Beginning
Jakob välsignar Josef och hans söner
48 Efter en tid sade man till Josef: ”Din far är sjuk.” Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. 2 Och man sade till Jakob: ”Din son Josef har kommit till dig.”
Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. 3 (A) Han sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.
5 (B) Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina[a] liksom Ruben och Simeon. 6 Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. 7 (C) När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata.” – Platsen heter nu Betlehem.
8 När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är dessa?” 9 Josef svarade sin far: ”Det är mina söner som Gud har gett mig här.” Då sade han: ”Ta hit dem till mig så att jag får välsigna dem.” 10 Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i sin famn. 11 Och Israel sade till Josef: ”Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se dina barn!”
12 Och Josef tog dem från hans knä och bugade sig till jorden. 13 Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. 15 (D) Och han välsignade Josef och sade:
”Den Gud som mina fäder
Abraham och Isak har vandrat inför,
den Gud som har varit min herde
från min födelse ända till i dag,
16 (E) den ängel som har förlossat mig
från allt ont,
han ska välsigna pojkarna.
De ska uppkallas efter mitt namn
och mina fäder Abrahams
och Isaks namn,
och de ska föröka sig
och bli många på jorden.”
17 Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. 18 Och Josef sade till sin far: ”Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud.” 19 (F) Men hans far ville inte det. Han sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom.” 20 Och han välsignade dem på den dagen och sade:
”I dig ska Israel välsigna och säga:
Må Gud göra dig som
Efraim och Manasse.”
Och han satte Efraim före Manasse.
21 Därefter sade Israel till Josef: ”Se, jag dör. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 22 (G) Och utöver det jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg[b] som jag tog från amoreerna med mitt svärd och min båge.”
Jakob välsignar sina söner
49 (H) Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2 Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3 (I) Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 (J) Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5 (K) Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6 (L) Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7 (M) Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8 (N) Juda, dig ska dina bröder prisa.[c]
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9 (O) Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10 (P) Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör[d] kommer
och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 (Q) Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.[e]
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 (R) Dan ska skaffa rätt[f] åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18 (S) Herre, jag väntar
på din frälsning!
19 Gad ska trängas av skaror[g]
och själv tränga dem in på hälarna.
20 (T) Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25 (V) genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27 (W) Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 (X) i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31 (Y) Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på marken som köptes av hetiterna.”
33 När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jakob blir begravd
50 (Z) Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera[i] hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar[j].
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: ”Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 (AA) Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka.” 6 Farao svarade: ”Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig.”
7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad[k] på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: ”Här har egyptierna en stor sorgehögtid.” Därför kallades platsen Abel-Misrajim[l]. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 (AB) De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning.
18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes[m].
24 (AC) Och Josef sade till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob.” 25 (AD) Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ”När Gud ser till er, för då mina ben härifrån[n].”
26 Josef dog när han var hundratio år[o]. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation