Book of Common Prayer
33 Herren låter floderna torka upp,
34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.
35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.
36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och
37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!
38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.
39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,
40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.
41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.
42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.
43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!
Gud, visa din makt!
1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.
3 Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.
4 Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,
5 för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.
6 Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.
7 Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.
8 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.
9 Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
Herren regerar
33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!
2 Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!
3 Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!
4 Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.
5 Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.
6 Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.
7 Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.
8 Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.
9 När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.
10 Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,
11 men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
21 Och det här är min dom över kung Sanherib: Jungfrun, dottern Sion, är inte rädd för dig! Jerusalems dotter föraktar och hånar dig.
22 Vem är det du har smädat och hånat? Och mot vem har du varit så uppstudsig? Jo, det är mot den Helige i Israel!
23 Dina hantlangare har öst sina förolämpningar över mig och sagt: 'Mina vagnar kan nå upp på de högsta bergen, ja, ända till den högsta toppen på Libanon. Jag har huggit ner de högsta cedrarna och cypresserna där och nått fram till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag har fått ny kraft från brunnar jag grävt i främmande land, och jag har brutit Egyptens makt genom att bara gå förbi!'
25 Men varför har du inte tidigare förstått att det är jag, Herren, som har låtit dig göra allt detta? Det var jag som bestämde att du skulle segra över alla dessa befästa städer!
26 Därför hade folken du besegrade ingen makt att sätta sig upp mot dig! De var som gräset som torkar i solens hetta och säden som fördärvas innan den hunnit gå i ax.
27 Jag vet allt om dig. Jag vet alla dina planer och vet vart du tänker gå nästa gång. Jag känner också till allt ont du sagt om mig.
28 Eftersom du tror att du är överlägsen mig, ska jag sätta en krok i din näsa och ett betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
29 Och detta, Hiskia, är beviset på att jag ska göra som jag sagt: I år ska mitt folk äta självvuxen säd och nästa års utsäde ska också tas därifrån, men på det tredje året ska du så och få en riklig skörd, och också plantera vingårdar och äta dess frukt.
30 Än en gång ska en kvarleva av Juda rota sig i jorden och bära frukt.
31 Herren ska se till att en skara av överlevande, liten men stark, går ut från Jerusalem.
32 Och mitt beslut beträffande kungen av Assyrien är att han inte ska komma in i den här staden. Han ska varken skjuta pilar, gå fram i skydd av sköldar eller bygga belägringsramp mot dess mur.
33 Han måste vända tillbaka samma väg som han kom,
34 för jag ska försvara och rädda den här staden för mitt eget namns och för min tjänare Davids skull.
35 Den natten dödade Herrens ängel 185.000 assyriska soldater, och på morgonen låg det döda kroppar överallt i hela lägret.
36 Då bröt kung Sanherib upp och återvände till Nineve.
Varning för avgudar
10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.
2 Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.
3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.
6 Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,
7 och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.
8 Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.
9 Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.
10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.
11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.
12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.
13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.
Att följa Jesus har sitt pris
18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han lärjungarna att göra sig beredda att fara över till andra sidan sjön.
19 Då sa en av de judiska religiösa ledarna till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går!
20 Jesus svarade: Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.
21 En annan av hans efterföljare sa: Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min far.
22 Jesus svarade honom: Följ mig och låt dem som lever utan Gud begrava sina döda.
Jesus visar att han är herre över vinden
23 Sedan steg han i en båt och for över sjön tillsammans med lärjungarna.
24 Plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med vågor högre än båten. Men Jesus sov.
25 Då gick lärjungarna fram till honom och väckte honom och började ropa: Herre, hjälp oss! Vi sjunker.
26 Men Jesus svarade: Varför är ni så rädda? Och varför har ni så svårt att tro? Sedan reste han sig upp och tillrättavisade vinden och vågorna, och stormen avtog och allt blev lugnt.
27 Lärjungarna blev alldeles häpna. Vem är han, sa de till varandra, eftersom till och med vindarna och sjön lyder honom?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®