Beginning

Köp av åker under belägring

32 ^(A) Detta ord kom från Herren till Jeremia i Juda kung Sidkias tionde regeringsår^[a], som var Nebukadressars artonde regeringsår. ^2 (B) Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården^[b] i Juda kungs hus. ^3 (C) Juda kung Sidkia hade låtit spärra in honom där och sagt: ”Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag ska ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska inta den. ^4 (D) Och Juda kung Sidkia ska inte komma undan kaldeerna, utan han ska överlämnas i den babyloniske kungens våld och tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och se honom öga mot öga. ⁵ Han ska föra Sidkia till Babel, och där ska han stanna tills jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna ska ni inte ha någon framgång.”

⁶ Jeremia sade: ”Herrens ord kom till mig. Han sade: ^7 (E) Se, Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt^[c] att köpa den.”

⁸ Och min farbrors son Hanamel kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig.” Då förstod jag att det var Herrens ord, ⁹ och jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver^[d]. ¹⁰ Jag skrev ett köpebrev och satte sigill på det, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. ¹¹ Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och villkoren samt det öppna brevet. ¹² Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria^[e], son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. ¹³ Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: ¹⁴ ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ta dessa brev, både det förseglade köpebrevet och det öppna brevet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras under lång tid. ¹⁵ För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång ska man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.”

Profetens bön

¹⁶ När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: ^17 (F) ”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. ^18 (G) Du visar nåd mot tusenden och bestraffar fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. ^19 (H) Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar för att ge åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.

^20 (I) Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. ^21 (J) Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. ^22 (K) Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. ²³ De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

^24 (L) Se hur belägringsvallarna^[f] närmar sig staden för att inta den, och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv. ²⁵ Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre Gud, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!”

Herrens svar

²⁶ Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ^27 (M) ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? ²⁸ Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den. ^29 (N) Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar.

³⁰ För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. ³¹ För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig.

Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte ^32 (O) för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. ^33 (P) De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. ^34 (Q) De satte upp sina vidriga avgudar^[g] i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. ^35 (R) Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd.

³⁶ Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: ^37 (S) Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. ^38 (T) De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. ^39 (U) Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem. ^40 (V) Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. ^41 (W) Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

^42 (X) För så säger Herren: Liksom jag låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så ska jag också låta allt det goda som jag lovat dem komma över dem. ⁴³ Man ska köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, given i kaldeernas hand. ^44 (Y) Åkrar ska köpas för pengar och man ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska göra slut på deras fångenskap, säger Herren.”

Löften om återupprättelse

33 ^(Z) Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han fortfarande var inspärrad på vaktgården. Han sade: ^2 (AA) Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: ^3 (AB) Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

^4 (AC) För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: ⁵ Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man ska fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min harm. För på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

^6 (AD) Se, jag ska hela dess sår och ge läkedom och bota dem, och jag ska låta dem se frid och trofasthet i överflöd. ^7 (AE) Jag ska göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var förr. ^8 (AF) Jag ska rena dem från all deras synd som de har begått mot mig och förlåta dem alla deras synder som de har begått mot mig i uppror mot mig.

⁹ Staden ska bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De ska bäva och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

^10 (AG) Så säger Herren: Än en gång ska man här på denna plats som ni säger är öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, ^11 (AH) här ska man åter höra jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: ”Tacka Herren Sebaot, för Herren är god och evig är hans nåd”, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. För jag ska åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var förr, säger Herren.

¹² Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, och i alla andra städer som hör hit, ska det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar vila. ^13 (AI) I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, Jerusalems omgivningar och Juda städer ska än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.

Löftet om den rättfärdige telningen

^14 (AJ) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

^17 (AM) För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus, ¹⁸ och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer.”

¹⁹ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ^20 (AN) Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, ²¹ först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig. ^22 (AO) Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande och leviterna som står i min tjänst.

²³ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ²⁴ Har du inte märkt vad detta folk säger: ”De två släkter^[i] som Herren utvalde, dem har han förkastat.” De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk. ²⁵ Så säger Herren: Om jag inte har fastställt mitt förbund med dag och natt och en ordning för himmel och jord, ^26 (AP) då ska jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. För jag ska åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Varning till Sidkia

34 ^(AQ) Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem^[j] och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: ^2 (AR) Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. ^3 (AS) Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

⁴ Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. ^5 (AT) I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar^[k] för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

⁶ Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, ^7 (AU) medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka^[l]. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

Brott mot avtalet om att frige slavar

⁸ Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, ^9 (AV) så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. ¹¹ Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

¹² Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ¹³ Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: ^14 (AW) När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder^[m], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. ¹⁵ Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. ¹⁶ Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

¹⁷ Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. ^18 (AX) Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken^[n] och gick mellan dem. ¹⁹ Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, ^20 (AY) dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. ^21 (AZ) Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort^[o] ifrån er. ^22 (BA) Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.