Beginning

Jesus hos publikanen Sackeus

19 Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. ² Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen,^[a] och han var rik. ³ Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. ⁴ Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. ⁵ När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." ⁶ Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. ⁷ Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." ⁸ Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." ⁹ Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. ¹⁰ Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om punden

¹¹ När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. ¹² Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. ¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund^[b] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. ¹⁵ Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. ¹⁶ Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ¹⁷ Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. ¹⁸ Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. ¹⁹ Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. ²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk ²¹ av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. ²³ Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? ²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har redan tio pund. ²⁶ Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. ²⁷ Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."

Jesu intåg i Jerusalem

²⁸ Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. ²⁹ Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ³⁰ och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.^[c] Lös det och led hit det. ³¹ Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." ³² De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. ³³ Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" ³⁴ De svarade: "Herren behöver det." ³⁵ Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. ³⁶ Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.

³⁷ Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸ "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" ³⁹ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" ⁴⁰ Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."

Jesus gråter över Jerusalem

⁴¹ När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den ⁴² och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³ Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. ⁴⁴ De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."

Jesus i templet

⁴⁵ Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. ⁴⁶ Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. ^[d] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ⁴⁷ Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, ⁴⁸ men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.

Jesu fullmakt

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram ² och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: ⁴ Johannes dop, kom det från himlen^[e] eller från människor?" ⁵ De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Och de svarade att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. ¹⁰ När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. ¹² Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. ¹³ Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" ¹⁷ Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. ^{[f] 18} Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." ¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.

Skatt till kejsaren

²⁰ De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.^{[g] 22} Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" ²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig ett mynt.^[h] Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". ²⁵ Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.

Frågan om uppståndelsen

²⁷ Några sadduceer^[i] - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus: ²⁸ "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ²⁹ Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. ³⁰ Den andre ³¹ och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

³⁴ Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. ³⁶ Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. ³⁷ Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. ^{[j] 38} Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." ³⁹ Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." ⁴⁰ Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.

Vem Messias är

⁴¹ Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? ⁴² David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre:^[k] Sätt dig på min högra sida,^{[l] 43} tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.^{[m] 44} David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

⁴⁵ Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: ⁴⁶ "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."