Book of Common Prayer
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Elia tillrättavisar kung Ahab
18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!
2 Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.
3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.
5 För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.
6 De gjorde så och gav sig av.
7 Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.
8 Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.
9 Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?
10 Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.
11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!
12 Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?
13 Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?
14 Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!
15 Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16 Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.
17 Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.
18 Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.
19 Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.
Bli vägvisare
12 Kära vänner, när jag var tillsammans med er var ni alltid angelägna om att följa min undervisning. Och nu när jag är borta, måste ni vara ännu mera noga med att göra de goda gärningar som är ett resultat av frälsningen. Ni måste lyda Gud med djupaste allvar och hålla er borta från allt det som inte tilltalar honom.
13 Gud arbetar nämligen med er, skapar hos er viljan att lyda honom och hjälper er sedan att göra det han vill.
14 Var inte negativa vad det än gäller. Protester och gnäll ger inget gott intryck.
15 Se till så att ingen kan säga något ont om er. I denna mörka värld, som är full av oärliga och hårdhjärtade människor, ska ni vara ljus som lyser i mörkret
16 och hålla er till sanningen.När Kristus sedan återvänder kan jag glädjas över att mitt arbete bland er inte var bortkastat.
17 Och även om jag skulle få betala med mitt liv för att ha fört er till tro, så ska jag ändå vara glad. Och jag ska dela min glädje med var och en av er.
18 Var glada, ni också, och dela er glädje med mig.
Timotheos, en god medarbetare
19 Om Herren vill, ska jag snart skicka Timotheos till er. När han sedan kommer tillbaka, kan han uppmuntra mig genom att berätta allt om er och om hur ni har det.
20 Det finns ingen som har ett sådant intresse för er som Timotheos.
21 Alla andra tycks bara ägna sig åt sina egna intressen och bryr sig inte om det som rör Jesu Kristi sak.
22 Men ni känner Timotheos. Han har varit som en son för mig och hjälpt mig att predika de goda nyheterna.
23 Jag hoppas att kunna skicka honom till er så snart jag fått reda på vad som ska ske med mig här.
24 Jag hoppas också att Herren snart låter även mig få komma och hälsa på er.
25 Just nu finner jag det dock nödvändigt att sända tillbaka Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att han skulle hjälpa mig i mina svårigheter. Ja, han och jag har varit verkliga bröder, och vi har arbetat och kämpat sida vid sida.
26 Nu skickar jag hem honom igen. Han längtar efter er allesammans och är orolig, därför att ni har hört att han har varit sjuk.
27 Det har han verkligen också varit, ja, han var faktiskt nära att dö. Men Gud var god både mot honom och mot mig och tillät inte att jag skulle drabbas av en sådan sorg ovanpå allt annat.
28 Därför är jag desto ivrigare att skicka honom tillbaka till er, för jag vet hur tacksamma ni kommer att bli över att få träffa honom. Dessutom kommer det att göra mig lycklig och lätta mina bekymmer.
29 Hälsa honom välkommen i Herren med stor glädje och visa honom er uppskattning.
30 Han riskerade livet i sitt arbete för Kristus och höll nästan på att dö, medan han försökte göra allt det för mig som ni inte kunde göra. Ni var ju så långt borta.
Flykten till Egypten
13 När de hade rest visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm. Ängeln sa: Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att försöka döda barnet.
14 Medan det fortfarande var natt for Josef till Egypten tillsammans med Maria och barnet,
15 och de stannade där tills kung Herodes dog. På detta sätt uppfylldes det som profeten Hosea förutsagt: Jag har kallat min son från Egypten.
16 Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han skickade soldater till Betlehem och gav dem order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i staden och på landsbygden runtomkring, eftersom stjärntydarna hade sagt att stjärnan hade visat sig för dem två år tidigare.
17 Genom Herodes brutala mördande uppfylldes profeten Jeremias ord:
18 Jämmerrop hörs från Rama, en ständig klagan. Rakel gråter över sina barn och låter sig inte tröstas, för de har alla dött.
Återkomsten till Nasaret
19 När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm i Egypten och sa till honom:
20 Gör dig klar, och ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka för de som försökte döda barnet är nu döda.
21 Josef återvände då genast till Israels land med Maria och barnet.
22 Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son Archelaos nu hade blivit kung. I en annan dröm blev han varnad att inte resa till Judeen. De fortsatte då i stället till Galileen
23 och bosatte sig i Nasaret. Därmed uppfylldes det som profeterna förutsagt om Jesus: Han ska kallas nasaré.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®