Beginning
Israels befrielse från Babel
30 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. 3 (A) För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”
4 Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
5 Så säger Herren:
Rop av förfäran har vi hört,
fruktan och ingen frid.
6 (B) Fråga och tänk:
Brukar män föda barn?
Varför ser jag då alla män
med händerna på höfterna
som kvinnor i barnsnöd?
Varför har alla ansikten
blivit så dödsbleka?
7 (C) Ve! Detta är en stor dag,
den liknar ingen annan.
Det är en tid av nöd för Jakob,
men han ska bli räddad ur den.
8 (D) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren Sebaot,
att jag ska ta oket från din nacke
och bryta sönder det
och slita av dina band.
Inga främlingar ska längre
tvinga honom att tjäna dem,
9 (E) utan de ska tjäna Herren sin Gud
och David sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.[a]
10 (F) Så var inte rädd,
min tjänare Jakob, säger Herren,
och var inte förskräckt, Israel.
För jag ska rädda dig
ur landet i fjärran
och dina efterkommande ur landet
där de är fångna.
Jakob ska komma tillbaka
och leva i fred och trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
11 (G) För jag är med dig, säger Herren,
för att rädda dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
bland vilka jag spritt ut dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
12 (H) För så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 (I) Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel
och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig,
för jag har slagit dig
med en fiendes slag.
Jag har tuktat dig hårt,
för din skuld är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din skuld är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 (J) Men nu ska alla som ätit av dig
bli uppätna,
och alla dina motståndare
ska allihop gå i fångenskap.
De som har skövlat dig
ska bli skövlade,
och alla som har plundrat dig
ska jag lämna till plundring.
17 (K) För jag ska låta dig bli frisk
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar
”den fördrivna”,
”Sion som ingen frågar efter”.
18 (L) Så säger Herren:
Se, jag ska göra slut
på fångenskapen
för Jakobs hyddor
och förbarma mig
över hans boningar.
Staden ska åter byggas upp
på sin höjd,
och palatset ska stå
på sin rätta plats.
19 (M) Från dem ska höras lovsång
och rop från glada människor.
Jag ska föröka dem,
och de ska inte bli färre.
Jag ska ära dem,
och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
hans församling ska bestå
inför mig,
och jag ska straffa alla
som förtrycker honom.
21 (N) Hans ledare ska vara
en av hans egna,
hans härskare ska utgå
från hans mitt.
Jag ska låta honom komma nära
och närma sig mig –
för vem skulle annars våga sitt liv[b]
genom att närma sig mig?
säger Herren.
22 (O) Och ni ska vara mitt folk,
och jag ska vara er Gud.
23 (P) Se, Herrens stormvind bryter fram,
full av vrede, en härjande storm!
Den virvlar ner
över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
ska inte vända åter
förrän han har utfört,
förrän han har fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden
ska ni förstå det.
Israels kommande frälsning
31 (Q) På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk
som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3 (R) Fjärran ifrån uppenbarade sig
Herren för mig[c]:
”Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd bli kvar
över dig.
4 (S) Än en gång ska jag upprätta dig,
och du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta din tamburin
och dra ut i dans
bland dem som är glada.
5 Än en gång ska du
plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar
ska själva njuta av frukten.
6 (T) För det kommer en dag
då väktare ropar på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
till Herren vår Gud.”
7 (U) För så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste
bland folken.
Låt lovsången ljuda och säg:
”Fräls, Herre[d], ditt folk,
dem som är kvar av Israel.”
8 Se, jag ska hämta dem
från landet i norr
och samla dem
från jordens yttersta hörn.
Bland dem finns
både blinda och halta,
både havande kvinnor
och barnaföderskor.
En stor skara
ska komma tillbaka hit.
9 (V) Gråtande ska de komma,
men jag ska leda dem
där de går bedjande fram.[e]
Jag ska föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg
där de inte stapplar.
För jag är en Far för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10 (W) Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna
i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
ska också samla det
och bevara det
som en herde bevarar sin hjord.
11 För Herren ska befria Jakob
och friköpa honom
från den som är starkare än han.
12 (X) De ska komma
och jubla på Sions höjd
och strömma som en flod
till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ ska vara
som en vattenrik trädgård,
och de ska inte sörja mer.
13 (Y) Då ska flickorna vara glada
och dansa,
unga och gamla
ska glädja sig tillsammans.
Jag ska förvandla deras sorg
till glädje
och trösta dem och glädja dem
efter deras bedrövelse.
14 Prästerna ska jag mätta
med utsökta rätter,
och mitt folk ska mättas
av mitt goda, säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
15 (Z) Så säger Herren:
Ett skri hörs i Rama[f],
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter
över sina barn,
hon vägrar låta sig tröstas,
för hennes barn finns inte mer.
16 (AA) Men så säger Herren:
Stilla din högljudda gråt
och tårarna från dina ögon,
för ditt verk ska få sin lön,
säger Herren.
De ska komma tillbaka
från sina fienders land.
17 (AB) Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn ska komma tillbaka
till sitt land.
18 (AC) Jag har hört hur Efraim klagar:
”Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
För du är Herren min Gud.
19 (AD) När jag nu har vänt om
känner jag ånger,
och när jag nu besinnat mig
slår jag mig på höften[g].
Jag både blygs och skäms
när jag nu bär
min ungdoms förnedring.”
20 (AE) Är inte Efraim min käre son,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Närhelst jag går till rätta
med honom tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta
för honom.
Jag måste förbarma mig
över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
skaffa dig vägskyltar[h]!
Lägg vägen på minnet,
stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dina städer här.
22 Hur länge ska du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt
på jorden:
En kvinna ska omsluta
en mäktig man.[i]
23 (AF) Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut
på fångenskapen
för Juda land och dess städer,
ska man än en gång
uttala detta ord:
”Herren välsigne dig,
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
ska bo där tillsammans,
både jordbrukare
och vandrande herdar.
25 (AG) För jag ska stärka trötta själar
och mätta alla utsvultna själar.
26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (AH) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (AI) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[j] 30 (AJ) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 (AK) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag sluter ett nytt förbund
med Israels hus
och med Juda hus,[k]
32 (AL) inte som förbundet jag slöt
med deras fäder
den dag då jag tog deras hand
och förde dem ut
ur Egyptens land –
förbundet med mig som de bröt
fastän jag var deras rätte herre –
säger Herren.
33 (AM) Nej, detta är förbundet
som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 (AN) Då ska de inte mer behöva
undervisa varandra,
ingen sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla ska känna mig,
från den minste av dem
till den störste, säger Herren,
för jag ska förlåta
deras missgärningar
och aldrig mer minnas
deras synder.
35 (AO) Så säger Herren,
han som har satt solen
till att lysa om dagen
och ordnat månen och stjärnorna
till att lysa om natten,
han som rör upp havet
så att vågorna dånar,
Herren Sebaot är hans namn:
36 (AP) Om denna ordning upphör
inför mig, säger Herren,
först då ska Israels släkte
upphöra som folk inför mig
för alltid.
37 Så säger Herren:
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar därnere
kan utforskas,
först då ska jag förkasta
hela Israels släkte
för allt de har gjort, säger Herren.
38 (AQ) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (AR) Hela dalen där man har lagt lik[l] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation