Beginning
I Ikonium
14 (A) I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. 2 Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna. 3 (B) Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
4 Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna. 5 (C) Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, 6 (D) fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. 7 Där fortsatte de att förkunna evangeliet.
I Lystra
8 (E) I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. 9 (F) Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad[a] 10 sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
11 (G) När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" 12 De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.[b] 13 (H) Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.
14 Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder[c] och rusade in bland folket och ropade: 15 (I) "Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem.[d] 16 (J) I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. 17 (K) Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." 18 Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.
19 (L) Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 20 Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.
I Derbe och till Antiokia i Syrien
Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. 21 De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia 22 (M) och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." 23 I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
24 Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. 25 De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia. 26 (N) Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 (O) När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.
Mötet i Jerusalem
15 (P) Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 (Q) När det nu blev oenighet[e] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.
4 (R) När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
7 (S) Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. 8 (T) Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. 9 (U) Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat[f] deras hjärtan genom tron. 10 (V) Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 (W) Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn[g] bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
16 Därefter ska jag vända tillbaka[h]
och åter bygga upp
Davids fallna hydda.
Jag ska bygga upp dess ruiner
och upprätta den igen,
17 för att alla andra människor
ska söka Herren,
alla hedningar över vilka
mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20 (X) utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan[i], från sexuell omoral, från kött av kvävda djur[j] och från blod. 21 (Y) Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas[k] och dessutom Silas[l], båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:
"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 (Z) Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
28 (AA) Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"
30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 (AB) Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 (AC) Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. [m] 35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 (AD) Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus[n] och seglade till Cypern. 40 (AE) Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation