Beginning
Domsord över Juda och Israel
1 (A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.
2 (B) Hör alla folk, lyssna du jord
med allt som är på den!
Herren Gud
ska vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel,
3 (C) för Herren träder fram
ur sin boning,
han stiger ner och går fram
över jordens höjder.
4 (D) Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vatten som störtar
utför branten.
5 Allt detta sker för Jakobs brott,
för synden hos Israels hus.
Vem är skyldig till Jakobs brott?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder[c]?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför ska jag göra Samaria[d]
till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag ska vräka hennes stenar
ner i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 (E) Alla hennes avgudabilder
ska krossas,
alla hennes otuktsgåvor
ska brännas upp i eld,
alla hennes avgudar
ska jag förstöra.
För hon har skaffat dem
genom otuktslön[e],
och otuktslön ska de bli igen.
8 (F) Därför ska jag klaga och jämra mig,
jag ska gå barfota och naken.
Jag ska yla som en schakal
och klaga som en struts[f],
9 (G) för hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 (H) Förkunna det inte i Gat[g],
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra vältrar jag mig
i stoftet.
11 (I) Dra ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Shafir!
De som bor i Saanan
vågar sig inte ut.
Sorgeropen i Bet-Haesel
gör att ni inte kan stanna där.
12 (J) De som bor i Marot
våndas efter det goda,
för en olycka har kommit
från Herren till Jerusalems port.
13 (K) Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
för det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 (L) Därför ska du ge skiljebrev
åt Moreshet-Gat.
Husen i Aksib har blivit
som en lögn för Israels kungar.
15 (M) Än en gång ska jag låta erövraren
drabba er, ni som bor i Maresha.
Israels härlighet ska komma
till Adullam[h].[i]
16 Raka dig skallig[j]
och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
för de ska föras bort från dig.
Domsord över förtryckare
2 (N) Ve dem som tänker ut fördärv
och planerar ondska
på sin bädd.
När morgonen gryr
sätter de planerna i verket,
för det står i deras makt.
2 (O) De har begär till åkrar
och roffar åt sig dem,
till hus och lägger beslag
på dem.
De brukar våld
mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 (P) Därför säger Herren så:
Se, jag planerar olycka
mot det här släktet.
Ni ska inte kunna rädda
era halsar från det,
och ni ska inte gå så stolta,
för det blir en ond tid.
4 (Q) På den dagen
ska man ta upp nidvisor över er
och klaga i en klagosång.
Man ska säga:
”Vi är helt förstörda,
han ändrar mitt folks arvslott.
Ack, att han rycker den ifrån mig!
Han ger våra åkrar åt förrädare.”
5 (R) Därför ska det inte finnas
någon hos dig som får
spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 (S) ”Sluta predika”, så predikar de.
”Om sådant får man inte predika,
ska aldrig smädelserna ta slut!”
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Är hans gärningar sådana?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 (T) Ni driver ut mitt folks kvinnor
från hemmen
som var deras glädje.
Ni tar min härlighet
från deras barn för alltid.
10 (U) Res er och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 (V) Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga:
”Jag kan profetera för dig
om vin[k] och starka drycker” –
då skulle han passa som profet
för detta folk!
Löfte om en befriare
12 (W) Jag ska församla dig,
Jakob, hela ditt folk.
Jag ska samla
dem som är kvar av Israel,
jag ska föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
det ska bli ett sorl av människor.
13 (X) En som banar väg
drar ut framför dem,
de bryter fram och tågar i väg
och vandrar ut genom porten.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare
3 (Y) Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak
att veta vad som är rätt?
2 (Z) Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 (AA) Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och krossar deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
som kött i kitteln.
4 (AB) När de då ropar till Herren
ska han inte svara dem.
För det onda de gjort
ska han dölja sitt ansikte för dem.
5 (AC) Så säger Herren om profeterna
som vilseleder mitt folk,
som ropar: ”Allt är väl!”
när de får något att tugga
med sina tänder.
Men mot den som inte
ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 (AD) Därför ska ni få en natt utan syner
och mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 (AE) Siarna ska stå med skam
och spåmännen blygas.
De ska alla täcka sitt skägg,
för inget svar kommer från Gud.
8 (AF) Men jag är full av kraft,
av Herrens Ande
och rätt och styrka,
för att förkunna för Jakob hans brott
och för Israel hans synd.
9 (AG) Hör nu detta,
ni hövdingar över Jakobs hus
och furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt
och förvrider allt som är rakt,
10 (AH) ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 (AI) Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren
och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Olycka ska inte drabba oss.”
12 (AJ) Därför ska Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop[l]
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
Israel ska återvända till sitt land
4 (AK) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk ska strömma dit.
2 (AL) och många folk ska gå i väg och säga:
”Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar.”
För undervisningen
ska gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 (AM) Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken ska inte lyfta svärd
mot varandra
och inte mer öva för krig.[m]
4 (AN) Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd[n]
utan fruktan,
för så har Herren Sebaots mun talat.
5 (AO) Alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi ska vandra
i Herren vår Guds namn,
alltid och för evigt.
6 (AP) På den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande
och föra samman de fördrivna
och dem som jag har plågat.
7 (AQ) Jag ska göra de haltande till en rest
och de fördrivna
till ett mäktigt folk,
och Herren ska vara kung
över dem på Sions berg
från nu och till evig tid.
8 (AR) Och du Herdetorn,
dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
det forna herraväldet ska komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 (AS) Men varför ropar du så högt?
Finns det ingen kung hos dig,
är din rådgivare borta
eftersom du gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 (AT) Vrid dig i födslosmärtor
likt en födande kvinna,
dotter Sion,
för nu måste du dra ut ur staden
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel[o] ska du komma.
Där ska du befrias,
där ska Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 (AU) Nu samlas många folk mot dig,
och de säger:
”Hon ska bli orenad,
och våra ögon ska se
med lust på Sion.”
12 (AV) Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
13 (AW) Res dig och tröska[p], dotter Sion,
för jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du ska krossa många folk
och viga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
Messias ska komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror,
du skarornas stad.
De reser belägringsvallar mot oss,
de slår Israels domare
med käpp på kinden.
2 (AX) Men du, Betlehem Efrata
som är så liten
bland Juda tusenden,
från dig ska det åt mig komma
en som ska härska över Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.[q]
3 (AY) Därför ska han överge dem
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som är kvar
av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 (AZ) Han ska träda fram
och vara en herde i Herrens kraft,
i Herren sin Guds namns höghet.
Och de ska ha ro,
för han ska vara stor
till jordens ändar.
Israels befrielse
5 Och han ska vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då ställer vi upp sju herdar
mot honom,
åtta furstar ur folket.
6 (BA) Och de ska beta av Assurs land
med svärd
och Nimrods land
ända in i dess portar.
Så ska han rädda oss från Assur[r],
om denne kommer in i vårt land
och tränger in över våra gränser.
7 (BB) De som är kvar av Jakob
ska vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs
som inte väntar på någon man
eller dröjer för människors skull[s].
8 Ja, de som är kvar av Jakob
ska vara bland hednafolken,
mitt bland många folk,
som ett lejon bland skogens djur,
som ett ungt lejon
bland fårhjordar
som trampar ner där det går fram
och river utan att någon
kan rädda.
9 Må din hand vara upplyft
över dina motståndare,
och må alla dina fiender utrotas!
10 (BC) Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att jag ska utrota dina hästar
ur ditt land
och förstöra dina vagnar.[t]
11 Jag ska utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästningar.
12 Jag ska utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän ska mer finnas
bland dig.
13 (BD) Jag ska utrota dina avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du ska inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag ska förstöra dina asherapålar[u]
som du har ibland dig
och ödelägga dina städer.
15 Jag ska i vrede och harm
ta hämnd på de hednafolk
som inte har lyssnat.
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Res dig och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 (BE) Hör Herrens anklagelse, ni berg,
ni jordens fasta grundvalar,
för Herren anklagar sitt folk
och går till rätta med Israel.
3 (BF) Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och hur har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 (BG) Jag förde dig upp ur Egyptens land,
jag befriade dig
ur träldomshuset.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 (BH) Mitt folk, kom ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var
mellan Shittim och Gilgal[v]
så att du förstår
Herrens rättfärdiga gärningar.
6 (BI) Med vad ska jag komma inför Herren
och böja mig för Gud i höjden?
Ska jag träda fram inför honom
med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 (BJ) Gläder sig Herren åt tusentals bockar,
åt tiotusen floder av olja?
Ska jag ge min förstfödde
för min överträdelse,
min livsfrukt som syndoffer
för min själ?
8 (BK) Han har sagt dig, du människa,
vad som är gott.
Vad begär Herren av dig
annat än att du gör det rätta,
älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör hur Herren ropar till staden!
Vishet är att vörda ditt namn[w].
Hör om straffet
och vem som bestämt det.
10 (BL) Finns det ännu i den gudlöses hus
skatter som vunnits genom orätt
eller ett snålt efa-mått[x]
som är förbannat?
11 (BM) Vore jag rättfärdig
om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden
är fulla av våld
och invånarna talar lögn
med falsk tunga i sin mun,
13 (BN) måste jag slå dig med sår
som inte läks
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 (BO) Du ska äta men inte bli mätt,
hunger ska plåga dig.
Det du får undan
ska du inte kunna rädda,
och vad du räddar
ska jag ge åt svärdet.
15 (BP) Du ska så men inte få skörda,
pressa oliver men inte
få smörja dig med oljan,
och druvmust men inte
få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt som Ahabs hus[y] har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför ska jag göra dig
till en ödemark
och stadens invånare till åtlöje,
och ni ska få bära
mitt folks förakt.
Israels förfall och nöd
7 (BQ) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (BR) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (BS) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (BT) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (BU) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (BV) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[z]
Israels upprättelse
7 (BW) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (BX) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (BY) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (BZ) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[aa] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (CA) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (CB) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (CC) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (CD) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[ab]
som under forna dagar.
15 (CE) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (CF) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (CG) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (CH) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[ac]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[ad]
i havets djup.
20 (CI) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation