Beginning

De två äktenskapsbryterskorna

23 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. ^3 (A) De bedrev otukt i Egypten, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. ⁴ Den äldre hette Ohola^[a] och hennes syster Oholiba^[b]. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Sa­maria och Oholiba för Jerusalem.

^5 (B) Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. ⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furs­tar, alla vackra unga män, ryttare till häst. ⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. ⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna,^[c] som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

^9 (C) Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. ¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne^[d] själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de verkställde domen över henne.

^11 (D) Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. ^12 (E) Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. ¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

^14 (F) Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen^[e]. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. ¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.^{[f] 16} Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. ¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. ¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. ^19 (G) Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, ^20 (H) och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. ^21 (I) Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm eftersom du hade så ungdomliga bröst.

^22 (J) Därför, du Oholiba, säger Herren Gud så: Se, jag ska egga upp dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag ska låta dem komma över dig från alla sidor, ²³ Babels söner och alla kaldeer, folk från Pekod, Shoa och Koa^[g] och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. ²⁴ De ska anfalla dig med vapen, vagnar, hjul och skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar ska de anfalla dig från alla sidor. Jag ska överlämna domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. ²⁵ Jag ska låta min svartsjuka gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De ska skära av dig näsa^[h] och öron, och de som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig ska förtäras av eld. ²⁶ De ska slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. ²⁷ Så ska jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du ska inte mer lyfta din blick till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ För så säger Herren Gud: Se, jag ska överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. ^29 (K) Med hat ska de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt du har skaffat dig. De ska lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd ska bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. ³⁰ Detta ska man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. ^31 (L) Du gick på din systers väg. Därför ska jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren Gud:

^35 (N) Därför säger Herren Gud så: Efter­som du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

^36 (O) Herren sade till mig: Människo­barn, vill du döma Ohola och Oho­liba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de ägnar sig åt. ^37 (P) För de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. ^38 (Q) Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. ^39 (R) Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Bud­bärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴² Sorglöst sorl hördes där­inne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckes-­bröder från öknen. Dessa satte arm­band på kvinnornas armar och prakt­fulla kronor på deras huvuden.

⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu ska de använda henne som en hora, just henne. ⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. ^45 (S) Men rättfärdiga män ska döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som spiller blod, för horor är de, och de har blod på sina händer.

^46 (T) Så säger Herren Gud: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. ⁴⁷ Folksamlingen ska stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld^[i]. ⁴⁸ Så ska jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte ägnar sig åt sådan skamlöshet som ni. ⁴⁹ Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”

Jerusalem, en kokande gryta

24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden^[j]. Han sade: ^2 (U) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. ^3 (V) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:

^13 (AA) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. ¹⁴ Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”

Profetens handlande – ett tecken

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Män­niskobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar. ^17 (AB) I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorge­bröd.”

¹⁸ Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. ¹⁹ Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?” ²⁰ Jag svarade dem: ”Herrens ord kom till mig: ^21 (AC) Säg till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.

²² Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. ^23 (AD) Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.

^24 (AE) Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren Gud.

²⁵ Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, ^26 (AF) den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. ^27 (AG) Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”