Book of Common Prayer
Psalm 101
En gudfruktig kung
1 En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag lovprisa.
2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
3 Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
det skall inte finnas hos mig.
4 Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 Den som baktalar sin nästa,
honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.
7 Den som handlar svekfullt
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
skall inte bestå inför mina ögon.
8 Varje morgon skall jag förgöra
alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.
Psalm 109
Bön mot obarmhärtiga motståndare
1 För sångmästaren, en psalm av David.
Min lovsångs Gud, tig inte,
2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun,
har de öppnat mot mig,
de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Med hatfulla ord har de omringat mig,
utan orsak har de börjat strid mot mig.
4 Som svar på min kärlek anklagar de mig,
men jag ber för dem.
5 De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Sätt en ogudaktig man över honom,
låt en åklagare[a] stå på hans högra sida.
7 När han ställs inför rätta må han dömas skyldig,
och hans bön bli till synd.
8 Må hans dagar bli få
och en annan överta hans ämbete.
9 Må hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Må hans barn alltid irra omkring och tigga
och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.
11 Må ockraren få allt han äger i sin snara
och främlingar plundra hans egendom.
12 Må ingen visa honom barmhärtighet
och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13 Må hans efterkommande bli utrotade
och hans namn utplånat i nästa släktled.
14 Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför Herren
och må hans mors synd ej bli utplånad.
15 Må de alltid finnas inför Herren,
må minnet av dem utrotas från jorden.
16 Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig
utan förföljde den som var betryckt och fattig
och den som hade ett bedrövat hjärta,
för att döda dem.
17 Han älskade förbannelse,
och den kom över honom.
Han ville inte ha välsignelse,
och den blev fjärran ifrån honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädnad,
och den trängde in i hans inre som vatten,
och som olja in i hans ben.
19 Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,
som ett bälte att alltid spänna om sig.
20 Må detta vara mina motståndares lön från Herren,
deras som talar ont mot mig.
21 Men du, Herre Herre, hjälp mig
för ditt namns skull!
Rädda mig, ty din nåd är god.
22 Jag är betryckt och fattig,
mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jag försvinner som skuggan om kvällen,
jag skakas bort som gräshoppor.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp förlorar sitt hull.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
när de ser mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
Fräls mig enligt din nåd,
27 så att de förstår att detta är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
Reser de sig upp, kommer de på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina motståndare bli klädda i vanära
och svepta i skam som i en mantel.
30 Jag vill storligen tacka Herren med min mun,
mitt ibland många vill jag prisa honom.
Ajin
121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,
överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak
och låt det gå honom väl,
låt inte de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon längtar efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare enligt din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för Herren att handla,
ty de har gjort din undervisning om intet.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, ja, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar för rätta,
jag hatar lögnens alla vägar.
Pe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ dem i akt.
130 När dina ord öppnas, ger de ljus
och skänker förstånd åt enkla människor.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar,
ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
så som du gör med dem som älskar ditt namn.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal,
låt ingen synd bli mig övermäktig.
134 Befria mig från människors förtryck,
jag vill hålla fast vid dina befallningar.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
därför att man inte tar vara på din undervisning.
Tsade
137 Herre, du är rättfärdig,
dina domslut är rättvisa.
138 Du har givit befallning om dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 Jag förtärs av brinnande nit,
därför att mina ovänner glömmer dina ord.
140 Ditt tal är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa och föraktad,
men jag glömmer ej dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest har gripit mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt,
ge mig förstånd, så att jag får leva.
21 Kungen sade sedan till Joab: "Nåväl, jag skall göra som du vill. Gå nu och hämta tillbaka den unge mannen Absalom." 22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och välsignade kungen och sade: "I dag förstår din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjänares önskan." 23 Och Joab steg upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sade: "Han skall bege sig till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.
Absaloms benådning
25 I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 När han lät klippa håret på sitt huvud - i slutet av varje år lät han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom - så vägde håret tvåhundra siklar efter kungsvikt. 27 Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
28 När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, 29 sände han bud efter Joab i avsikt att skicka denne till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller. 30 Då sade han till sina tjänare: "Ni ser att Joab har en åker bredvid min och där har han korn. Gå och tänd eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?" 32 Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: 'Varför fick jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre om jag ännu hade varit kvar där.' Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Finns det någon missgärning hos mig så må han döda mig." 33 Joab gick då till kungen och berättade detta för honom. Och denne kallade Absalom till sig. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.
15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem. 16 Från Cesarea följde också några lärjungar med oss, och de tog oss med till Mnason från Cypern, en gammal lärjunge som vi skulle vara gäster hos.
Paulus anländer till Jerusalem
17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob, dit också alla de äldste kom. 19 Sedan han hade hälsat dem berättade han utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hedningarna. 20 När de hörde det prisade de Gud och sade: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 Nu har de hört sägas att du lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får under alla förhållanden höra att du har kommit. 23 Följ därför vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.[a] 24 Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem,[b] så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den. 25 Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt." 26 Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.
Jesus och den rike mannen
17 När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" 18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19 Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."[a] 20 Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 21 Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." 22 Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" 24 Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" 27 Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
28 Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." 29 Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. 31 Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln