Beginning
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår[a] drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3 Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 9 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?" 13 Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren, när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
16 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: Herren skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?" 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
22 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
Jesajas profetia
37 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! 12 Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 " Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. 17 Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land. 19 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren,[b] endast du."
21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du upphöjt din röst
och högmodigt lyft upp dina ögon?
Jo, mot Israels Helige.
24 Genom dina tjänare hånade du Herren,
när du sade: "Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess högsta höjder
och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar och drack vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
26 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
27 Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och som säden som förbränns
innan det växer upp.
28 Jag vet om du sitter,
om du går ut eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
29 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
30 Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. 32 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta. 33 Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:
Han skall inte komma in i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld
eller kasta upp en vall mot den.
34 Han skall vända tillbaka samma väg han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
35 Ty jag skall skydda och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull."
Sanheribs fall
36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve. 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom och lovsång
38 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid. 6 Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: 8 Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.
9 En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:
10 Jag sade: I mina bästa dagar
går jag in genom dödsrikets portar.
Jag berövas återstoden av mina år.
11 Jag sade: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Hos dem som bor i förgängelsen
får jag inte mer se människor.
12 Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"
15 Vad skall jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Stilla får jag nu leva alla mina år
på grund av min själs bedrövelse.
16 Herre, trots sådana ting lever människor,
och genom allt sådant hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk och låter mig leva.
17 Se, det som var så bittert för mig blev till nytta.
I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,
ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
18 Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
19 Den levande, den som lever, tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd för barnen.
20 Herren skall frälsa mig,
och mina sånger skall vi spela
i alla våra livsdagar i Herrens hus.
21 Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Sändebuden från Babel
39 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel." 4 Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se." 5 Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."
8 Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand
för alla sina synder.
3 En röst ropar i öknen:
"Bered väg för Herren,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
4 Varje dal skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty Herrens mun har talat."
6 Hör någon säger: "Predika!"
Och en annan[c] svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs
och all dess härlighet är som blomster på marken.
7 Gräs torkar, blomster vissnar,
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 Gräs torkar bort, blomster vissnar,
men vår Guds ord förblir i evighet."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft.
Höj den utan fruktan, säg till Juda städer:
"Se, er Gud!"
10 Ja, Herren, Herren kommer med makt,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
11 Han för sin hjord i bet som en herde,
han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 Vem har mätt vattnen i sin kupade hand
och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar?
Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar,
eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
13 Vem har utforskat Herrens Ande,
och vem kan ge honom råd och undervisa honom?
14 Vem rådfrågar han,
för att denne skall ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 Se, folken är som en droppe i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
16 Libanons skog räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ett intet inför honom,
mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
18 Vem vill ni likna Gud vid,
vad vill ni jämföra honom med?
19 Hantverkaren gjuter en avgudabild,
och guldsmeden belägger den med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd att offra mycket
väljer ett stycke trä som inte ruttnar.
Sedan söker han en erfaren hantverkare
som kan forma en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det,
har ni inte hört det?
Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen?
Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
22 För honom som tronar över världen
är dess inbyggare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo inunder.
23 Han gör furstar till intet
och förvandlar jordens domare till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam slagit rot i jorden,
så blåser han på dem och de förtorkar,
och en stormvind för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
så att jag skulle vara som han?
säger den Helige.
26 Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn -
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta.
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17 De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten,
deras tunga förtorkar av törst.
Men jag, Herren, skall bönhöra dem,
Israels Gud skall inte överge dem.
18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag skall göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
med myrten och olivträd.
På hedmarken skall jag plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20 för att man tillsammans skall se och veta,
ge akt på och förstå
att Herrens hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis, säger Jakobs Konung.
22 Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem
och se efter hur de har gått i fullbordan.
Eller låt oss höra vad som skall komma.
23 Tala om vad som skall hända i framtiden,
så att vi kan se att ni är gudar.
Gör något, vad det vara må,
så att vi alla häpnar när vi ser det.
24 Men se, ni är mindre än ett intet,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer ifrån öster.
Han skall åkalla mitt namn.
Han skall gå fram över de styrande,
som vore de lerjord,
lik en krukmakare som trampar lera.
26 Vem talade om detta från begynnelsen,
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt".
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!",
den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.
28 Jag ser mig om, men här finns ingen.
Av dessa är det ingen som kan ge besked,
ingen som kan ge ett svar på min fråga.
29 Se, de är alla fåfänglighet,
deras verk är ett intet,
deras avgudabilder är vind och tomhet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln