Beginning

Jag ropar till Herren i min nöd,
    och han svarar mig.
² Herre, rädda min själ
    från lögnaktiga läppar,
        från falska tungor!
^3 [b]Vad ska han ge dig,
    och vad mer ska du få,
        du falska tunga?
^4 [c]Krigarens skarpa pilar
    och glödande ginstkol^[d].

⁵ Ve mig som bor i Mesheks land,
    som lever bland Kedars hyddor!^[e]
6 Länge nog har min själ bott
    bland dem som hatar frid.
⁷ Jag vill ha frid,
    men säger jag ett ord
        är de redo till strid.

Jag lyfter mina ögon till bergen.
    Varifrån kommer min hjälp?

^2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
    som har gjort himmel och jord.
^3 [h]Inte låter han din fot vackla,
    inte slumrar han som bevarar dig.
⁴ Nej, han som bevarar Israel,
    han slumrar inte, han sover inte.

^5 [i]Herren bevarar dig,
    Herren är ditt skydd
        på din högra sida.
^6 [j]Solen ska inte skada dig
        om dagen,
    inte månen om natten.
^7 [k]Herren ska bevara dig
        från allt ont,
    han ska bevara din själ.
^8 [l]Herren ska bevara
        din utgång och din ingång,
    från nu och till evig tid.

Jag gladdes när man sade till mig:
    "Vi ska gå till Herrens hus."
² Våra fötter står
    i dina portar, Jerusalem.
^3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
    som tätt sluter sig samman!
^4 [o]Dit drar stammarna upp,
        Herrens stammar,
    som ett vittnesbörd för Israel
        att prisa Herrens namn.
^5 [p]Där står domarsäten,
    troner för Davids hus.

⁶ Be om frid för Jerusalem!
    Låt dem som älskar dig vara trygga.
⁷ Låt det råda frid inom dina murar,
    trygghet i dina borgar.
⁸ För mina bröders och vänners skull
    vill jag önska dig frid,
⁹ för Herren vår Guds hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Jag lyfter mina ögon till dig,
    du som tronar i himlen.
² Som tjänarnas ögon
        ser till sin herres hand,
    som tjänarinnans ögon
        ser till sin husfrus hand,
    så ser våra ögon
        till Herren vår Gud
    till dess han förbarmar sig
        över oss.

^3 [q]Förbarma dig, Herre,
        förbarma dig över oss,
    för vi har fått nog av allt förakt.
^4 [r]Vår själ har fått nog
        av de säkras hån
    och de stoltas förakt.

Hade inte Herren varit med oss
    – så ska Israel säga –
² hade inte Herren varit med oss
    när människor reste sig mot oss,
^3 [s]då hade de slukat oss levande
    i sin brinnande vrede mot oss.
⁴ Då hade vattnen dränkt oss,
    strömmen översköljt oss,
^5 [t]då hade de vilda vattenmassorna
    översköljt oss.

⁶ Lovad är Herren
    som inte lät oss bli rov
        för deras käftar!
⁷ Vår själ kom undan
    som fågeln ur jägarnas snara,
        snaran brast och vi kom undan.
^8 [u]Vår hjälp är i Herrens namn,
    han som har gjort
        himmel och jord.

De som förtröstar på Herren
        är som Sions berg.
    Det rubbas inte,
        det står fast för evigt.
^2 [w]Jerusalem omges av berg,
    och Herren omger sitt folk
        från nu och till evig tid.
^3 [x]Ondskans spira^[y] ska inte vila
        över de rättfärdigas arvslott,
    för att de rättfärdiga
        inte ska sträcka sina händer
            efter orätt.

⁴ Herre, gör gott mot de goda,
    mot dem som har ärliga hjärtan!
^5 [z]Men dem som viker av
        på krokiga vägar
    ska Herren föra bort
        tillsammans med förbrytare.
    Frid över Israel!

När Herren lät Sions fångar
        komma åter,^[ab]
    då var det som om vi drömde.
^2 [ac]Då fylldes vår mun med skratt
        och vår tunga med jubel,
    då sade man bland folken:
        "Herren har gjort stora ting
            med dem!"
³ Ja, Herren har gjort stora ting
        med oss,
    och vi är glada.

⁴ Herre, låt våra fångar komma åter
    som strömmarna i Negev^[ad]!
^5 [ae]De som sår med tårar
    ska skörda med jubel.
^6 [af]Gråtande går de
        och bär sitt utsäde,
    jublande kommer de
        och bär sina kärvar.

Om inte Herren bygger huset
    bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
    vakar väktaren förgäves.
^2 [ah]Förgäves går ni tidigt upp
    och sent till vila,
        ni som äter mödans bröd.
    Detsamma ger han sina vänner
        när de sover.^[ai]

^3 [aj]Se, barn är en Herrens gåva,
    livsfrukt är en lön.
⁴ Som pilar i hjältens hand
    är barn man får vid unga år.
⁵ Lycklig är den man
        vars koger är fyllt med dem.
    De behöver inte skämmas
        när de går till rätta med fiender
            i porten.

Salig är var och en
    som vördar Herren
        och vandrar på hans vägar.
² Du får njuta frukten
        av dina händers verk.
    Salig är du, det går dig väl!

³ Som en fruktsam vinstock
        är din hustru inne i ditt hus,
    som olivplantor är dina barn
        runt ditt bord.
⁴ Ja, så välsignas den man
    som vördar Herren.

^5 [al]Herren välsigne dig från Sion!
    Må du få se Jerusalems lycka
        i alla dina livsdagar,
^6 [am]och må du få se barn till dina barn.
    Frid över Israel!

Hårt har de trängt mig
    ända från min ungdom
        – så ska Israel säga –
² hårt har de trängt mig
    ända från min ungdom,
        men de har inte besegrat mig.
^3 [an]På min rygg har plöjare plöjt
    och dragit långa fåror.
⁴ Men Herren är rättfärdig,
    han högg av de gudlösas band.

^5 [ao]Alla som hatar Sion
    ska skämmas och vika tillbaka.
^6 [ap]De ska bli som gräs på taken
    som vissnar innan det rycks upp.
⁷ Ingen skördeman
        fyller sin hand med det,
    ingen kärvbindare sin famn,
^8 [aq]och ingen som går förbi säger:
    "Må Herrens välsignelse
        vila över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn."

Ur djupen ropar jag
    till dig, Herre.
² Herre, hör min röst,
    låt dina öron lyssna
        till mina rop om nåd!
^3 [as]Om du, Herre, tillräknar synder,
    Herre, vem kan då bestå?
^4 [at]Men hos dig finns förlåtelse,
    för att man ska vörda dig.

^5 [au]Jag väntar på Herren,
        min själ väntar,
    och jag hoppas på hans ord.
⁶ Min själ längtar efter Herren
    mer än väktarna efter morgonen,
        mer än väktarna efter morgonen.

^7 [av]Israel, hoppas på Herren,
    för hos Herren finns nåd,
        full lösen finns hos honom.
^8 [aw]Han ska friköpa Israel
    från alla dess synder.

Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
        mina ögon är inte stolta.
    Jag ägnar mig inte åt stora ting,
        åt sådant som är för svårt för mig.
² Nej, jag har lugnat och stillat min själ
        som ett avvant barn hos sin mor.
    Som ett avvant barn
        är min själ i mig.^[ay]

³ Israel, hoppas på Herren,
    från nu och till evig tid!

Herre, tänk på David,
    på allt han fick utstå,
² hur han gav Herren sin ed,
    sitt löfte till Jakobs Mäktige:
^3 [ba]"Jag ska inte gå in i mitt hus,
    inte ligga på min bädd,
^4 [bb]inte unna mina ögon någon sömn
    eller mina ögonlock någon vila
^5 [bc]förrän jag funnit en plats åt Herren,
    en boning åt Jakobs Mäktige."

^6 [bd]Vi hörde det i Efrata,
    vi upptäckte det i skogsbygden^[be].
^7 [bf]Låt oss gå in i hans boning,
    låt oss tillbe vid hans fotpall.
^8 [bg]Res dig, Herre,
    och kom till din viloplats,
        du och din makts ark!
⁹ Låt dina präster vara klädda
        i rättfärdighet
    och dina trogna få jubla.
^10 [bh]För din tjänare Davids skull,
    avvisa inte din smorde!

^11 [bi]Herren har gett David sin ed,
    en sann ed som han
        inte tar tillbaka:
    "En av dina ättlingar^[bj]
        ska jag sätta på din tron.
¹² Om dina barn håller mitt förbund
    och mitt vittnesbörd
        som jag ska lära dem,
    då ska också deras barn
        sitta på din tron till evig tid."

¹³ Ja, Herren har utvalt Sion,
    där vill han ha sin boning:
^14 [bk]"Detta är min viloplats till evig tid.
    Här ska jag bo, hit längtar jag.
¹⁵ Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
    dess fattiga ska jag mätta med bröd.
^16 [bl]Dess präster ska jag
        klä i frälsning
    och dess trogna ska jubla högt.
^17 [bm]Där ska jag låta ett horn^[bn] växa upp
        åt David,
    jag har berett en lampa
        åt min smorde.
¹⁸ Hans fiender ska jag klä i skam,
    men på honom
        ska kronan glänsa."