Print Page Options Listen to Nahum 1-3
Previous Prev Day Next DayNext

Beginning

Read the Bible from start to finish, from Genesis to Revelation.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Nahum 1-3

Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[a] syn.

Herrens vrede över Nineve

(A) Herren är en nitisk Gud
        och en hämnare.
    Herren tar hämnd och vredgas,
        Herren tar hämnd
            på sina ovänner
    och har vrede i förvar åt sina fiender.
(B) Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
        han låter ingen gå ostraffad.
    Herren har sin väg
        i storm och oväder,
    och molnen är dammet
        under hans fötter.

(C) Han straffar havet
    och låter det torka ut,
        han låter alla floder sina.
    Då tynar Bashan och Karmel bort
        och Libanons grönska vissnar.[b]
(D) Bergen darrar för honom
        och höjderna smälter.
    Jorden bävar för hans ansikte,
        världen och alla som bor där.
(E) Vem kan bestå inför hans harm,
    vem kan uthärda
        hans vredes glöd?
    Hans vrede brinner som eld
        och klipporna spricker
            inför honom.

(F) Herren är god,
        en tillflykt på nödens dag,
    han känner dem
        som flyr till honom.
(G) Men med en störtflod
    förintar han platsen
        där Nineve står,
    och mörker förföljer hans fiender.
(H) Vad ni än planerar mot Herren
    ska han komma
        med fullständig ödeläggelse.
    Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
        som törnsnår
    och druckna av sitt drickande,
        ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
    en som tänker ut ont mot Herren,[c]
        en rådgivare i ondska.

Guds nåd över Juda

12 (I) Så säger Herren:
    ”Hur starka och många de än är,
        ska de ändå mejas ner
            och försvinna.
    Jag har plågat dig,
        men ska inte plåga dig mer.
13 (J) Nu ska jag bryta hans ok[d] över dig,
        jag ska slita av dina band.”

14 (K) Men om dig, Nineve,
        har Herren befallt:
    ”Inga efterkommande
        ska bära vidare ditt namn.
    Ur dina gudars hus[e]
        ska jag utrota alla bilder,
            både snidade och gjutna.
    Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
        för du är ingenting värd[f].”

15 (L) Se, över bergen kommer
    glädjebudbäraren
        som förkunnar frid.
    Fira dina högtider, Juda,
        uppfyll dina löften,
    för den onde ska inte mer
        dra fram genom dig,
    han är helt tillintetgjord.

Nineves fall

(M) En folkförskingrare

        drar upp mot dig.
    Bevaka dina fästen!
        Spana mot vägen, rusta dig,
            samla all din kraft.
(N) Herren ska återställa Jakobs storhet
        liksom Israels storhet,
    för plundrare har plundrat dem
        och fördärvat deras vinstockar.
Hans hjältars sköldar
        har färgats röda,
    kämparna går klädda
        i scharlakan.[g]
    Vagnarna gnistrar av stålglans[h]
        den dag han gör sig redo,
    det svingas med spjut av cypress[i].
På gatorna stormar vagnarna fram,
        de kör om varandra på torgen.
    De ser ut som bloss,
        de far i väg som blixtar.
Han kommer ihåg
        sina väldiga kämpar.
    De snubblar där de rusar fram,
        de skyndar mot stadens murar
            och skyddstaken[j] görs redo.
Flodernas portar öppnas[k],
    och palatset[l] faller ihop.

Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
10 (O) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

11 (P) Var är nu lejonens[m] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
        tills ungarna fick nog,
    dödade för sina lejonhonor
        och fyllde sina hålor med byte,
            sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska låta dina vagnar[n]
        gå upp i rök,
    och dina unga lejon
        ska förtäras av svärd.
    Jag ska utplåna ditt rövade gods
        från jorden,
    och röster av dina sändebud
        ska inte mer höras.

Nineves övermod och straff

(Q) Ve dig, du blodstad,

    full av lögn, fylld av våld,
    du som aldrig slutar plundra!
(R) Hör, piskor smäller!
        Hör, vagnshjul dånar!
    Hästar jagar fram,
        vagnar rullar i väg.
Ryttare stormar fram,
    svärden ljungar
        och spjuten blixtrar.
    Slagna i mängd och högar av lik,
        det är ingen ände på döda,
            man stupar över döda kroppar.

Allt sker för hennes stora otukt,
    den vackra horan[o],
        häxkonsternas mästarinna,
    hon som sålde folken
        genom sin otukt
    och folkstammar
        genom sina häxkonster.

(S) Se, jag ska vända mig mot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
        över ditt ansikte
    och låta folken se din nakenhet
        och kungariken din skam.
Jag ska kasta vidriga ting över dig,
    låta dig bli föraktad
        och göra dig till åtlöje.
Och det ska ske
    att var och en som ser dig
        ska fly från dig och säga:
    ”Nineve är ödelagt,
        vem har medlidande
            med henne?”
    Var kan jag finna tröstare åt dig?

(T) Är du bättre än No-Amon[p]
    som tronade
        vid Nilens strömmar?
    Vatten omgav henne,
        hon hade havet till vall
            och vatten till mur.
(U) Nubien och Egypten
        var hennes oändliga styrka,
    Put[q] och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
        i landsflykt och fångenskap,
    även hennes barn blev krossade
        i alla gathörn.
    Man kastade lott
        om hennes ärade män,
    och alla hennes stormän
        fängslades med kedjor.

11 (V) Också du ska bli drucken
        och gömma dig,
    också du ska söka skydd
        mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd[r]
        med mogen frukt.
    När man skakar dem
        faller fikonen i munnen
            på den som vill äta.
13 (W) Se, ditt krigsfolk
        är som kvinnor.
    Ditt lands portar står vidöppna
        för dina fiender.
    Eld förtär dina bommar.

14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
        och förstärk dina fästen.
    Stig ner i leran
        och trampa i murbruket.
    Gör tegelformen stark.
15 (X) Där ska elden förtära dig
        och svärdet utrota dig,
    det ska sluka dig som gräsmaskar[s],
        även om du är talrik
            som gräsmaskar
    och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
        än himlens stjärnor,
    men som gräsmaskar plundrar de
        och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
    dina befälhavare
        som gräshoppssvärmar.
    De stannar inom murarna
        när dagen är kall,
    men när solen kommer fram
        flyr de bort,
    och sedan vet ingen var de är.

18 (Y) Dina herdar har somnat,
        du Assurs kung[t],
    dina förnäma män ligger i ro.
        Ditt folk är skingrat
            uppe på bergen,
    och ingen samlar ihop det.
19 (Z) Det finns ingen läkedom
    för din skada,
        ditt sår är obotligt.
    Alla som hör vad som hänt dig
        klappar i händerna över dig,
    för vem har inte drabbats
        av din ständiga ondska?[u]

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation