Book of Common Prayer

Herre, där du är vill jag vara

^1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!

³ Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.

⁴ Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.

⁵ Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.

⁶ Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.

⁷ Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.

⁸ Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.

Hos Gud finner jag ro

^1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.

³ Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?

^4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!

⁶ Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.

⁷ Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?

⁸ Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.

⁹ Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!

¹⁰ Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.

^11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.

¹³ Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.

Gud triumferar

^1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!

³ Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.

⁴ Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!

⁵ Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!

⁶ Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.

⁷ De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen

⁹ då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.

^10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.

^12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!

¹⁵ När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.

^16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.

¹⁸ Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.

¹⁹ Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.

²⁰ Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.

²¹ Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.

²² Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.

²³ Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!

²⁴ Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.

²⁵ O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.

²⁶ Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.

²⁷ Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!

²⁸ Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.

²⁹ Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!

³⁰ Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.

³¹ Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.

³² Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.

³³ Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,

³⁴ till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.

³⁵ Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.

³⁶ Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!

¹⁷ Men då befallde Herren Elia

¹⁸ att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den.

¹⁹ Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!'

²⁰ Jaså, min fiende har hittat mig! utbrast kungen, när han fick se Elia.Ja, svarade Elia. Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen.

²¹ Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva.

²² Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd.

²³ Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp.

²⁴ De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar.

²⁵ Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont.

²⁶ Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.

²⁷ När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.

²⁸ Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren:

²⁹ Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner.

²⁰ Vad ska vi då säga om alla dessa visa och lärda, dessa lysande debattörer i denna världens stora frågor? Har inte Gud gjort klart att deras visdom är nonsens.

²¹ Gud har nämligen i sin vishet ordnat det så att världen aldrig ska kunna finna Gud genom mänskligt skarpsinne. Därför grep Gud in och räddade dem som trodde på hans budskap, det budskap som världen fann oförnuftigt och dåraktigt.

²² För judarna är detta svårt att förstå, eftersom de vill ha ett tecken från himlen som bevis för att det som predikas är sant. För grekerna är det inte heller lätt. De tror bara på det som överensstämmer med deras filosofi och alltså verkar förnuftigt enligt deras uppfattning.

²³ Därför tar judarna avstånd från budskapet om Kristus, som har dött för att rädda dem. Och grekerna säger att alltsammans är nonsens.

²⁴ Men Gud öppnar ögonen på dem som godtar Guds väg till frälsning. För dem blir den korsfäste Kristus både Guds kraft och Guds vishet, vare sig de är judar eller inte.

²⁵ Denna dårskap är mycket visare än de djupsinnigaste planer hos de klokaste män, och Gud är i sin svaghet - nämligen att Kristus dör på korset - mycket starkare än någon människa.

²⁶ Lägg märke till detta bland er själva, kära bröder. Det är inte många av er som har hög utbildning, inflytande i samhället eller kommer från en förnäm familj.

²⁷ I stället har Gud medvetet valt att använda sig av dem som inte har något att komma med, för att de människor som världen räknar med ska komma i skuggan.

²⁸ Han har valt en plan som världen ser ner på och förlöjligar just för att förbigå dem som tror att de är något.

²⁹ Ingen ska någonsin kunna skryta med något inför Gud.

³⁰ För det är bara tack vare Gud som ni har liv i Kristus Jesus. Genom vår gemenskap med honom har vi tillgång till Guds egen vishet, rättfärdighet och helighet. Jesus offrade sig själv för oss och köpte oss därmed fria.

³¹ Som Skriften säger: Om någon vill skryta, så ska han bara skryta med vad Herren har gjort.

Jesus beger sig till Galileen för att predika

^12-13 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, lämnade han Judeen och återvände till Galileen. Men han slog sig inte ner i sin hemstad Nasaret, utan flyttade till Kafarnaum vid Galileiska sjön, nära det område där de båda stammarna Sebulon och Naftali levde.

¹⁴ Därmed uppfylldes det som profeten Jesaja hade sagt:

¹⁵ Sebulons land och Naftalis land, utmed sjön, och området bortom floden Jordan, och övre Galileen med dess många olika folkslag -

¹⁶ det folk som bodde där i mörkret fick se ett stort ljus. De satt i dödens land, men ett strålande ljus gick upp över dem.

¹⁷ Från och med nu började Jesus predika och han sa: Lämna synden, och vänd er till Gud för himmelriket är nära.