Beginning
Daniels fångenskap i Babel
1 (A) I Juda kung Jojakims tredje regeringsår[a] kom Babels kung Nebukadnessar[b] mot Jerusalem. Han belägrade staden, 2 (B) och Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel. Nebukadnessar förde dem till sin guds hus[c] i Shinars land och satte kärlen i sin guds skattkammare.
3 (C) Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten[d] eller av förnäm börd, 4 unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk[e]. 5 Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra[f] hos kungen.
6 (D) Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam. 7 (E) Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Belteshassar, Hananja Shadrak, Mishael Meshak och Asarja[g] Abed-Nego.
8 Men Daniel bestämde sig i sitt hjärta för att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle behöva orena sig. 9 (F) Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet hos förste hovmarskalken, 10 men han sade till Daniel: ”Jag är rädd att min herre kungen, som har bestämt vad ni ska äta och dricka, ska finna att ni är magrare än era jämnåriga bland de unga männen. Då drar ni skuld över mig inför kungen.”
11 Då sade Daniel till hovmästaren[h] som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja: 12 (G) ”Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker[i] och dricka vatten. 13 Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och gör med dina tjänare efter vad du då ser.”
14 Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 15 Efter de tio dagarna visade det sig att de såg bättre ut och var mer välnärda än alla de unga män som åt av kungens mat. 16 Då tog hovmästaren bort maten de skulle ha fått och vinet de skulle ha druckit och gav dem grönsaker i stället.
17 (H) Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar. 18 När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar. 19 Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen. 20 (I) Han fann att de i allt som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än alla de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.
21 (J) Och Daniel blev kvar där ända till kung Koreshs första regeringsår.[j]
Nebukadnessars dröm
2 (K) I sitt andra regeringsår[k] hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. 2 (L) Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer[l] för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.
3 Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” 4 (M) Då sade kaldeerna till kungen på arameiska[m]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” 5 (N) Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. 6 Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” 7 De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.”
8 Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. 9 Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.”
10 Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. 11 Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”
12 Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla de vise i Babel skulle förgöras.[n] 13 När befallningen hade gått ut och man skulle döda de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.
14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter[o] som hade gått ut för att döda de vise i Babel. 15 Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen gett en så sträng befallning?” Arjok talade om för Daniel hur det var. 16 Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.
17 Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. 18 Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
19 Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud 20 (O) och sade:
”Lovat är Guds namn
från evighet till evighet,
för vishet och makt tillhör honom.
21 (P) Han låter tider och stunder skifta,
han avsätter kungar
och tillsätter kungar,
han ger de visa deras vishet
och de förståndiga
deras förstånd.
22 (Q) Han uppenbarar
det som är djupt och fördolt,
han vet vad som finns i mörkret
och ljuset bor hos honom.
23 Dig, mina fäders Gud,
tackar och prisar jag
för att du gett mig vishet
och förmåga
och uppenbarat för mig
det vi bad dig om.
Du har visat oss
vad kungen ville veta.”
24 Sedan gick Daniel till Arjok som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han kom in och sade till honom: ”Döda inte de vise i Babel. För mig till kungen, så ska jag ge honom tydningen.” 25 Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge kungen tydningen.” 26 (R) Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: ”Kan du verkligen berätta drömmen för mig, vad jag såg och vad det betyder?” 27 Daniel svarade kungen:
”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare[p] berätta för kungen. 28 Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar. Detta var din dröm och synen du såg på din bädd: 29 När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30 (S) Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vishet än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.
31 O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. 32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.[q] 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.
34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 (T) Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna[r] om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen[s] som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
36 Det var drömmen, och nu vill vi säga kungen vad den betyder[t]: 37 (U) Du, o konung, är kungarnas kung. Himlens Gud[u] har gett dig rike, styrka, makt och ära. 38 (V) I din hand har han gett människorna, markens djur och himlens fåglar, var de än bor, och han har satt dig att härska över dem alla. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig ska det uppstå ett annat rike, svagare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar som ska härska över hela jorden. 40 Det fjärde riket ska vara starkt som järn, för järn krossar och slår sönder allt. Så som järn förstör allt annat ska det krossa och förstöra.
41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet, eftersom du såg att leran var blandad med järn. 42 Tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, och det betyder att riket ska vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Att du såg järnet blandat med lera betyder att människor ska blanda sig med varandra genom giftermål men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.
44 (W) Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. 45 (X) Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.
Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”
46 (Y) Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle bära fram matoffer och rökelseoffer åt honom. 47 (Z) Och kungen sade till Daniel: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du kunde uppenbara denna hemlighet.”
48 (AA) Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels provins och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. 49 (AB) På Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego att förvalta Babels provins, medan Daniel själv stannade vid kungens hov.
De tre i den brinnande ugnen
3 Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög och sex alnar[v] bred. Han ställde upp den på Duraslätten[w] i Babels provins. 2 Sedan sände han bud och kallade samman satraper[x], guvernörer och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare, lagtolkare och alla andra makthavare i provinserna, för att de skulle komma till invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.
3 Då samlades satraperna, guvernörerna och ståthållarna, fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavare i provinserna till invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp. När de stod framför den, 4 utropade en härold med hög röst: ”Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och språk: 5 När ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. 6 (AC) Men den som inte faller ner och tillber ska genast kastas i den brinnande ugnen[y].”
7 Så snart allt folket hörde ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa och alla slags instrument föll de ner, alla folk, stammar och språk, och tillbad den gyllene statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.
8 Men strax därefter kom några kaldeiska män fram och anklagade judarna. 9 (AD) De tog till orda och sade till kung Nebukadnessar: ”Må kungen leva för evigt! 10 (AE) Kungen har befallt att alla människor ska falla ner och tillbe den gyllene statyn när de hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, 11 och att var och en som inte faller ner och tillber ska kastas i den brinnande ugnen. 12 (AF) Men nu finns här några judiska män, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels provins. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene statyn som du har ställt upp.”
13 Då befallde Nebukadnessar i vrede och raseri att man skulle föra fram Shadrak, Meshak och Abed-Nego. När man hade fört fram dem inför kungen 14 sade Nebukadnessar till dem: ”Är det sant att ni, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene statyn som jag ställt upp? 15 (AG) Om ni nu faller ner och tillber statyn som jag gjort när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, så är allt väl. Men om ni inte tillber ska ni i samma stund kastas i den brinnande ugnen, och vilken gud kan då rädda er ur mina händer?”
16 Då svarade Shadrak, Meshak och Abed-Nego kungen: ”O Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta. 17 (AH) Om det blir så, är vår Gud som vi dyrkar mäktig att rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. 18 (AI) Men om inte, så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp.”
19 Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Shadrak, Meshak och Abed-Nego, så att hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare[z] än man någonsin sett den vara. 20 Och han befallde några av de starkaste männen i hans här att binda Shadrak, Meshak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21 Så bands de, iförda sina byxor, mantlar, mössor och andra kläder, och kastades i den brinnande ugnen. 22 Men eftersom kungens befallning var så sträng och ugnen blivit så starkt upphettad, blev männen som förde dit Shadrak, Meshak och Abed-Nego själva dödade av eldslågorna. 23 Och de tre männen Shadrak, Meshak och Abed-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.
24 Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han reste sig hastigt och frågade sina rådsherrar: ”Var det inte tre män vi band och kastade i elden?” De svarade kungen: ”Jo visst, o konung.” 25 Då sade han: ”Men nu ser jag fyra män gå lösa och lediga inne i elden, helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason[aa].”
26 (AJ) Sedan gick Nebukadnessar fram till den brinnande ugnens öppning och ropade: ”Shadrak, Meshak och Abed-Nego! Ni den högste Gudens tjänare, kom ut, kom hit!” Då kom Shadrak, Meshak och Abed-Nego ut ur elden. 27 (AK) Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och kungens rådsherrar samlades där och såg att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar, att deras huvudhår inte hade svetts och att deras kläder inte skadats. Man kunde inte ens känna att de luktade bränt.
28 (AL) Nebukadnessar tog då till orda och sade: ”Lovad är Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud. 29 (AM) Härmed befaller jag nu att var och en av alla folk och stammar och språk som säger något ovärdigt om Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, han ska huggas i stycken och hans hus ska göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan rädda så som han.”
30 (AN) Därefter lät kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego få stor ära och makt i Babels provins.
Nebukadnessars andra dröm
31 (AO) Från kung Nebukadnessar till alla folk och stammar och språk över hela jorden. Jag önskar er fred och framgång. 32 Jag finner för gott att härmed tillkännage de tecken och under som den högste Guden har gjort med mig.
33 (AP) Stora är hans tecken,
mäktiga hans under.
Hans rike är ett evigt rike,
hans välde varar
från släkte till släkte.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation