Book of Common Prayer
Zajin
49 Tänk på ordet till din tjänare,
ty du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord håller mig vid liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker ej från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domslut i gången tid, Herre,
och jag blir tröstad.
53 Glödande vrede kommer över mig
för de ogudaktigas skull,
därför att de överger din undervisning.
54 Dina stadgar är lovsånger för mig
i det hus där jag bor.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, Herre,
jag ger akt på din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att akta på dina befallningar.
Heth
57 Du är min del, Herre,
jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig:
Var mig nådig enligt ditt ord!
59 Jag ger akt på var jag går
och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omger mig,
men jag glömmer ej din undervisning.
62 Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig
för dina rättfärdiga domslut.
63 Jag sluter mig till alla som fruktar dig,
till dem som håller dina befallningar.
64 Din nåd, Herre, uppfyller jorden,
lär mig dina stadgar.
Teth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda,
lär mig dina stadgar.
69 De fräcka ljuger om mig,
men jag vill av allt hjärta
ta dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan är okänsliga som fett,
men jag har min glädje i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad,
så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns undervisning är bättre för mig
än tusentals stycken guld och silver.
Psalm 49
De rikas framgång är kort
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Hör detta, alla folk,
lyssna, alla ni som lever i världen,
3 både hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun skall tala visdom,
mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
5 Jag vill böja mitt öra till visdomsord,
tyda mitt gåtfulla tal
till toner från lyran.
6 Varför skulle jag frukta under olyckans dagar,
när mina förföljares ondska omger mig?
7 De litar på sina ägodelar
och berömmer sig av sin stora rikedom.
8 Men sin broder kan ingen friköpa,
eller ge Gud lösepenning för honom.
9 För dyr är lösen för hans själ
och kan ej betalas till evig tid,
10 så att han skulle få leva för alltid
och inte se förgängelsen.
11 Ty man ser att de visa dör,
att dårar och oförnuftiga går under liksom de
och måste lämna sina ägodelar åt andra.
12 De tror att deras hus skall bestå för evigt,
deras boningar från släkte till släkte.
De uppkallar jordagods efter sina namn,
13 men mitt i sin härlighet
har en människa ingen beständighet,
hon är lik djuren som förgås.
14 Så går det dem som förtröstar på sig själva
och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
15 Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde.
De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr.
Deras gestalt förtärs av dödsriket,
de får ingen upphöjd boning.
16 Men Gud skall friköpa min själ
från dödsrikets våld,
han skall ta emot mig. Sela.
17 Frukta inte när en man blir rik,
när hans hus växer till i härlighet.
18 Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död,
hans härlighet följer honom ej dit ner.
19 Om han än prisar sig välsignad under sitt liv,
om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
20 så skall hans själ gå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd,
är lik boskapen som förgås.
Psalm 53
De gudlösas dårskap
1 För sångmästaren, till mahalát,[a] en sång av David.
2 Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
3 Gud blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
4 Alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
5 Förstår de ingenting,
alla dessa ogärningsmän,
som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Gud?
6 Där grips de av förfäran
men ingenting finns att frukta,
ty Gud skingrar deras ben
när de lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam,
ty Gud har förkastat dem.
7 O att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Gud gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
Darejaves befallning
6 Då gav kung Darejaves befallning att man skulle göra efterforskningar i arkiven i skattkammaren i Babel. 2 I Ametas borg i provinsen Medien fann man en bokrulle där följande stod skrivet:
3 "I sitt första regeringsår gav kung Koresh denna befallning om Guds hus i Jerusalem: Huset skall byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden skall läggas fast. Det skall byggas sextio alnar högt och sextio alnar brett 4 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som fordras för omkostnaderna skall betalas ut från kungens hus. 5 De kärl av guld och silver i Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man också lämna tillbaka, så att de på nytt kommer till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus."
6 "Nu skall du Tattena, som är ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Setar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån. 7 Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste skall bygga detta Guds hus på dess plats. 8 Härmed ger jag befallning om hur ni skall gå till väga med judarnas äldste, när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som konungen får i skatt från landet på andra sidan floden skall det som fordras för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män, så att arbetet inte avbryts. 9 Vad de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, skall efter uppgift av prästerna i Jerusalem utan försummelse lämnas ut till dem dag för dag. 10 Så skall de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himmelens Gud och be för konungens och hans söners liv.
11 Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas loss ur hans hus, och på den skall man hänga upp honom. Hans hus skall förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så. 12 Må den Gud som har låtit sitt namn bo där, slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
Templet invigs
13 Eftersom kung Darejaves hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och av Setar-Bosenaj liksom av deras medbröder. 14 Judarnas äldste byggde vidare och gjorde stora framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal. Man byggde och avslutade det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejaves och Artasasta,[a] den persiske kungen, hade befallt.
15 Huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaves sjätte regeringsår.[b] 16 Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade kommit tillbaka från fångenskapen, firade med glädje invigningen av detta hus. 17 Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer för hela Israel, 12 bockar, som var lika med antalet av Israels stammar. 18 Man anställde prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar för att de skulle förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.
Påskhögtiden
19 De som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden. 20 Prästerna och leviterna hade då alla renat sig, så att de var rena. De slaktade påskalammet för alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen och för sina bröder prästerna, liksom för sig själva. 21 De israeliter som hade kommit tillbaka från fångenskapen åt av det liksom alla de som hade avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren, Israels Gud. 22 De firade det osyrade brödets högtid med glädje i sju dagar, ty Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem, så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.
Bokrullen med de sju inseglen
5 Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. 2 Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. 4 Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. 5 Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet[a] av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."
Lammet inför tronen
6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn[b] och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. 7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.
Den nya sången till Kristus, offerlammet
9 Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk,
folk och folkslag.
10 Du har gjort dem till ett konungadöme,
till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."
Endast liknelser åt folket
10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11 Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln