Beginning
De andliga gåvorna
12 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. 2 (A) Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3 (B) Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren[a]" annat än i kraft av den helige Ande.
4 (C) Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 8 (D) Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 9 (E) En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 (F) en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 (G) Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.
12 (H) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 (I) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss[b].
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.
Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, 25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.
27 (J) Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. 28 (K) Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 29 Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? 30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? 31 (L) Men sträva[c] efter de nådegåvor som är störst.
Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:
Kärlekens väg
13 Om jag talar
både människors
och änglars språk
men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
eller en skrällande cymbal.
2 (M) Och om jag har profetisk gåva
och vet alla hemligheter
och har all kunskap,
och om jag har all tro
så att jag kan flytta berg
men inte har kärlek,
så är jag ingenting.
3 Och om jag delar ut
allt jag äger
och om jag offrar min kropp
till att brännas[d]
men inte har kärlek,
så vinner jag ingenting.
4 (N) Kärleken är tålig och mild.
Kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst.
5 (O) Den beter sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tänker inte på[e] det onda.
6 (P) Den gläder sig inte
över orätten
men gläds med sanningen.
7 (Q) Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna ska försvinna,
tungomålen ska tystna
och kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer
ska det som är till en del
försvinna.
11 När jag var barn
talade jag som ett barn,
tänkte som ett barn
och förstod som ett barn.
Men sedan jag blivit vuxen
har jag lagt bort det barnsliga.
12 (R) Nu ser vi en gåtfull spegelbild[f],
men då ska vi se
ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag bara till en del,
men då ska jag
känna fullkomligt,
så som jag själv blivit
fullkomligt känd.
13 (S) Så består nu tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
Profetians gåva och tungomålstal
14 (T) Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 (U) Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.
6 (V) Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas? 8 (W) Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9 Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening[g]. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.
Tungomålstal måste uttydas
13 Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
15 Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
18 Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.
Ett tecken för dem som inte tror
20 (X) Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen[h]: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22 Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende[i] utan för de troende.
23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 (Y) Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er[j]!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 (Z) Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm[k], en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.
29 (AA) Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 (AB) för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom i alla de heligas församlingar 34 (AC) ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
37 (AD) Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.[l]
39 Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 (AE) Men låt allt ske värdigt och med ordning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation