Beginning
Israels falska gudstjänst
8 (A) Sätt basunen för din mun!
Som en örn kommer fienden
över Herrens hus,
för de har brutit mitt förbund
och syndat mot min lag.
2 De ropar till mig:
”Min Gud! Vi i Israel känner dig.”
3 Israel har förkastat det som är gott,
därför ska fienden förfölja dem.
4 (B) De valde kungar
som inte var från mig,
de tillsatte furstar
som jag inte erkände[a].
Av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar
till sin egen undergång.
5 (C) Din kalv[b] är förkastlig, Samaria.
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna
till renhet?
6 (D) Kalven är från Israel,
en hantverkare har gjort den,
den är ingen gud.
Samarias kalv ska krossas
till smulor.
7 (E) Vind sår de,
och storm ska de skörda.
Säd ska de inte få,
deras gröda ska inte ge föda,
och ger den någon
ska främlingar sluka den.
8 Israel blir uppslukad.
De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl ingen vill ha,
9 (F) för de drog bort till Assur
likt en vildåsna
som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken
ska jag nu samla dem
och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.
11 (G) Efraim har gjort sig många altaren
åt synden,[c]
därför ska hans altaren
bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom
i min undervisning,
men den betraktas som något
främmande.
13 (H) De offrar kött
som offergåvor åt mig och äter,
men Herren tar inte emot dem.
Nu ska han komma ihåg
deras skuld
och straffa dem för deras synder.
De ska få vända tillbaka till Egypten.
14 (I) Israel har glömt sin skapare
och byggt tempel,
och Juda har uppfört
många befästa städer.
Jag ska sända en eld
mot hans städer,
och den ska förtära deras borgar.
Straff för Israels synder
9 (J) Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som folken,
för du har varit otrogen
och kommit bort från din Gud.
Du har älskat prostitutionens lön[d]
på alla tröskplatser.
2 (K) Logen och vinpressen
ska inte föda dem,
och vinet ska slå fel för dem.
3 (L) De ska inte få bo i Herrens land.
Efraim måste tillbaka till Egypten,
och i Assyrien ska de äta oren mat.
4 (M) De ska inte få offra vin åt Herren,
och deras slaktoffer
ska inte glädja honom.
Det ska vara som sorgebröd
för dem,
alla som äter av det ska bli orena,
för deras bröd
är bara för dem själva,
det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 (N) För kommer de undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem
och Memfis begraver dem.
Deras silverskatter
tas över av nässlor,
törne ska växa i deras hyddor.
7 (O) Straffets dagar kommer,
vedergällningens dagar kommer,
Israel ska märka det.
Profeten anses vara en dåre,
Andens man galen,
för att din skuld är stor
och fiendskapen stark.
8 (P) Profeten är Guds väktare
över Efraim,
men snaror väntar honom
på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 (Q) I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras skuld,
han straffar deras synder.
10 (R) Som druvor i öknen fann jag Israel,
som förstlingsfrukter på fikonträdet
när det börjar bära frukt
såg jag era fäder.
Men de gick till Baal-Peor[e]
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims härlighet
ska flyga bort som en fågel:
ingen ska föda, ingen gå havande,
ingen befruktas.
12 Och även om de uppfostrar barn
ska jag ta dem ifrån dem,
inte en människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag går ifrån dem!
13 (S) Efraim är som jag såg Tyrus,
planterad på en äng.
Men Efraim ska få föra ut sina barn
till bödeln.
14 Ge dem, Herre,
vad du ska ge dem!
Ge dem moderliv med missfall
och uttorkade bröst.
15 (T) All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem
ur mitt hus.
Jag ska inte visa dem kärlek längre,
alla deras furstar är upproriska.
16 (U) Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de ska inte bära frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras kära livsfrukt.
17 (V) Min Gud ska förkasta dem,
för de har inte lyssnat på honom.
De ska bli flyktingar
bland hednafolken.
Israels synder och fångenskap
10 (W) Israel var en frodig vinstock
som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
desto fler altaren byggde han.
Ju bättre det gick för hans land,
desto finare stoder reste han.
2 (X) Deras hjärta är delat,
nu ska de lida sitt straff.
Han ska själv bryta ner
deras altaren
och förstöra deras stoder.
3 Nu ska de säga:
”Vi har ingen kung,
för vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han
kunna göra för oss?”
4 (Y) De talar tomma ord,
de svär falska eder
och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta
ur åkerns fåror.
5 (Z) De som bor i Samaria
ska vara rädda för kalven
i Bet-Aven[f].
Folket ska sörja över den,
avgudaprästerna ska darra,
eftersom dess härlighet
ska föras bort i fångenskap.
6 Också den ska föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
Skam ska Efraim få,
Israel ska komma på skam
med sina planer.
7 Samariens kung ska försvinna
som en pinne på vattnet.
8 (AA) Ödelagda blir Avens offerhöjder[g],
Israels synd.
Törne och tistel ska skjuta upp
på deras altaren.
Då ska man säga till bergen[h]:
”Göm oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
9 (AB) Israel, ända sedan Gibeas dagar
har du syndat.
Där har de stannat,
utan att kriget mot brottslingarna
nådde dem i Gibea.
10 (AC) När jag vill ska jag tukta dem.
Folken ska samlas mot dem
när jag binder dem
vid deras dubbla synd.
11 (AD) Efraim är en inkörd kviga
som gärna vill tröska.
Men jag ska lägga ett ok
över[i] hennes vackra nacke.
Jag ska spänna för Efraim,
Juda ska plöja, Jakob ska harva.
12 (AE) Så åt er i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
tills han kommer och låter
rättfärdighet regna över er.[j]
13 (AF) Ni har plöjt ogudaktighet,
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har förlitat dig
på din egen väg,
på dina många hjältar.
14 Stridslarm ska stiga
bland dina stammar,
och alla dina fästen ska ödeläggas
som när Bet-Arbel[k] ödelades
av Shalman på stridens dag
och mödrar och barn krossades.
15 (AG) Så ska Betel göra med er
för er stora ondskas skull.
När gryningen kommer
är det förbi,
förbi med Israels kung!
Guds hjärta för upproriska Israel
11 (AH) När Israel var ung
fick jag honom kär,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.[l]
2 Men ju mer man kallar dem,
desto mer drar de sig undan.
De offrar åt baalerna
och tänder rökelse
åt avgudabilderna.
3 (AI) Ändå var det jag
som lärde Efraim att gå
och som tog dem i mina armar.
Men de förstod inte
att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band.
Jag var för dem lik den som
lättar oket över deras nackar[m],
jag böjde mig ner till dem
och gav dem mat.
5 De ska inte få vända tillbaka
till Egyptens land,
utan Assur[n] ska bli deras kung
eftersom de vägrade
att omvända sig.
6 Svärdet ska rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig
för deras onda planers skull.
7 Mitt folk hänger fast
vid sin otrohet mot mig,
och hur man än kallar dem
till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 (AJ) Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?
Ska jag lämna dig, Israel?
Hur ska jag kunna göra med dig
som med Adma
och behandla dig som Sebojim?[o]
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 (AK) Jag vill inte utföra
min brinnande vrede,
jag vill inte ödelägga Efraim igen,
för jag är Gud
och inte en människa.
Jag är helig bland er
och vill inte komma med vrede.
10 (AL) Herren ska de följa,
och han ska ryta som ett lejon.
Han ska ryta och barnen
ska komma
med bävan västerifrån.
11 De ska komma med bävan
som fåglar från Egypten
och som duvor från Assurs land,
och jag ska låta dem bo i sina hus,
säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste,
den Trofaste.
12 (AM) Efraim jagar efter vind,
han följer östanvinden
dagen lång,
lögn och våld tilltar.
De sluter förbund med Assur
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta
med Juda
och straffa Jakob efter hans vägar,
ge honom efter hans gärningar.
3 (AN) I moderlivet
grep han sin bror i hälen,
i sin mannakraft
kämpade han med Gud.
4 (AO) Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom
om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss[p],
5 (AP) Herren Gud Sebaot,
Herren är hans namn.
6 (AQ) Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 (AR) Handlaren[q] har falsk våg i sin hand
och älskar att suga ut människor.
8 (AS) Efraim säger: ”Jag har blivit rik,
jag har fått mig en förmögenhet!
I allt mitt hårda arbete
ska ingen finna någon orätt,
något som är synd.”
9 (AT) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag ska på nytt låta dig bo i tält
som vid era högtidsdagar.[r]
10 (AU) Jag har talat till profeterna,
jag har gett dem många syner
och talat genom profeterna
i liknelser.
11 (AV) Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då ska de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då ska deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 (AW) Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull
vaktade han hjorden.
13 (AX) Genom en profet förde Herren
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet
blev folket bevarat.
14 (AY) Efraim har väckt bitter vrede.
Hans Herre ska låta hans blodsdåd
drabba honom
och låta hans hån slå tillbaka
på honom.
Israels avguderi och otacksamhet
13 (AZ) När Efraim talade
darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel.
Men han drog skuld över sig
genom Baal och dog.
2 (BA) Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter sig avgudabilder
av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk
av hantverkare.
Folk säger om dem:
”De offrar människor,
de kysser kalvar[s].”
3 (BB) Därför ska de bli som morgondis,
som dagg som tidigt försvinner,
som agnar som blåser bort
från tröskplatsen
och som rök från en skorsten.
4 (BC) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Du ska inte veta av
någon annan Gud än mig,
och det finns ingen annan frälsare
än jag.
5 (BD) Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 (BE) Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var mätta
blev deras hjärtan högmodiga,
och därför glömde de mig.
7 (BF) Då blev jag som ett lejon för dem,
jag lurar som en leopard
vid vägen.
8 (BG) Jag kommer över dem som en
björnhona som mist sina ungar.
Jag river upp deras bröstkorg
och slukar dem där
som en lejonhona.
Markens vilddjur
ska slita dem i stycken.
9 (BH) Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 (BI) Var är din kung?
Var är den som skulle rädda dig
i alla dina städer?
Och var är dina domare,
du som sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 (BJ) Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min vrede tar jag bort honom.
12 (BK) Efraims skuld är samlad
som i en pung,
och hans synd är i förvar.
13 (BL) Födslovärkar ska drabba honom,
men han är en oförståndig son:
han kommer inte fram
ur moderlivet
när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld
ska jag friköpa dem,
från döden
ska jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din udd[t]?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 (BM) Bäst han frodas bland sina bröder
ska det komma en östanvind,
en Herrens vind
som blåser upp från öknen.
Då ska hans brunn torka ut
och hans källa sina.
Vinden ska röva bort
alla dyrbarheter
ur skattkammaren.
14 (BN) Samaria ska stå med skuld,
för hon har varit upprorisk
mot sin Gud.
Invånarna ska falla för svärd,
deras späda barn
ska bli krossade,
deras havande kvinnor
uppristade.
Kallelse till omvändelse
2 (BO) Vänd om, Israel,
till Herren din Gud,
för genom din missgärning
har du kommit på fall.
3 (BP) Ta med er ord
och vänd om till Herren,
säg till honom:
”Förlåt oss all vår skuld
och ta nådigt emot oss.
Då ska vi ge dig
en frukt från våra läppar[u].
4 (BQ) Assur kan inte rädda oss,
vi ska inte sitta upp
på stridshästar.
Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’
till våra händers verk,
för hos dig får den faderlöse
barmhärtighet.”
5 (BR) Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem generöst,
för min vrede
har vänt sig ifrån dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
han ska blomstra som en lilja
och skjuta rötter som Libanon.
7 (BS) Hans skott ska breda ut sig,
han ska bli som olivträdet i skönhet,
han ska dofta som Libanon.
8 (BT) De som bor i hans skugga
ska återvända.
De ska odla säd igen
och grönska som vinstockar.
Hans namn ska vara
som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer
med avgudar att göra?
Jag ska svara honom
och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 (BU) Den som är vis förstår detta,
den förståndige besinnar det,
för Herrens vägar är rätta
och där vandrar de rättfärdiga.
Men syndarna kommer där på fall.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation