Beginning
En utvald rest ur Israel
11 (A) Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 (B) Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.
Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.[a] 4 Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 5 (C) På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 (D) Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
7 (E) Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8 (F) Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.[b] 9 Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. 10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.[c]
Frälsning för hedningarna
11 (G) Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. 12 (H) Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal[d] bli det?
13 (I) Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
Varning för högmod
16 (J) Om förstlingsbrödet[e] är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. 17 (K) Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18 då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." 20 (L) Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
22 (M) Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23 (N) Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24 För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
Utkorelsens hemlighet
25 (O) Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel[f], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 (P) Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. 27 (Q) Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.[g]
28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 (R) för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 (S) Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått[h]. 32 (T) Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Lovsång till den Outgrundlige
33 (U) O vilket djup av rikedom
och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte
hans domar,
hur ofattbara hans vägar!
34 (V) Vem har förstått Herrens sinne?[i]
Eller vem har varit
hans rådgivare?
35 (W) Eller vem har gett honom något först[j]
så att han måste betala igen?
36 (X) Av honom, genom honom
och till honom är allting.
Hans är äran i evighet. Amen.
Den andliga gudstjänsten
12 (Y) Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga[k] gudstjänst. 2 (Z) Och anpassa er inte efter den här världen[l], utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.
3 (AA) I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 (AB) För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 (AC) så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
6 (AD) Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 (AE) att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 (AF) att förmana[m] med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar[n], att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
9 (AG) Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 (AH) Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa[o] varandra i ömsesidig aktning. 11 (AI) Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 (AJ) Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 (AK) Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 (AL) Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 (AM) Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 (AN) Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla[p]. Var inte självkloka. 17 (AO) Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 (AP) Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
19 (AQ) Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.[q] 20 (AR) Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.[r] 21 (AS) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Den kristne och överheten
13 (AT) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 2 (AU) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. 4 (AV) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.
6 Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. 7 (AW) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.
8 (AX) Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 (AY) Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.[s] 10 (AZ) Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
11 (BA) Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. 12 (BB) Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 13 (BC) Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 14 (BD) Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation