Beginning
Herren kan rädda, inte Egypten
31 (A) Ve dem som drar ner
till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar
för att de är många,
och på ryttare
för att mängden är stor.
De vänder inte sin blick
till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 (B) Men också han är vis
och låter olyckan komma,
han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig mot de ondas hus
och mot hjälp från förbrytare.
3 (C) För egyptierna är människor
och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren ska räcka ut sin hand,
och hjälparen ska vackla
och den hjälpte falla,
båda går under tillsammans.
4 (D) För så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter,
ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar
samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller räds deras oväsen,
så ska Herren Sebaot komma ner
för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 (E) Som fågeln breder ut sina vingar
ska Herren Sebaot beskydda
Jerusalem.
Han ska beskydda och hjälpa,
skona och rädda.
6 (F) Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 (G) För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 (H) Assur ska falla[a], men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar. 9 (I) Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Rättfärdighetens rike
32 (J) Se, en kung ska regera
i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2 (K) En man ska vara som en tillflykt
i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3 (L) De som har ögon att se med
ska inte vara förblindade,
de som har öron att höra med
ska lyssna.
4 De obetänksammas hjärtan
ska förstå kunskap,
och de stammandes tunga
ska tala flytande och klart.
5 Dåren ska då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas generös.
6 (M) För en dåre talar dårskap,
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror
om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige
från att dricka.
7 (N) Girigbukens vapen är onda,
han tänker ut ondskefulla planer
för att fördärva de betryckta
med lögnaktiga ord
och den fattige
när han vädjar om rättvisa.
8 Men den ädle tänker ädla tankar,
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst!
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord!
10 När dagar lagts till år ska ni darra,
ni som är så sorglösa,
för vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni säkra,
darra, ni sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er mot brösten och klaga
över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
där törne och tistel skjuter upp,
över glädjens alla boningar
i den yra staden.
14 (O) För palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden[b] med tornet förvandlas
till grotthålor för evigt,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar –
15 (P) tills Anden från höjden
blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo
på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
ska vara frid,
och rättfärdighetens verk
vara ro och trygghet för evigt.
18 (Q) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19 (R) Men hagel ska falla när skogen fälls,
och staden ska bli
djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
som kan så vid alla vatten
och låta oxen och åsnan
fritt ströva omkring.
Assyriens fall och Sions räddning
33 (S) Ve dig, du härjare
som själv inte har härjats,
du förrädare
som själv inte blivit förrådd!
När du är färdig med att härja
ska du själv bli härjad,
när du har slutat förråda
ska du själv bli förrådd.[c]
2 (T) Herre, förbarma dig över oss,
vi hoppas på dig.
Bli du vår[d] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 (U) För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät
skingras folkslagen.
4 (V) Man ska förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 (W) Upphöjd är Herren,
för han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt
och rättfärdighet.
6 (X) Han ska vara
din framtids säkra grund,
rik på frälsning,
vishet och kunskap.
Fruktan för Herren ska vara
Sions skatt.
7 (Y) Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 (Z) Vägarna är öde,
ingen går mer på stigarna.
Han bryter fördrag, föraktar städer[e],
tar ingen hänsyn till människor.
9 (AA) Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Bashans och Karmels skogar[f]
fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig,
nu vill jag visa min höghet.
11 (AB) Med halm går ni havande,
och ni föder strå.
Er ande är en eld
som kommer att förtära er.
12 Folken ska förbrännas till kalk,
likt avhugget törne
ska de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta,
hör vad jag har gjort.
Ni som är nära,
lär känna min makt.
14 (AC) Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
15 (AD) Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar
det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer
från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra
om blodsgärningar
och sluter sina ögon
för att inte se det onda,
16 (AE) han ska bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans värn.
Sitt bröd ska han få,
vatten ska aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet
ska dina ögon se,
de ska blicka ut
över ett vidsträckt land.
18 (AF) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
på skräckens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 (AG) Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 (AH) Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon ska skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar
ska aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor
ska ingen enda brista,
21 för Herren ska vara där
i sitt majestät.
Han ska vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror
ska där gå fram,
inget mäktigt skepp
färdas däröver,
22 för Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
Herren är vår kung.
Han är den som frälser oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då ska mycket rövat gods utskiftas,
även de lama ska då ta byte.
24 (AI) Och ingen av invånarna ska säga:
"Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Guds dom över Edom och världen
34 (AJ) Träd fram, ni folk, och hör,
lyssna, ni folkslag!
Jorden och allt den rymmer
ska höra,
världen och allt som växer där.
2 (AK) För Herrens vrede riktas
mot alla hednafolk,
hans harm
mot alla deras härskaror.
Han viger dem åt förintelse,
han utlämnar dem till slakt.
3 (AL) Deras slagna ska kastas bort,
stank stiger
från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 (AM) Himlens hela härskara går under,
himlarna rullas ihop
som en bokrulle.
Hela dess härskara
faller förvissnad ner
som vissnade löv
från vinrankan,
som vissnade blad
från fikonträdet.
5 För mitt svärd
har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket jag vigt åt förintelse
för att bli deras dom.
6 (AN) Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar,
för Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms[g] land.
7 Också vildoxar slaktas
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt
av blod,
deras jord blir dränkt av fett,
8 (AO) för dagen kommer
för Herrens hämnd,
ett vedergällningens år
då han utför Sions sak.
9 Då förvandlas
Edoms bäckar till tjära
och dess jord till svavel,[h]
dess land blir till brinnande tjära.
10 (AP) Varken natt eller dag
ska den branden slockna,
ständigt ska röken av den
stiga upp.
Från släkte till släkte
ska landet ligga öde,
aldrig i evighet
ska någon vandra där.
11 (AQ) Pelikaner och hägrar
ska ta över det,
uvar och korpar bo där.
Han ska spänna linor och lod
över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar finns ingen kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 (AR) Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar
växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 (AS) Öknens djur möter där hyenor,
raggiga bockar
bräker till varandra.
Där kan tornugglan[i] slå sig till ro
och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen[j] sitt bo
och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och
samlar det i sitt beskydd.
Där samlas gamarna,
den ena efter den andra.
16 (AT) Sök i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dem ska utebli,
det ena ska inte sakna
det andra,
för det är hans mun
som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem
deras mark med mätsnöre.
De ska ha den till besittning
för alltid,
de ska bo där från släkte till släkte.
Frälsningen – den heliga vägen
35 (AU) Öknen och ödemarken
ska glädja sig,
hedmarken fröjda sig
och blomstra som en lilja.
2 (AV) Den ska blomstra skönt
och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet ska den få,
Karmels och Sarons prakt.
De ska få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 (AW) Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.[k]
4 (AX) Säg till oroliga hjärtan:
"Var starka, var inte rädda!"
Se, er Gud är här!
Han kommer med hämnd,
med vedergällning från Gud.
Han kommer själv och frälser er.
5 (AY) Då ska de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.[l]
6 Den lame ska hoppa som en hjort,
den stummes tunga ska jubla,
för vatten ska bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 (AZ) Den glödande sanden ska bli en sjö,
den torra marken
vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
ska det växa säv, vass
och papyrus.
8 (BA) En banad väg ska gå där,
en vandringsled,
och den ska kallas
"den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
men den är till för dem.[m]
De som vandrar den vägen
ska inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 (BB) Där ska inga lejon finnas,
inga rovdjur ska komma dit.
De ska inte finnas där,
men de återlösta ska färdas
på den.
10 (BC) Herrens friköpta ska vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden.
Fröjd och glädje ska de få,
sorg och suckan ska fly bort.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation