Beginning
Sången om Herrens vingård
5 (A) Nu vill jag sjunga
om min älskade,
min älskades sång
om hans vingård:
Min älskade hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den
och rensade den från stenar
och planterade där
ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han
att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare
och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 (B) Vad mer kunde man
göra för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade
att den skulle bära äkta druvor?
5 (C) Nu ska jag låta er veta
vad jag ska göra med
min vingård:
Jag ska ta bort stängslet,
och den ska bli ödelagd.
Jag ska bryta ner muren,
och den ska bli nertrampad.
6 (D) Jag ska ödelägga den,
ingen ska beskära den
eller gräva i den.
Men tistel och törne ska växa upp,
och jag ska befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 (E) Herren Sebaots vingård
är Israels hus
och Juda folk
hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande
orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 (F) Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker
tills inget utrymme finns kvar
och ni är de enda
som bor i landet.
9 (G) Från Herren Sebaot
ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus ska bli öde,
stora och vackra hus
utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska bara ge ett batmått,[a]
och en homers utsäde
ska bara ge en efa[b].
11 (H) Ve dem som går upp tidigt
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
heta av vin!
12 (I) Vid sina dryckeslag
har de harpa och lyra,
tamburin, flöjt och vin.
Men Herrens gärningar
bryr de sig inte om,
hans händers verk
intresserar dem inte.
13 Därför ska mitt folk
föras bort i fångenskap,
för de saknar kunskap.
Dess ädlingar ska dö av hunger[c]
och dess larmande skaror
förtorka av törst.
14 (J) Därför ökar dödsriket sitt begär
och spärrar upp sitt gap
utan gräns.
Stadens främsta ska fara ner,
tillsammans med de larmande
och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 (K) Människorna blir nerböjda,
var och en ödmjukad.
De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (L) Men Herren Sebaot blir upphöjd
genom sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig
genom rättfärdighet.
17 (M) Då ska lammen få beta
som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
ska främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 (N) dem som säger:
"Han får skynda sig,
han får utföra sitt verk snart
så att vi ser det!
Det som Israels Helige bestämt
får närma sig och komma
så att vi lär känna det!"
20 (O) Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus
och ljus till mörker,
som gör bittert till sött
och sött till bittert!
21 (P) Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga på att blanda
starka drycker,
23 (Q) dem som frikänner den skyldige
för mutor
och berövar den rättfärdige
hans rätt.
24 (R) Som eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg
som stoft,
eftersom de förkastade
Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 (S) Därför brinner Herrens vrede
mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det
och slår det
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger
som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 (T) Han reser ett baner
för hednafolken i fjärran
och lockar på dem
från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt
och med hast.
27 Ingen bland dem
är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet runt deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar
är som av flinta,
deras vagnshjul liknar
stormvinden.
29 Deras rop är som
en lejonhonas rytande,
de ryter som unga lejon.
De morrar och griper sitt rov
och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 (U) På den dagen ska det dåna mot dem
som när havet dånar.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
ljuset förmörkas av töcken.
Profetens kallelse
6 (V) Året då kung Ussia dog[d] såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 (W) Serafer[e] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 (X) Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full
av hans härlighet."
4 (Y) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[f]. 5 (Z) Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor bland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Kungen,
Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7 (AA) Med det rörde han vid min mun och sade:
"När detta har rört vid dina läppar
är din skuld borttagen
och din synd försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 (AB) Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni ska höra och höra
men inte förstå,
och ni ska se och se
men inte fatta.[g]
10 (AC) Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir botade."
11 (AD) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Tills städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde
och övergivet.
12 (AE) Herren ska sända folket långt bort,
och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
ska även den ödeläggas.
Men liksom en terebint eller en ek
lämnar kvar en stubbe
när den fälls,
ska den stubben vara
en helig säd."
Ett budskap till kung Ahas
7 (AF) När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung[h] i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden.
3 (AG) Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub[i] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet[j], 4 och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son[k] till kung där.’ 7 (AH) Men så säger Herren Gud:
Det kommer inte att hända,
det kommer inte att ske.
8 Arams huvud är Damaskus,
och Damaskus huvud
är bara Resin.
Inom sextiofem år[l]
ska Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 (AI) Och Efraims huvud är Samaria,
och Samarias huvud
är bara Remaljas son.
Står ni inte fasta i tron
har ni inget fäste.[m]"
Tecknet Immanuel
10 Herren talade till Ahas igen och sade: 11 "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14 (AJ) Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel[n].[o] 15 Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
16 (AK) För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet[p]. 17 (AL) Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda[q]: Assyriens kung!
18 Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 (AM) På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[r] – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.
21 På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver[s], ska det växa tistel och törne. 24 Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25 (AN) Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Dom över Israel genom Assyrien
8 (AO) Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas."[t] 2 (AP) Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Sedan gick jag in till profetissan,[u] och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas. 4 (AQ) För innan pojken kan säga far och mor[v] ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade till mig igen. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten[w], som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son. 7 Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder. 8 (AR) Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 (AS) Rasa, ni folk!
Ni ska ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran!
Rusta er! Ni ska krossas.
Rusta er! Ni ska krossas.
10 (AT) Gör upp planer,
de slår ändå fel.
Avtala vad ni vill,
det lyckas ändå inte.
För Gud är med oss[x].
11 Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 (AU) Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.[y] 13 (AV) Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. 14 (AW) Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall[z], och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 (AX) Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.
16 Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[aa] bland mina lärjungar. 17 (AY) Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 (AZ) Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.[ab]
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" 20 (BA) Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21 (BB) De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22 (BC) men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation