Book of Common Prayer
Psalm 148
Skapelsens lov till Herren
1 Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden.
2 Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här.
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla lysande stjärnor.
4 Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen.
5 Ja, de skall prisa Herrens namn,
ty han befallde och de blev skapade.
6 Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt.
Han gav dem en lag
som ingen överträder.
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken,
du stormande vind
som uträttar hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare på jorden,
12 ni ynglingar och unga kvinnor,
ni gamla med de unga.
13 Prisa Herrens namn,
ty endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord och himmel.
14 Han har upphöjt ett horn för sitt folk
till en lovsång för alla sina fromma,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
Halleluja!
Psalm 149
Israel uppmanas att prisa sin Herre
1 Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de frommas församling.
2 Israel skall glädja sig över sin skapare,
Sions barn jubla över sin konung.
3 De skall prisa hans namn under dans,
till puka och harpa skall de lovsjunga honom.
4 Ty Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka med frälsning.
5 De fromma skall jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 Guds lov skall vara i deras mun
och ett tveeggat svärd i deras hand,
7 för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 för att binda deras kungar med kedjor
och deras stormän med järnbojor,
9 för att verkställa det domslut som är nedtecknat.
Det är en ära för alla hans fromma.
Halleluja!
Psalm 150
Halleluja!
1 Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans makts fäste.
2 Prisa honom för hans väldiga gärningar,
prisa honom för hans stora härlighet.
3 Prisa honom med basunklang,
prisa honom med psaltare och harpa.
4 Prisa honom med puka och dans,
prisa honom med stränginstrument och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Psalm 114
Herrens under vid uttåget ur Egypten
1 När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med främmande tunga,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans kungarike.
3 Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav,
du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Ni berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder, som lamm?
7 För Herren skall du bäva, du jord,
för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlade klippan till en vattenrik sjö,
den hårda stenen till en vattenkälla.
Psalm 115
All ära till Herren
1 Inte åt oss, Herre, inte åt oss
utan åt ditt namn ge äran,
för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen,
han gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte,
näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte,
med sina fötter går de inte,
i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss, han välsignar,
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar Herren,
både små och stora.
14 Herren skall föröka er,
er själva och era barn.
15 Var välsignade av Herren,
som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är Herrens himmel
och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte Herren,
ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Salomos bön
22 Därefter trädde Salomo fram för Herrens altare inför hela Israels församling. Han räckte ut sina händer mot himlen 23 och sade:
" Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåd mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta, 24 du som har hållit vad du lovade din tjänare, min fader David. Ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett. 25 Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min fader David, när du sade till honom: Det skall aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig, så som du har vandrat inför mig. 26 Och nu, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare, min fader David.
27 Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! 28 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare i dag sänder upp till dig 29 och låter dina ögon natt och dag vara öppna mot detta hus, mot den plats om vilken du har sagt: Mitt namn skall vara där, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats. 30 Ja, hör din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra den på den plats där du bor, i himlen. Och när du hör, må du förlåta.
31 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.
33 Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus, 34 må du då höra det i himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt deras fäder.
35 Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem, 36 må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, och undervisa dem om den goda väg de skall vandra. Låt det då också regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.
37 Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om gräshoppor eller gräsmaskar kommer, om fienden tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga eller sjukdom som än kommer, 38 om då någon, vem som helst, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan i sitt hjärta och så räcker ut sina händer mot detta hus, 39 må du då höra det i himlen där du bor och förlåta och utföra ditt verk, och ge var och en efter hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner alla människors hjärtan. 40 Så skall de frukta dig, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.
7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. 8 Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande - 9 det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. 10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.[a] 11 Detta skall du inskärpa och lära ut.
12 Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
48 Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." 52 Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden. 53 Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" 58 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln