ¹⁴ lampstället med dess tillbehör, lampor och lampolja, ¹⁵ rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och förhänget till boningens ingång, ¹⁶ brännofferaltaret, kopparnätet till altaret, dess bärstänger och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, ¹⁷ förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, ¹⁸ boningens pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, ¹⁹ de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.”

²⁰ Israels hela menighet gick bort från Mose. ²¹ De, som kände sig manade i sina hjärtan kom sedan tillbaka med sina gåvor till Herren, till arbetet med uppenbarelsetältet, till tjänsten i boningen och de heliga kläderna. ²² Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram guldspännen, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld som offer åt Herren. ²³ Alla som hade blått, purpurrött, karmosinrött eller fint lingarn eller gethår eller rödfärgade baggskinn eller delfinskinn kom med det. ²⁴ Alla som kunde komma med offer av silver och koppar till Herren och andra som hade akacieträ som behövdes till byggnadsmaterial bar fram det.

²⁵ Alla kvinnor som var skickliga att spinna gjorde i ordning blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn och bar fram det. ²⁶ Alla kvinnor som kände sig manade i sitt hjärta och kunde spinna gethår gjorde det. ²⁷ Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden, ²⁸ samt kryddor och olja till lampan och smörjelseolja och välluktande rökelse. ²⁹ Varje israelitisk man och kvinna som kände sig manad i sitt hjärta att bidra till det som Herren genom Mose befallt dem att utföra, kom och bar fram frivilliga gåvor till honom.

Besalel och Oholiav

(2 Mos 31:1-11)

³⁰ Mose sa till israeliterna: ”Herren har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. ³¹ Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk ³² till att formge och tillverka föremål av guld, silver och koppar, ³³ slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, han är skicklig i allt konstnärligt arbete. ³⁴ Gud har också gett honom och Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, gåvan att undervisa andra. ³⁵ Gud har gjort dem båda skickliga i alla slags hantverk, formgivning och konstvävnad i blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn. De kan göra och tänka ut alla slags konstnärliga arbeten.