Beginning

8 ^(A) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

^5 (E) De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ^6 (F) Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. ^7 (G) Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸ De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

Guds barns liv i Anden

^9 (H) Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom^[b] Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ^10 (I) Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv^[c] på grund av rättfärdigheten. ^11 (J) Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. ^13 (K) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.

^14 (L) Alla som drivs^[d] av Guds Ande är Guds barn. ^15 (M) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets^[e] Ande, och i honom ropar vi: "Abba^[f]! Far!" ^16 (N) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ^17 (O) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Hoppet om härligheten

^18 (P) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ^19 (Q) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.^{[g] 20 (R)} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ^21 (S) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet^[h].

²² Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas^[i]. ^23 (T) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt^[j] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ^24 (U) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ^25 (V) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ^27 (W) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

^28 (X) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ^29 (Y) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. ^30 (Z) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

^31 (AA) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? ^32 (AB) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

^33 (AC) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ^34 (AD) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? ^36 (AE) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.^[k]

^37 (AF) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ^38 (AG) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Det sanna Israel

9 ^(AH) Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande ^2 (AI) att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ^3 (AJ) Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. ^4 (AK) De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ^5 (AL) De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

^6 (AM) Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel^[l] är nämligen inte Israel, ^7 (AN) och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.^{[m] 8 (AO)} Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. ⁹ Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.^[n]

Guds rätt att välja

^10 (AP) Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. ¹¹ Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont^[o], ¹² sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹³ Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.^[p]

^14 (AQ) Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! ¹⁵ Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.^{[q] 16 (AR)} Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. ¹⁷ Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.^{[r] 18 (AS)} Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

¹⁹ Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ^20 (AT) Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? ^21 (AU) Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

^22 (AV) Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit^[s] vredens kärl som var färdiga att förstöras? ²³ Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴ Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. ^25 (AW) Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.^{[t] 26} Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.^[u]

²⁷ Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. ²⁸ Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.^{[v] 29 (AX)} Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot^[w] lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.^[x]

Israels egenrättfärdighet

^30 (AY) Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. ^31 (AZ) Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ^32 (BA) Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, ^33 (BB) så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam^[y].

10 ^(BC) Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta. ^2 (BD) Jag kan vittna om att de har en iver för Gud, men de saknar den rätta insikten. ^3 (BE) De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

^4 (BF) Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. ^5 (BG) Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.^{[z] 6} Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – ^7 (BH) eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.^[aa]

⁸ Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. ^9 (BI) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren^[ab] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ¹⁰ Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. ^11 (BJ) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.^{[ac] 12 (BK)} Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. ^13 (BL) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.^[ad]

^14 (BM) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? ¹⁵ Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!^[ae]

^16 (BN) Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?^{[af] 17 (BO)} Alltså kommer tron av predikan^[ag] och predikan genom Kristi ord.

^18 (BP) Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar.^[ah]

¹⁹ Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.^{[ai] 20} Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. ²¹ Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk^[aj].