Book of Common Prayer
Psalm 41
Rop till Gud under nöd och förföljelse
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Salig är den som tar sig an den fattige,
Herren skall befria honom på olyckans dag.
3 Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv.
Han skall prisas lycklig i landet.
Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
4 Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du.
5 Jag säger: Herre, var mig nådig,
bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger illvilligt om mig:
"När skall han dö och hans namn försvinna?"
7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord.
Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
8 De som hatar mig viskar till varandra om mig,
de tänker ut sådant som skall skada mig:
9 "Obotlig skada har drabbat honom,
han som ligger där skall aldrig resa sig."
10 Också min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig.
11 Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig,
så att jag kan vedergälla dem.
12 Jag vet att du har mig kär,
ty min fiende får inte jubla över mig.
13 Mig uppehåller du i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
14 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Psalm 52
Tröst mot våld och onda tungor
1 För sångmästaren, en sång av David, 2 när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
3 Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig?
Guds nåd varar för alltid.
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är lik en skarp rakkniv,
du handlar bedrägligt.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanning. Sela.
6 Du älskar allt tal som gör skada,
du falska tunga.
7 Därför skall Gud slå ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig ut ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 De rättfärdiga skall se det och frukta,
de skall le åt honom:
9 "Se, där är en man
som ej gjorde Gud till sitt värn!
Han litade på sin stora rikedom,
han sökte styrka genom att roffa åt sig."
10 Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus.
Jag förtröstar på Guds nåd,
alltid och för evigt.
11 Jag skall alltid tacka dig
för vad du har gjort.
Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
27 Grip in och hjälp oss,
friköp oss för din nåds skull.
Mannen på den röda hästen
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden,[a] som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9 Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är." 10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden." 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
Herren skall trösta Sion
12 Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år." 13 Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord. 14 Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Jerusalem
och brinner av nit för Sion.
15 Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra,
ty medan jag endast var lite vred
hjälpte de ondskan att förökas.
16 Därför säger Herren så:
Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet.
Mitt hus skall byggas där,
säger Herren Sebaot,
och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
17 Ropa ut än en gång:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott.
Herren skall än en gång trösta Sion,
än en gång skall han utvälja Jerusalem."
Hälsning
4 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,
även de som har genomborrat honom,
och alla jordens stammar skall jämra sig över honom.
Ja, amen.
8 Jag är A och O,[a] säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Människosonen uppenbarar sig
9 Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos,[b] för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 10 På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: 11 "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea." 12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.
17 När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.[c] 19 Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. 20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
En ond andes återkomst
43 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. 44 Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, 45 går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte."
Jesu familj
46 Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. 47 Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48 Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" 49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. 50 Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln