Beginning

Abrahams söner med Ketura

25 Abraham tog sig åter en hustru, och hon hette Ketura. ² Hon födde åt honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.^{[a] 3} Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var ashureerna, letusheerna och leummeerna^[b]. ⁴ Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.

^5 (A) Och Abraham gav allt han ägde till Isak. ⁶ Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet.

Abraham dör och blir begravd

⁷ Abrahams ålder blev hundrasjuttiofem år.^{[c] 8} Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk. ⁹ Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på marken som tillhört hetiten Efron, Sohars son. ^10 (B) Där på den mark som Abraham hade köpt av hetiterna begravdes Abraham och hans hustru Sara.

^11 (C) Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.

VII. ISMAELS FORTSATTA HISTORIA 25:12-18

Ismaels släkttavla

^12 (D) Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna. ^13 (E) Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,^{[d] 14} Mishma, Duma och Massa, ¹⁵ Hadad och Tema, Jetur, Nafish och Kedma. ¹⁶ Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.

¹⁷ Ismaels ålder blev hundratrettiosju år^[e]. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. ^18 (F) Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur^[f] öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot^[g] alla sina bröder.

VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29

Esaus och Jakobs födelse

^19 (G) Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, ²⁰ och Isak var fyrtio år^[h] gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban. ²¹ Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.

²² Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?^[i]” Och hon gick för att fråga Herren. ^23 (H) Herren svarade henne:

²⁴ När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵ Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau^[k]. ^26 (I) Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob^[l]. Isak var sextio år^[m] när de föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

²⁷ Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸ Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

²⁹ En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. ³⁰ Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom^[n]. ³¹ Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt^[o] till mig.” ³² Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?” ^33 (J) Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. ³⁴ Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.

Isak i Gerar

26 ^(K) Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid^[p]. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek^[q] i Gerar. ² Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. ³ Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham. ^4 (L) Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade^[r], ⁵ eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”

⁶ Så stannade Isak i Gerar. ^7 (M) När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”

⁸ Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. ⁹ Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.” ¹⁰ Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.” ^11 (N) Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”

¹² Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt^[s], för Herren välsignade honom. ¹³ Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik. ¹⁴ Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. ^15 (O) Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. ¹⁶ Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.” ¹⁷ Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång^[t] och bodde där.

¹⁸ Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. ¹⁹ När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten^[u].

²⁰ Herdarna från Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt!” Därför gav han brunnen namnet^[v] Esek, eftersom de hade grälat med honom. ²¹ Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna. ²² Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Den tvistade de inte om. Därför gav han den namnet Rehobot och sade: ”Nu har Herren gett oss utrymme så att vi kan växa^[w] här i landet.”

²³ Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba. ^24 (P) Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”. ^25 (Q) Då byggde han ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.

Isak och Abimelek sluter förbund

^26 (R) Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol. ²⁷ Men Isak sade till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatade mig och drev bort mig från er?” ²⁸ De svarade: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund: ²⁹ Du ska inte göra oss något ont, liksom vi inte har ofredat dig utan bara gjort dig gott och låtit dig gå i frid. Du är nu välsignad av Herren.” ³⁰ Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack. ³¹ De steg upp tidigt nästa morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de gick ifrån honom i frid.

³² Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om brunnen som de grävt och sade till honom: ”Vi har funnit vatten.” ^33 (S) Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba^[x] än i dag.

Esaus hustrur

^34 (T) När Esau var fyrtio år^[y] tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. ^35 (U) Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.