Beginning
Jesus inför Pilatus
23 (A) Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2 (B) Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är Messias, en kung." 3 (C) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 (D) Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
5 Men de var påstridiga och sade: "Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. 7 (E) Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 (F) När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. 12 (G) Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket 14 (H) och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. 15 Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. 16 (I) Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."[a]
18 (J) Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" – 19 Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – 20 Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. 21 Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom." 23 Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
24 Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. 25 Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Jesus blir korsfäst
26 (K) När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
28 Då vände Jesus sig till dem och sade: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 (L) Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. 30 (M) Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! 31 (N) För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[b] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 (O) Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 (P) Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."[c] Och de delade hans kläder[d] mellan sig och kastade lott om dem.
35 (Q) Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 (R) Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin[e] 37 och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."
39 (S) En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.[f]" 43 (T) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 (U) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[g] som varade fram till nionde timmen.[h] 45 (V) Solen förmörkades, och förhänget[i] i templet brast mitt itu. 46 (W) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[j] När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[k] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[l] och vände hem igen. 49 (X) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
Jesu begravning
50 (Y) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (Z) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[m] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[n], och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (AA) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Jesus uppstår ur graven
24 (AB) Den första veckodagen[o] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. 2 Då fann de att stenen var bortrullad från graven. 3 De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.
4 (AC) När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 6 (AD) Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er[p] medan han fortfarande var i Galileen: 7 (AE) Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." 8 Då kom de ihåg hans ord.
9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, 11 men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.
12 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.
Jesus visar sig för Emmausvandrarna
13 (AF) Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil[q] från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 16 Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"
Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas[r] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" 19 (AG) Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. 21 (AH) Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.
Förutom allt detta är det nu den tredje dagen[s] sedan det hände, 22 (AI) och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen 23 men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. 24 (AJ) Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."
25 Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! 26 (AK) Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" 27 (AL) Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.
28 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn[t].
32 De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" 33 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. 34 (AM) Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.
Jesus visar sig för lärjungarna
36 (AN) Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41 (AO) När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart[u] här?" 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk[v], 43 och han tog den och åt inför deras ögon.
44 (AP) Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 (AQ) och att omvändelse och syndernas förlåtelse[w] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 (AR) Ni är vittnen om detta. 49 (AS) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."
Jesu himmelsfärd
50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51 (AT) Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52 (AU) De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation