Beginning

5 ^(A) ”Människobarn, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka^[a] ditt huvud och skägg med det. Ta sedan en våg och dela upp håret. ² En tredjedel ska du bränna upp i eld mitt i staden när belägringsdagarna är slut. En tredjedel ska du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel ska du strö ut för vinden, för jag ska låta ett svärd dra ut efter dem. ^3 (B) Men några få hårstrån ska du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. ⁴ Av dessa strån ska du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem ska en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. ^6 (C) Men staden har i sin ondska gjort uppror mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, för de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. ^7 (D) Därför säger Herren Gud så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud. Ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er.

⁸ Därför säger Herren Gud så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag ska verkställa min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. ^9 (E) För dina vidrigheters skull ska jag göra med dig vad jag aldrig förr har gjort och aldrig mer ska göra. ^10 (F) Därför ska föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig ska jag strö ut för vinden. ^11 (G) Så sant jag lever, säger Herren Gud: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, ska jag rensa bort dig. Jag ska inte visa skonsamhet eller medlidande. ^12 (H) En tredjedel av dig ska dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel ska jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. ^13 (I) Min vrede ska bli uttömd, och jag ska släcka min harm på dem och så få min hämnd. De ska inse att jag, Herren, har talat i min lidelse när jag tömmer min vrede över dem.

^14 (J) Jag ska låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. ¹⁵ Du ska bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och harm och svåra straff. Jag, Herren, har talat. ^16 (K) När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag ska låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. ^17 (L) Och jag ska sända över er svält och vilda djur, som ska döda era barn. Pest och blodsutgjutelse ska drabba dig, och svärd ska jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat.”

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig:

^2 (M) ”Män­ni­skobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ^4 (N) Era altaren ska förstöras och era solstoder^[b] smulas sönder, och jag ska låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag ska strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor ska städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren ska stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder ska bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds ska falla mitt ibland er, och ni ska inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några leva kvar. När ni skingras i länderna ska några av er räddas från svärdet ute bland folken. ^9 (O) De av er som räddas ska tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit bort från mig och deras ögon som trolöst såg efter sina avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de ska inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag ska låta denna olycka komma över dem.

^11 (P) Så säger Herren Gud: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest ska de falla. ^12 (Q) Den som är långt borta ska dö av pest, och den som är nära ska falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad ska dö av hunger. Så ska jag ösa min vrede över dem. ^13 (R) Ni ska inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de lät en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ^14 (S) Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla^[c]. Då ska de inse att jag är Herren.”

Slutet kommer

7 Herrens ord kom till mig:

^2 (T) ”Män­niskobarn, så säger Her­ren Gud till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. ³ Nu kommer slutet över dig, för jag ska sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ⁴ Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni ska inse att jag är Herren.

⁵ Så säger Herren Gud: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! ⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar och kommer över dig. Se, det kommer! ⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer ska höras på bergen. ⁸ Jag ska snart ösa min harm över dig och släcka min vrede på dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ^9 (U) Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni ska inse att det är jag, Herren, som slår.

^10 (V) Se, dagen är inne! Den har kommit! Fristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. ^11 (W) Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. ¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen ska inte glädja sig och säljaren inte sörja, för brinnande vrede drabbar hela deras hop. ^13 (X) Säljaren får inte vända tillbaka^[d] till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. För profetian om hela deras hop ska inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv.

¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid, för min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och svält. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av svält och pest. ^16 (Y) Men de som kommer undan ska fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. ^17 (Z) Alla händer ska sjunka ner och alla knän bli som vatten. ^18 (AA) Människorna ska klä sig i säcktyg^[e], och förfäran ska drabba dem. I allas ansikten ska skam synas, och alla huvuden ska rakas.

^19 (AB) De ska kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet ska inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De ska inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, för det har varit en orsak till synd för dem. ^20 (AC) Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför ska jag göra det till orenhet för dem. ²¹ Jag ska ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de ska vanhelga det. ²² Jag ska vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän ska dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, för landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. ²⁴ Jag ska låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så ska jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar ska bli vanhelgade. ²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid ska de inte finna någon. ^26 (AD) Den ena olyckan ska komma efter den andra, det ena sorgebudet ska följa det andra. Man ska tigga profeterna om syner, prästerna ska komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. ²⁷ Kungen ska sörja, furstarna ska klä sig i skräck och folket i landet ska stå med darrande händer. Jag ska ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. Då ska de inse att jag är Herren.”

Avgudadyrkan i templet

8 ^(AE) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden^[f], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. ^2 (AF) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld^[g]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

^3 (AG) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. ^4 (AH) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

^5 (AI) Han sade till mig: ”Människo­barn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild^[h] som hade väckt Guds vrede. ^6 (AJ) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: ”Män­niskobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” ^10 (AK) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ^11 (AL) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

^12 (AM) Han sade till mig: ”Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” ¹³ Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz^[i]. ¹⁵ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”

^16 (AN) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen^[j] i öster. ¹⁷ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa^[k]! ^18 (AO) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”