Beginning
Jesus frestas
4 (A) Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen[a], 2 (B) där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."[b]
5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 (C) och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[c]
9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön[d] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[e] 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."[f]
13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus i Nasarets synagoga
14 (D) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (E) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (F) Herrens Ande är över mig,[g]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[h]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 (G) Alla berömde honom[i] och förundrades över de nådens ord[j] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 (H) Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen[k]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 (I) I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 (J) Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 (K) Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."[l]
28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Jesus i Kapernaum
31 (L) Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 (M) De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
33 (N) I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34 (O) "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37 Och ryktet om honom gick ut överallt i området.
38 (P) Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 (Q) När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 (R) När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Jesu första lärjungar
5 En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. 2 (S) Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten.
4 (T) När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst." 5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten." 6 De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. 7 Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka.
8 (U) När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa." 9 Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, 10 (V) även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor." 11 Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Jesus botar en spetälsk
12 (W) När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska[m]. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. 14 (X) Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen[n] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad.
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade satt där fariseer[o] och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.
18 (Y) Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. 20 (Z) Jesus såg deras tro och sade: "Min vän[p], du har fått förlåtelse för dina synder."
21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" 22 Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen[q] har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" 25 Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart[r]!"
Jesus kallar Levi
27 (AA) Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi[s] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.
29 (AB) Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords[t] med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 (AC) Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Jesus och fastan
33 (AD) De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar[u] ofta och ber böner, likaså fariseernas, men dina äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35 Men det ska komma dagar då brudgummen tas ifrån dem, och då under de dagarna kommer de att fasta."
36 Han berättade också en liknelse för dem: "Ingen skär en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. I så fall skulle han förstöra den nya manteln, och lappen från den nya skulle inte passa på den gamla.
37 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[v]. I så fall skulle det nya vinet spränga säckarna, och vinet skulle rinna ut och säckarna bli förstörda. 38 Nej, nytt vin ska hällas i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, för han säger: Det gamla är bäst.[w]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation