Beginning
Profetia om Babel
13 (A) Profetia om Babel[a], som Jesaja, Amos son, såg i en syn:
2 (B) Res ett baner på ett kalt berg,
ropa högt till dem,
vinka med handen
att de ska dra in
genom de mäktigas portar.
3 (C) Jag har befallt mina heliga
och kallat mina krigare
till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
4 Hör, det dånar på bergen
som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken,
av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar
sin krigshär.
5 De kommer från fjärran land,
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
6 (D) Jämra er, för Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Allsmäktige.
7 (E) Därför sjunker alla händer,
och alla människors hjärtan
tappar modet.
8 (F) De grips av skräck,
av plågor och smärtor,
av vånda som en födande kvinna.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar
som lågor av eld.
9 (G) Se, Herrens dag kommer,
fruktansvärd med harm
och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
10 (H) För himlens stjärnor och stjärnbilder
ger inte längre sitt ljus.
Solen går upp mörk
och månen ger inte sitt sken.[b]
11 (I) Jag ska straffa
världen för dess ondska,
de gudlösa för deras skuld.
Jag ska göra slut
på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
12 (J) Jag ska göra människor
mer sällsynta än fint guld,
män mer sällsynta
än guld från Ofir.
13 (K) Därför ska jag få himlen att darra
och jorden att gunga och skaka
i sina grundvalar –
genom Herren Sebaots harm,
på hans brinnande vredes dag.
14 Som bortjagade gaseller
och får som ingen samlar
ska de alla vända hem och fly,
var och en till sitt folk och land.
15 Var och en som påträffas
ska bli genomborrad,
var och en som grips
ska falla för svärd.
16 (L) Deras spädbarn ska krossas
inför deras ögon,
deras hus ska plundras
och deras kvinnor våldtas.
17 (M) Se, jag ska egga upp mederna[c]
mot dem,
de som inte bryr sig om silver
och inte frågar efter guld.
18 (N) Deras bågar fäller unga män,
de har inget förbarmande
med fostret i moderlivet,
deras ögon har inget medlidande
med barn.
19 (O) Med Babel, rikenas krona,
kaldeernas vackra stolthet,
ska det gå som när Gud
ödelade Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bli bebyggt,
från släkte till släkte
ska det ligga obebott.
Ingen arab ska där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger
med sin hjord.
21 (P) Där ska öknens djur lägga sig ner,
dess hus ska fyllas av ugglor.
Där ska strutsar bo,
där ska getabockar
hoppa omkring.
22 Schakaler ska tjuta i dess slott
och ökenhundar
i de praktfulla palatsen.
Dess tid kommer snart,
dess dagar ska inte fördröjas.
Sång över Babels kungs fall
14 (Q) Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 (R) Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 (S) ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld[d] är över.
5 (T) Herren bröt sönder de gudlösas stav,
härskarnas spira
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar[e]:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
9 Dödsriket därnere
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
10 Alla börjar de tala
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
11 (U) Din prakt for ner till dödsriket,
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 (V) Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 (W) Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor[f].
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.[g]
14 Jag ska stiga upp
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
15 (X) Men ner till dödsriket störtades du,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
18 Folkens alla kungar
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är utkastad ur din grav
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
20 Du ska inte få vila i en grav som de,
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
21 Ordna ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
22 (Y) Jag ska resa mig mot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
23 (Z) Jag ska göra det
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25 (AA) Jag ska krossa Assur i mitt land[h],
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
26 Detta är det beslut
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
27 (AB) När Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 (AC) Året då kung Ahas dog[i] kom denna profetia:
29 (AD) Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att staven som slog er[j]
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm[k].
30 De utblottades förstfödda
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
31 (AE) Jämra dig, du port!
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån[l]
och ingen blir efter
i fiendernas led.
32 (AF) Vad ska man svara
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.
Profetia om Moab
15 (AG) Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.[m]
2 (AH) Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 (AI) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 (AJ) Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar[n],
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 (AK) för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken[o].
8 (AL) Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons[p] vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 (AM) Sänd lamm[q] till landets herre
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade
ur fågelboet
kommer Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna,
röj inte flyktingarna!
4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
var[r] ett gömställe för dem
undan fördärvaren.
När utpressaren inte finns mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen
ur landet,
5 (AN) då ska en tron befästas
genom nåd.
I trohet ska en furste sitta
på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod
och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför ska Moab jämra sig över Moab.
Alla ska jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor
ska ni sucka i djup bedrövelse,
8 (AO) för Heshbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken
av folkens herrar.
Deras rankor nådde
ända till Jaeser
och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut
över havet.
9 Därför gråter jag
över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar tänker jag
dränka dig, Heshbon,
och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt
och din kornskörd har upphört.
10 (AP) Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång,
inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (AQ) Därför klagar mitt inre
som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 (AR) För hur Moab än träder upp
på offerhöjden
och arbetar sig trött där,
hur han än går
till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 (AS) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.
Damaskus och Israel ska straffas
17 (AT) Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra
att vara en stad,
det ska bli en ruinhög[s].
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar
som lägger sig där
utan att någon skrämmer dem.
3 (AU) Och Efraims borg ska försvinna,
likaså Damaskus kungadöme
och resten av Aram.
Det ska gå med dem som med
Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer,
ska Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 (AV) Det ska vara som när skördemannen
samlar ihop säd
och skördar axen med sin arm.
Han ska då vara som en
som plockar ax i Refaimdalen[t].
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd.
Två eller tre mogna oliver blir kvar
högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar,
säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen ska människorna
blicka upp till sin Skapare,
deras ögon ska se till Israels Helige.
8 (AW) Människorna ska inte vända sin blick
till de altaren
som deras händer har gjort.
De ska inte se till sina fingrars verk,
inte till asherapålarna
eller till solstoderna.
9 På den dagen ska deras befästa städer
vara som de övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna
som övergavs när Israels barn
drog in.
Allt ska bli ödelagt,
10 (AX) för du hade glömt
din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg
din styrkas klippa.
Därför planterade du
ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor
att blomma,
men skörden uteblev
på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 (AY) Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar
som väldiga vatten dånar.
13 (AZ) Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem
och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar
för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 (BA) När kvällen är inne, se,
då kommer plötslig skräck,
och innan morgonen gryr
är de borta.
Detta är våra rövares del
och våra plundrares lott.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation