Book of Common Prayer

Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

Absalom planerar för uppror

15 En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom. ² Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig invid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avdömd, kallade Absalom honom till sig och frågade: "Från vilken stad är du?" När han svarade: "Din tjänare är från den och den av Israels stammar", ³ sade Absalom till honom: "Din sak är både god och rätt, men du har ingen som hör på dig hos kungen." ⁴ Absalom tillade: "Om ändå jag blev satt till domare i landet, då kunde var och en som hade någon rättssak eller domssak komma till mig, och jag skulle skaffa honom rättvisa." ⁵ Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom. ⁶ Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avdömd hos kungen. Så stal Absalom Israels mäns hjärta.

⁷ När fyrtio^[a] år hade gått sade Absalom till kungen: "Låt mig gå till Hebron för att infria det löfte som jag har gett åt Herren. ⁸ Ty din tjänare gav ett löfte när jag bodde i Gesur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem, skall jag tjäna Herren." ⁹ Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då steg han upp och begav sig till Hebron. ¹⁰ Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till alla Israels stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda, skall ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!" ¹¹ Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande. ¹² Medan Absalom offrade slaktoffer, sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.

David flyr

¹³ En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom." ¹⁴ Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: "Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom. Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd." ¹⁵ Kungens tjänare svarade kungen: "Vad än vår herre konungen beslutar, är vi dina lydiga tjänare." ¹⁶ Och kungen gav sig i väg och allt hans husfolk följde honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. ¹⁷ När kungen drog ut, följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. ¹⁸ Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.

Paulus fängslas

²⁷ De sju dagarna närmade sig sitt slut, när judarna från Asien fick se Paulus i templet. De hetsade då upp hela folkmassan, grep honom ²⁸ och ropade: "Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar alla och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats." ²⁹ De hade nämligen tidigare sett Trofimus från Efesus ute i staden tillsammans med Paulus och räknade med att Paulus hade tagit honom med sig in i templet. ³⁰ Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.

³¹ Just som de stod i begrepp att döda honom, rapporterades det upp till garnisonens befälhavare att Jerusalem var i uppror. ³² Han tog då genast soldater och befäl med sig och ryckte ut mot dem. Så snart folket fick se befälhavaren och soldaterna, slutade de att misshandla Paulus. ³³ Befälhavaren trädde då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla kedjor. Sedan frågade han vem det kunde vara och vad han hade gjort. ³⁴ Somliga i folkmassan skrek ett, andra något annat, och då han mitt under allt tumult inte kunde få klart besked, befallde han att denne skulle föras till fästningen.^{[a] 35} När man kom fram till trappan, blev soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, ³⁶ ty de följde efter och skrek: "Bort med honom!"

Jesus talar en tredje gång om sitt lidande

³² De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. ³⁴ Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla^[a] och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra." ³⁸ Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" ³⁹ De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. ⁴⁰ Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. ⁴² Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. ⁴³ Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. ⁴⁵ Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."^[b]